synes förutsätta, till endast de konskriberades ant af dess befolkning. Hvad Krimtnal-statistiken angår, jemförd med bila mingens, är förhållandet följande: Uti de 45 departementer der konsten att läsa ir nantill, är störst, (vill säga der 626 kunna läsa in nantill af 1000) finnes det en brottsling på 6379 in nevånare. Uti de 45 depaårtementer der konsten att läsa in nantill är minst, (villsäga der endast 482 kunna läs innantill af 1000) finnes det en brottsling på 11,82 : innevånare, således nära hälften mindre brottslingai än i de departementer der bildningen är störst. Hu ruvida qvantum af denna brottslighet, jemförd me andra länders, är liten eller stor, hörer icke hit, oc . beror på, hvad den Franska statistiken menar me brottslighet: (condamnes); menar den galerslafva (condamnes aux travaux forces les plus penibles så är den stor; menar den åter, alla dem hvilka der jemte äro dömde till tukthus (condamnes å la re elusion) och äro dömde till enskildt fängelse (con damnes å Vemprisonnement), så är qvantum brotts lingar oändligt ringa. Troligen afser den franska Statistiken under ru briken condamnes, den procent af folkmängden son årligen blifver sakfäld för större brott. Slutligen måste jag yttra att mina uppgifter fick hvila på egne kalkyler, utan äro hemtade, enligt hvac redan förut omnämt är, från godkända statistiskt författare, hvilka stå ,vettgirig till tjenst Hos mig om han så önskar. Stockholm den 28 Febr. 4845. MH. Björnstjerna, i i Grefve m. m. Red. har gerna villfarit herr grefvens önskan, at ännu cen gång vidröra det ofvanstående ämnet, mer kan-icke egentligen finna, att det samma utredes bättre genom denna, än den föregående artikeln.På det att hela denna tvist må bibehålla något intresse för läsaren, är det nödigt erinra, att hr grefve B. under en debatt i arfsfrågan på Riddarhuset åberopade vissa statistiska data rörande Frankrike för att visa, det egendomens lika fördelning mellan barnen der, haft till följd okunnighet, landets fattigdom och en läg moralisk ståndpunkt, och hvaraf hr grefven följaktligen ville hemta ett af sina vigtigaste argumenter emot den lika arfsrättens införande i Sverge. Vi vilje nu icke uppehålla oss med en vidlyftig erinran derom, att hr grefyen uti detta sitt omdöme om Frankrike, stär i strid med hvad erfarenheten och de berömdaste författare annars gifva vid handen om dess vexande välstånd; men det synes ätminstone vara nödigt att något slags. reda eller slutsats må kunna dragas af de sifferförhållanden hr grefven åberopat; så vida de skola tjena till något ändamål. Huru rvill hr grefven nu förklara beräkningen af de konskriberade? Huru skall man väl i ett land med 54 millioner invånare, der således hela den manliga befolkningen utgör omkring hälften häraf eller 47 millioner, gubbar och barn inberäknade, få ihop 30 millioner af 24 års ålder? Vi betvifle ej att hr grefven tagit siffrorna ur ett tryckt statistiskt arbete, men hr grefven behagar -sjelf yttra att den deri följda beräkningsgrund är hr grefven obekant, och derpå kan man sannerligen ej undra, då det hela icke hänger ihop det ringaste. Troligast måste vara att antingen grofva tryckfel insmugit sig i den omnämnda statistiken eller ock, att ett missförstånd eger rum om hvad författaren dermed velat säga: ty att uppgiften, äfven sådan den nu presenterar sig, under hvad synpunkt som helst är en galimathias på den fransyska auktorns räkning och icke ifrån någon beräkningsgrund kan: förklaras, det är alldeles vattenklart. Den enda möjligheten att få något slags sundt förnuft i uppställningen af dessa sifferbelopp vore neml. att författaren, för att komma till de ifrågavarande jemförelsetalen, hade räknat ihop alla Frankrikes konskriberade under en längre tid, till dess han fått ett nummertal svarande mot hela folkmängden; men om man ock här skulle antaga de konskriptionsskyldiges antal för hvarje år till 4 million (de. konskriberades som för hvarje år efter lottning ingå i tjenstgöring kan ej utgöra stort öfver 30,000, då armeen är girka 400,000 med 8 års tjenstgöring) så finge man sammanräkna förhållandet under 30 är, för att komma till det citerade resultatet, och det fär väl medgifvas, att på 50 år kan mycket förändras. Vi tillåte oss för öfrigt den hemställan, huruvida öfverhufvud något slags bevis kan hemtas ifrån enl beräkning, hvars grund man sjelf säger sig ej känna? Det kan åtminstone betviflas att ett sådant bevis är af serdeles värde. Samma är förhållandet med de siffror, som häntyda på moraliteten. Vil känne för vår del ej den juridiska straffterm, som herr grefven benämnt Comdamnes aux travaux forces des plus penibles, utan ha allt hittills trott att termen hetat antingen travaux forces å perpeluite, eller travaux forces å temps. Sä läser man åtminstone i Code påenal, Livre premfter; hvaremot vi ej i nämnde straMlag kunnat återfinna uttrycket les plus penibles. Men äfven om man ville såsom brokbtslingar räkna blott dem, hvilka äro dömda till de fem svåraste straffen: döden, tvångsarbete på lifstid, deportation, tvångsarbete på viss tid och reclusion, så blir antalet, i förhållande till hela befolkningen, så ringa, efter den af herr grefyven citerade beräkning, att det skulle utvisa en ganska hög moralisk ståndpunkt för Frankrike, i förhållande till andra länders. Det kan måhända synas litet envist, att Aftonbladet åtagit sig att fullfölja de anmärkningar, som af Lo a as TR RDR TRE TR AR 1 In MR RR DR TS RA RNRARE Ag RE