närvarande omständigheter icke medgifva ifrågakomn
högst betydliga anslag för ett nationalmuseum, hvar
af, ehuru önskvärdt det än må vara, behofvet likvö
måste anses mindre brådskande än åf åtskilliga an
dra företag, som man, i brist af erforderliga mede
nödgas uppskjuta. Äfven i förevarande fråga hafv
visserligen anspeglingar blifvit gjorda derpå att, d
våra efterkommande företrädesvis kunde hemta för
del af inrättningen, man äfven borde taga i beräk
ning deras skyldighet att i kostnaderna för densam
ma deltaga; men i detta, likasom i andra, fall, ha
det förefallit mig alltför vanskligt och föga öfverens
stämmande med begreppen om en klok hushållning
att anticipera på en oviss framtid. Dessutom sakna
ännu i närvarande ögonblick hvad, som i första rum
met torde erfordras för en säker vägledning af St:
omdöme rörande meranämnde anslag. I ofvan åhe
ropade skrifvelse hafva nemligen 1510 års Stände
anhållit, det K. M. måtte framlägga ett förslag
ämnet. Ett af öfverintendentsembetet afgifvet un
derdånigt memorial, angående de kalkulerade kost
naderne för ett nationalmuseum, i händelse det kom
me att förläggas å den af hemälde embete föreslagn:
plats, finnes väl K. M:s skrifvelse bifogad; men hu
ruvida K. M. funnit detta förslag antagligt, kan ickt
af de U. meddelade handlingar inhemtas. Tverton
har man temligen allmänt hört omtalas, huruson
frågan om sjelfva lokalen ännu icke på långt nä;
skulle vara afgjord. Deraf beror likväl i högst vä
sendtlig mån hela kalkulen af kostnaderne, likason
förslaget om byggnadens konstruktion. Fr ågan tord
följaktligen kunna antagas nu vara lika litet utredd
som den befann sig under förra riksdagen, och de
har under sådana förhållanden förefallit mig ickt
vara rätt väl betänkt att kasta sig in i ett företag
som anses komma att kosta nationen mer, än en hal
million Rdr Bko. — Af dessa skäl har jag funni
mig ej kunna inom U. rösta tör pluralitetens beslut
utan böra mig deremot reservera.
Häruti instämde herrar Kjellberg, Valley, Lind
ström och Nordvall, samt riksdagsfullmäktige Petic
Persson, Anders Nilsson, Jonas Johansson. Davic
Andersson, Gezelius, Sandstedt och Jöns Månsson
Af Måns Månsson från Calmare län: Höglof!
Statsutsk. har till uppförandet af ett riksmuscun
tillstyrkt 500,000 Rdr, utan att veta hvarest nämnd:
museum skal!l uppföras, eller att någon fullständi:
ritning eiler kostnadsförslag blifvit i U. företedt, oci
då derti!l kommer, att tillgångarne för närvarand
icke medgifva ett så kostsamt företag, tror jag de
varit rättast att uppskjuta företaget, tills fullständi;
ritning och kostnadsförslag till Riksständen inkom
mit. Det förslag jag uti U. haft äran bese, att upp
föra ett snedt och oformligt hus på Carl XIII:de
torg, hvarest hela det föreslagna anslaget troligei
kommer att gräfvas ner under jorden, vill jag icki
lemna en vitten till.
De der döda varelserna, som skola uppställas ut
det föreslagna riksmuseum, taga sig för närvarande
bra ut, der de finnas — de klaga icke öfver hvarker
hunger eller svält.
Jag afhörde uti U:s afdelning en alldeles förträfflig
föreläsning, deruti nitet, för att icke säga det blind:
nitet, gick så långt, att den, som vågade neka de
föreslagna anslaget, borde förlora sin rätt uti repre
sentationen. MHvilka eller hvem, som först förlora er
sådan rätt, kan jag icke döma öfver, men att denncö
riksdag gifvit folket ett säkert bevis, att en så sam.
mansatt represensation, som denna, icke länge kan
bestå. Ty de medborgare, som endast representersc
för sin egen person, betala litet eller snart sagd
intet till staten, äro de, som yrka och bevilja anslag
på anslag, utgift på utgift. af alla möjliga slag.
Hvarje bonde, hvilken representerar för 53, 4 å 2
hundrade skattehemman, får endast vara vittne ti
huru de medel frikostigt utdelas, som från den öf-
verbeskattade skattejorden blifvit utpressade och ut-
preiade.