ett till bildning, förmögenhet och nummerä
högst inskränkt parti. i landet får utöfva lik
stor makt inom representationen, som den öf
vervägande och i alla afseenden betydligaste de
len af folket?); billig, genom upptagande i re
presentationen af hittills uteslutne medborgar
(liksom detta skett genom det ifrågavarande för
slaget!) och verkställbar (allting är verkställbart
det går endast. derefter: Konstitutionsutskottet
vid denna riksdag förkastade betänkande är full
ut lika och vida lättare verkställbart, Hr kap
ten!) Likväl hafva några samvetsskrupler ho
denne ledamot uppstått. Således vill Hr Stjern
granat icke blott, att öfre kammaren -skall,
sig innefatta sjelfskrifne eller af Konungen ut
nämnde ledamöter, utan äfven att i Utskotier
bör wnirymmas plats för ett eller flere af Ko
nungen förordnade ombud, med pligt att med
dela upplysningar och med rättighet att deltag:
i öfverläggningarne, men ej i besluten. Det si
sta undantaget tyckes strida emot det för öfrig
så skarpt uttalade byråkratiskaintresset, till hvar
organ Hr Stjerngranat gjort sig; och denna kon
ceession till formen, var också angelägen för at
ej bryta mot sunda förnuftet till den grad, at
hvar menniska, äfven den okunnigaste, kunde
peka finger deråt. Till saken är det icke destc
mindre lika oefterrättligt. Ty hvar och en in-
ser hvilken vigt ligger deruppå, att hafva rält-
tighet till deltagande i öfverläggningarne; och
skulle, såsom Hr S. önskar, en sådan upplåtas
åt konglige ombud i Utskotten, så begriper man
väl, att dessa riksförsamlingens s.k. Utskott snart
antoge beskaffenheten af hvarken mer eller min-
dre än kungliga kommissioner, om hvilkas. till-
varo och verksamhet i fordna tider vår historia
har rätt vackra saker att förtälja.
Hr. assessor Lagerhjelm har inlemnat en re-
servation, till vidden liknande en afbandling.
Deruti finnes åtskilligt godt, som vi med nöje
relevera. I synnerhet förkastar Hr L. Utsk:s
femte stånd, hvilket, oaktadt det af Utsk. förses
med ett ombhölje af politisk myndighet, dock
saknar all historisk betydelse såsom stånd, all
vare sammanhangp.
För öfrigt anser Hr L. utsk:s förslag (om de
två kamrarne, hvilka Hr L. betraktar såsom, oak-
tadt namnet, utgörande ett enkammarsystem) vara
felaktigt deruti, att det öfverlemnas åt slumpen
huruvida det återhållande tänkesätt, hvilket är
så väsendtligt för det monarkiska statsskickets
bestånd, må kunna göra sig gällande eller icke.
Hr I. finner nemligen ingen qvalifikativ skillnad
af väsendtligt slag, som utmärker äldre kamma-
ren från den yngre och gör den till något annat.
Hr LI. torde icke hafva så orätt häruti, men det
hade i vår tanka varit bättre, om han med det-
samma kunde hafva höjt sig till eftersinnande,
huruvida en sådan qvalifikation så egentligen till
något tjenar. Ty hvad man åsyftar med de beg-
ge kamrarne är intet annat, än ett ytterligare
skärskådande af vigtiga frågor och ett fördrö-
jande eller upphäfvande af beslut, som möjligen
skulle kunna blifva förhastade, om de finge defi-
nitivt fattas af blott en rådslående församling.
Detta kunde visserligen vinnas på annat sätt än
genom stiftande af en serskild kammare; men
ett slags medel dertill utgör likväl en sådan otvif-
velaktigt, när man äflas med att vilja hafva två
kamrar, och den tjenar ovedersägligt till detta
ändamål, utan att hafva någon annan eller större
qvalifikativ skillnad från Första kammaren, än
som deruti blifvit inlagd. i
Märklig nog är den del af Hr L:s reservation,
som vidrör historiken af våra stånds uppkomst,
och visar, att ;vår nationalrepresentation, i sina
nuvarande former, mindre tillhör det äldre än
det nyare Sverige. Så långt är det då ändtli-
gen hunnet, att en af sjelfve våre s. k. rhistori-
ske, erkänner den så of till stöd för ståndsre-
presentationen åberopade urminnes hälfden vara
falsk. Frågan om en reform af vår representa-
tion, hvilken man eljest ifrån den konservativa
sidan utskriker såsom ett foster af gårdagen, så-
som ett hugskott, ett infall för tillfället, påmin-
ner Hr L. redan vara väckt år 4749, ånyo upp-
tagen 1809, och således af vsrundade anledningar
genom 1840 års Konst. utsk. bragt å bane till
afgörande. Härom säger Hr IL. vidare dessa tänk-
värda ord:
Reformen påkallas af ett allmänt tänkesätt; den föl-
jes meduppmärksamhet och med en ovanlig liflighet in-
om alla bildade samhällsklasser. Den grundar sig der-
jemte på rättvisa och aktning emot de medborgare, hvil-
ka icke äro representerade af Riksstånden. Den verkli-
ge statsmannen öfverser icke så märkliga företeelser.
Han tillåter ej ens något oförskyldt missnöje att rota
sig; utväxt kunde det blifva menligt, äfven under en
stark styrelse. Ett oförskyldt missnöje kunde blifva
välförtjent, om reformen stannade vid elt sken af
bemödande; och man skjöte ifrån sig de aktnings-
värde medborgares bifall, hvilka i stilla betraktelse
amafca ntt hättra cam factrag nNnn: undar dan dinna