U PO OTIEIR IIEUPOULUD MUUP ENOLENHUUTCENRS UPPYtftLs UCETLUC rar sig från tysksmidens afläggande, och antagand af den såkallade Lancaschirsmethoden på en de ställen, i förening med vällning i flamugn. Då jag skref den af herr E:n nu klandrade arti. keln, var det mig icke obekant, att den så kallade Lancaschirsmethoden begagnas vid ett och anna bruk i Norrige; men då herr E:n uti sitt först: anförande icke nämner ett ord om detta smidessät! hvarken här eller i Norrige, utan endast fäster uppmärksamheten på tysksmidet och puddlingsprocessen och då de från New-York åberopade priskuranter icke eller göra nägon skillnad på hvilkendera methoden Norska jernet blifvit tillverkadt, utan i allmänhet för detsamma noterar ett högre pris, kunde jag icke eller ingå i någon pröfning derom. Det var mig icke eller obekant, att Lancaschirssmidet under de sednare åren gjort stora framsteg vid bruken i Wermland, äfvensom att denna method för 9 å 10 år sedan infördes på flera andra ställen, der densamma likväl snart upphörde, emedan den ej ville bära sig, och man ätergick till det gamla. Jag skulle, ywrar herr E:n, visserligen kunna visa, all principen för Lancaschirssmidet är theoretiskt rigtigare och mera afvärjer faran för ojemnt jern än vid tysksmidet, så nemligen som det hos hos oss urartat; men för en sådan framställning är här (j rätta stället. Jag vill blott observera och erima, alt så länge det är omöjligt, att med säkerhet förhindra, det under den del af arbetet, som smeden benämner smältans görande, kol kan komma i beröring med det redan nedsmälta jernet, så länge blir det ock en absolut omöjlighet, ätt garantera det i härd producerade jerns frihet från härdens stålartade körtlar. Men härmed är ju också domen afkunnad mot Lancaschirssmidet, hvilket äfven verkställes i härd. Hela skillnaden är, att densamma är sluten, samt mindre till sina dimensioner än tyskhärden, samt att uti den förstnämnde räckning och färskning äro åtskiljde, vanligen nedsmältes deruti 8 å 40 lisp. tackjern, men uti den sednare 46 å 48 lisp. då arbetet bedrifves ordentligt, (ehuru stundom händer, att på en gång omkring 530 lisp. tackjern nedsmältas), hvarigenom produkten af förut anförda skäl göres oduglig. Uti begge ligga kolen i direkt beröring med tackjernet, och beror det således på arbetarnes uppmärksamhet och skicklighet att förekomma kolens inblandning i det redan smälta godset. Hvar och en af dessa härdar synes mig ha sina fördelar och olägenheter. Att en mindre tackjernsmassa lättare genomfärskas än en större, talar för Lancaschirssmidet; men deremot synes mig kolens inblandning i det redan smälta godset lättare kunna förekommas i tyskhärden, der det öfverliggande färskjernet bättre skyddar det nedsmälta godset från främmande inblandning, och uti begge härdarne beror det blifvande resultatet hufvudsakligen på smedens nit och skicklighet. Herr E:n fortfar vidare: Insändaren är skyldig till en alldeles oriktig och skef framställning, då han säger. att jag yrkar ett allmännare införande af puddlingsmethoden, samt att jag gör den till villkor för vår jernhandterings framtida bestånd. Tvertom yttrades af mig huruvida puddling äfven hos oss bör vinna vidsträcktare insteg, få försök afgöra. Till upplysning härutinnan får jag åberopa första artikeln i Az 3, och derutur anföra hr E:s egna ord. De på vallonprincipen grundade arbetsmethoder lemna visserligen så väl genom de mindre massor som i sender behandlas, såsom ock genom bemödandet af en särskild räckhärd, ett särdeles, med afseende på jernets beskaffenhet, mycket jemnare och mjukare jern; men den fullkomlighet, som puddlingsjernet i dessa afseenden äger, vinner man dock ej på långt när, och endast igenom puddling vill det för mig synas möjligt, alt med säkerhet gifva vårt jern de nyssnämnde, för jernförbrukningen i massa, värderade egenskaper. Jag hemställer till en och hvar, om man icke af denna mening kan och bör draga den slutsats, att herr E:n anser puddlingsmethoden såsom ett vilkor för svenska jernhandteringens framtida bestånd. Hr E. upplyser nu om puddlingens fortgång vid Gammelkroppa, der arbetet bedrifves ledigt och hushållsakligt, både i afseende på åtgång af arbete och materialier, men att han såsom delägare hindras att offentligen uttala ett omdöme om tillverkningens 7valitet, samt önskar, att insändaren ville skicka honom en med omsorg gjord tysk smälta, för att samlidigt med puddlingssmältorne, tagne utan urval, pröfvas i en vällugns intensiva hetta. Till svar hvarå får meddelas, att den uppgifne qvantite.en af smältstycken är alltför otillräcklig för en fullständig jemnförelse, samt att denna önskan utan tvifvel med lätthet bör kunna uppfyllas från närmare håll, då säkert flera bruksägare inom orten äro inresserade att:känna förhållandet; men att jag för esen del ej hyser något tvifvel, att smältorne från yskhärden skola uthärda profvet med dem från puddingsugnen, de må tagas med eller utan urval, förutatt nemligen, alt färskningen i härden blifvit verktälld med vederbörlig noggrannhet. Med afseende på afbränningen uppgifves, att puddingen via Gammelkroppa vanligen lemmar 4 skep. mällstycken af 24 lisp. tackjern, att några i större kala bedrifne vällningsförsök med detta jern icke gt rum, emedan det blifvit afsändt och importe-), adt i form af ovälda smältstycken, utan åberopas i etta afseende Valerit klassiska afhandling öfver: erntillverkningen Belgien, der afbränningen medls illverkningen af alla sorter gröfre och finare jern,, ch hvartill i allmänhet två, stundom tre, väilnin-( ar förekomma, öfverhufvud kan antagas sådan, li, 1 j tb 1177 puddladt smälkjern lemmar 1000 färdigt långoch manufakturjern. Under gynnsamma förållanden uppgifves enkel garfning der att ofta ske ved 5 procent afbränning. För fullständigare uppLä härutinnan, får jag meddela nedanstående l, ot ). ) Valerius Handbuch der Stabeisen Fabrication. 3 Pag. 460. Vid beredningen af fin metall (raffineradt tackjern) är afbränningen 43 till 48 procent.