färsmän icke handlade i uppenbar strid med Riks-
banken, såsom nu ofta sker.
Jag har sökt ådagalägga att privatbankerna icke
äro skadliga. Om deras nytta, åter, torde icke vid-
lyftigt behöfva ordas. Jag har, såsom jag nämnde,
vistats i en landsort, der en privatbank finnes, och
sålunda sjelf varit vittne till dess påtagliga fördelar.
Man klagar för närvarande öfver brist på pennin-
gar. Måhända skulle denna brist äfven hos oss vara
vida mindre kännbar, om Riksbanken öppnades för kre-
ditiv-rörelse, samt upp- och afskrifningsräkningar,
likasom privatbankerna. Om dessa icke få utgifva
sedlar på annat än större valörer, så förstöres möj-
ligheten för dem att lemna kreditiv, hvilket Hr Nor-
denankar i sin reservation ådagalagt genom följan-
de uttryck: Om landsorternas affärsmän, bruks-
patroner och jordbrukare, hvilkas dagkassa privat-
bankerna utgöra, ej der kunna erhålla sådane min-
dre sedlar, som till dagliga liqviderna erfordras, så
förfela kreditiverne sitt ändamål, och kreditivtagarne
tvingas att riskera riksmynt. och säledes att handla
säsom vore hon privatbankens fiende. Jag inskrän-
ker härtill mitt yttrande i denna fråga, då jag redan
förut tillkännagifvit, att jag instämmer med Hr Nor-
denankar till aila delar, och att jag således tillstyr-
ker bifall till den nu föredragna punkten af de sam-
mansatta Utskottens förslag. (Forts. följer.)