Uttröttad genom den långvariga kampen, och me och mer misströstande om att någonsin se sit fädernesland befriadt och sjelfständigt, försjön! grefve Raczyrsky slutligen i svårmod, och sluta de sitt lif på det viset, att han rigtade kanone: på en kanenjulle, som han ägde, mot sig sjel! och lät den krossa hans hufvud. Denna bedröf liga händelse har gripit Polackarne djupt; mel deras opposition har ej derigenom förlorat i styr ka vid närvarande provincialmöte; de ha yrka På bibebållandet af Polska språket, på en grund lag och på tryckfrihet. Detsamma fordras nästar lika kraftigt af provinsen Preussen. Det är säll samt nog, alt dessa begge nordliga provinser Rysslands närmaste grannar, göra samma frisinna de andraganden med ännu mera bestämdhet oci ihärdighet, än den till Frankrike närbelägna Rhen provinsen. De mellanliggande provinserna vis: sig deremot lugnast, hvilket torde hafva sin för klaringsgrund deri, alt hofluften, som flägtar ök ver bufvudstaden, utbreder sig mer eller mindre till alla dem, hvilkas adel tillbringar sina vintral vid bofvet, befalles till dess fester och baler, sei större delen af ministeren och de högre statsembetsmäinnen utgå ur sin krets, och icke har nå gon aning om den stora skilnaden emellan er hofadel och en landtadel. För de aflägsnare pro Vinserna gäller detta förhållande långt mindre. år det sannt att regeringen ämnar i Englanc upptaga elt statslån om 23 millioner Thaler, fö) at sjelf bygga den stora östra jerrbanan emellar Berlin, öfver Weichseln till Königsberg; så ha man ännu en nyckel till lösningen af gåtan hvar. före vi få en ny konstitution. Här finnes nem: ligen en lag af den 47 Maj 18207), hvarigenon konungen förband sig att icke framdeles gör: någon statsskuld utan Rikets Ständers samtycke, man hade verkligen för afsigt, den tiden, alt införa Riksständer. Denna lag har man icke till trott sig att upphäfva; men år 1834 förstod mar att kringgå den, derigenom att man lät Die See handlung taga ett lån på 42 millioner Thaler Man har ofta fördömt denna lag, och skulle gifv: mycket om den aldrig vore utfärdad; men an gripit den har man ej. Man hyste samvetsskrup ler deremot och fruktade en storm från allmänn: tänkesältets sida. Denna lag qvarstår derföre, såsom en enslig minnesvård från ett förflutet, hvilket hade blifvit förklaradt för svek och bedrägeri Men nu berättas, att när ministern Rother i somras visade sig i Frankfurt am Main för all afsluta om ett statslån med Rotschildska huset hade detta, så väl som en stor Engelsk kapitalist rent ut förklarat, att något sådant lån endast vore möjligt på ett vilkor af två: antingen att Konungen af Preussen upphäfde lagen af den 47 Januari 1820), eller uppfyllde den: d. v. s. att lånet legaliserades -gerom Rikets Ständer. Upphäfva lagen kan man icke, men penningarne behöfver man; alltså återstår ej annat än att skapa Riksständer, sådana dessa för öfrigt må blifva beskaffade; och sålunda blefve då hes oss, likasom nästan i alla länder, hvarest maktpåliggande statsförändringar inträffat, penningefrågan den egentligen trängande anledningen. Till de oangenäma händelser, som träffat Preussen i den sednare tiden, hörer äfven det fullkomliga afbrottet i underbandlingarne med Danmark om bortköpandet af Sundska tullen. Vir statstidning innrelöll i förra veckan en ganska bitter artikel, full af bäftiga utfall öfver Danmarks kortsynta politik, dess oefterrättliga förfarande cech beräknage svek. Dervid saknades ej heller inströdda hotelser med repressalier, till ändamålets genomdrifvande, och då dessa väl icke skulle kunna bestå i annat än förhöjd tull för Danska skepp i Preussiska hamner, under det man genom differenstullar skulle söka lyfta vår egen handelsflotta, på sätt man här länge önskat; så motser man nu sådana åtgärder. I hela Tyskland råder för öfrigt en högst förbitlrad sinnesstämning mot Danmark, äfvenså väl till följl af Sundska tullen, som till följd af arfsfrågan angående Schleswig och Holstein. Danmark må ej vänta att Tyskland sitter i lugn och ser på, om, emot all rätt; och lag, ett tyskt land skall förklaras för dansk arfvedel. Den som tror så, vet ej huru allmän has tyska folket den åsigten är, att hädanefter icke en fotsbredd tysk mark får afsöndras från det gemensamma fäderneslandet. Natioralkänslan uppreser sig mot en dylik skymf, och till och med om furstarne ville underkasta sig den, så skulle de ej kurna; de skulle draga sig tillbaka vid utbrottet af den allmänna harmen. Det är bedröfligt att man i Danmark ej vill låtsa förstå detta, och att det danska partiet närer hat, till tyskarne; det framkallar derigenom tyskarnes hat och torde komma att ångra sig när det en gång inhöstar följderna. För öfrigt har man nu mera kopp att tyska tullföreningen snart kommer att afsluta bandelstraktermed Nordamerikanska Statsförbundet, med Brasilien och Mexiko, hvilka äfven skola komma alt bidraga till lifvandet af vår Östersjöhandel. Hufvudsaken vore i alla fall Sundska tullens upphäfvande, och detta gäller likaledes för Sverge. Jag kan ej sluta utan att äfven säga några ord öfver er älskvärda landsmaninna, Mamsell Lind Hon -har fortsatt sina gästroller på härvarande teater med alltid samma stora framgång, och utom i Schlesiska lägret, i Euryanthe och Norma, har hon i går för första gången uppträdt i Sömnsångerskan, med det mest odelade bifall. Äfven som konsertsångerska har mamsell Find låtit höra