Nörrmännen; och de välkomsthelsningar, som af Storthinget och andra korporationer blifvit till den kungliga familjen framburna, hafva varit varma och frimodiga utan smicker. Konungen har ett manligt, ja ännu ungdomligt yttre; han talar vårt modersmål, och visar detsamma stor aktning; likaledes ser man med nöje, att han bärer de Norska firgerne. Det är visserligen sannt, och bör aldrig glömmas, att ett folk har sitt öde i sin egen hand, och att ett folk, som ej känner och vill begagna sin egen kraft, icke mycket kan hjelpas genom konungen ensam; men det är oberäkneligt hvad en furste med högt sinne och hjerta kan verka, 1 förening med ett fritt och upplyst folk, och det är således helt naturligt, att Norrmännen nu gerna låta sina tankar hvila på den drott, som skall leda dem i den betydelsefulla tid, som förestår Norden. Drottningen väcker också allmänt intresse; hennes ansigte har ett högst älskvärdt uttryck, och bon uppträder med behag och värdighet. Det råder mycken huslighet vid vårt hof; prinsarne studera flitigt hemma, och bivista föreläsningar såväl vid universitetet, som vid den militära högskolan; man ser dem dagligen göra promenader i nejden kring hufvudstaden.,