E gg ULL IVAL, TAULU did Slild VLT RIgd AVILJCIHSICE
I väcka en känsla af estetiskt obehag. Mode-
Ihandlerskan lårer alltjemt vara ordinerad ati
hålla sig inne. I dag, på herr Fr. Kinmanssons
Irecelt, hade direktionen ämnat allmänheten en
liten surpris, kallad Surpriserne, hvilken dock
sedermera, till ytterligare surpris, blifvit utbytt
mot någonting, vi kunna icke närmare beskrifva
I hvad det är — som bär det mystiska och in-
I bjudande namnet: Koml!, Säkert lärer publi-
Iken icke underlåta att lystra till denna apell,
Iserdeles då recetten gäller en utmärkt veteran
I på svenska scenens tiljor, hvilken i värdigheten
och adeln af sitt spel torde ega få medtäflare
loch som just derigenom erinrar om den lysande,
jnu utdöda skola, hvaraf han, oss veterligt, är
Iden siste qvarlefvande lärjungen. När det dess-
tutom, efter hvad blotta annonsen redan förskotts-
I vis uttryckligen ger tillkänna, är mamsell Hög-
qvist och herr Dahlqvist, som ropa: Kom, torde
kunna förespås, att: Kom! äfven i det kommande
kommer att välkomna åtskilliga något bättre
fyllda hus, än de som öfverhufvud vankats på
sednare tider. Den hungrande enthusiasm för
lyriska scenens företeelser, hvilkens glupskhet
kongl. teaterdirektionen, på Dagligt Allehandas
och Aftonbladets inrådan, funnit sig föranlåten
afspisa endast med half portion, tyckes icke ha
någon motsvarighet i intresset fur teaterns rent
dramatiska värf, hvilka, att döma efter Iaku-
nerna i salongen, lemnas temligen förbisedda.
NYA TEATERN.
,Dresden, Moskwa och Sankt Eelena,
bilder ur Napoleons lif.
Napoleon är i Dresden. Han står på höjden
af ära och rykte, på en svindlande, förfärlig höjd.
Så högt har ännu ingen dödlig stigit. Med en
vink framkallar han kungar ur ledet; med ett
drag af sitt finger skiftar han Europa på kartan
och i verkligheten. Han är en förkroppsligad
försyn, gåtlik, men mäktig som den. Guds
ståthållare på jorden har officierat vid hans krö-!
ning; vid hans thron står, bugande, ett hof al
kungar; förbi är motståndskraften hos hans fien-
der; förverkligad är, åtminstone för ett flygtigt i
ögonblick, ideen af en universal-monarki.
Utsigterna ha förändrat sig. Med utomordent-
liga ansträngningar, öfver strömmar af blod, med
en femtedel af den stora armten lemnad på val-
platserna och i öknarne, har det knapphändigt
nog lyckats Napoleon att framtränga till Moskwa.
Ney och Murat ha med sina sablar banat vägen
till Zarernas gamla hufvudstad. Betänksam trä-
der korsikanaren under Kremlins hvalf i deras
vilda, halfbarbariska arkitektur; hans öga hvilar
melankoliskt på de minaret-formiga tornen, på
de tunga byggnadsmassorna från Ruriks tider.
Redan nu känner Napoleon med sig sjelf, att i
han icke mera är densamme. Ett harnesk af;
pussig fetma hvilar öfver den fordom smidiga!
gestalten; den lilla kroppen sträfvar att vexa öfver
den förr så gigantiska själen. Lyckan börjar leds-
na vid sin gunstling. Den rastlöse erfar hvad
trötthet vill säga. Hjelten är utsliten af ära och
segrar. Han är menniska, och för menniskan ,
finnes ett mått.
Då slår ett sken hans öga, ett högrödt, för-
färligt sken, som upplyser den algrund, vid hvil-
ken han står. Med en heroism, som icke kan
ingifvas slafvar, men som vid dödsstraff kan an-
befallas dem, ha moskoviterna kastat eld i sin
egen stad — det är franska segerlyckans bål,j
som i tunga, hotande rök-kolonner stiger cemotl
himlen. Två märkliga vändpunkter för hvar sin
ids mest glänsande härförar-rykte, begge gömda
djupet af Ryssland, den ena: Pultawa! — den
undra: Moskwal
Elden tilltager. Den kan icke mera släckas.
ledan närma sig lågorna på sitt stormiga triumf-
åg; det gamla kejsar-pslatset, de Jlångskäggiga
ar-bilder, som pryda dess fasad, svartna redan
iti de flammor, dem deras ättling och efterträ-
lare, genom sitt herrskareosd, kallat till verk-
amhet. Liksom alltid, då faran hotade, liksom
n gång förut vid furst Schvartzenbergs till en!
räslig eldsvåda plötsligt förbytta fest i anledning 5
f kejsarens och Marie Louises förmälning, trän-
a sig nu Napoleons marskalkar kring hans per-.
on, för att på en gång vara nära, och, tillika om
et gäller, försvara sin i hans gestalt uppenbara- 2
e lycka. Han ger dem valet af ett återtåg från?
foskwa, antingen till Paris eller — till S:t Pe- n
ersburg. — Paris blir det enhälliga svaret. Jag
;rlorar icke allenast Moskwa; jag förlorar verl-
en, ropar kejsaren i förtviflan, och — följer
na marskalkars råd.
Har någon ännu varit själen i ett machineri af
rafter, som han förstått ställa till sin disposition, b
var Napoleon det visserligen i det lager afsl
enniskor, hvarmed han underkufvade och styr-
e verlden. Omgifven af snillets och maktens 9,
usningsförmåga, visste han också att i fullt mått!ne
töfva densamma. Den blinda, hängifna beun-)R
ran, som egnades honom af hans omgilning, talar B.
ist och ovedersägligast för detta förhållande. k?
otsägelse var i det hela något för honom obe-P4
int. Han afsatte den kung, afskedade den tje-re
are, som motsade honom. Föga karaktersenligt m
rde det således vara, att han, som mera än en he
ing med en enda lysande inspiration räddat en fö
I hälften förlorad drabbning, som i sig hittills yt
ekligt förenat de begge samfälda egenskapernast
Frankrikes Cesar och Frankrikes lycka, nu
ulle för denna enda gång böja sig under ettlf3l
- m
(
6
t
8
t