medlem deraf man för egen räkning njuter dessa förmåner. Äfven om vi skulle antaga der na undanilykt, hvad är väl Ståndet, Korporatic nen? Också den skall ju, ehuru i större skal betraktas som ett slags Person, just enligt d mäns (lt. ex. Brings, Rääfs, Hartmansdorffs, Ster hammars, Atlterboms m. fl.) theorier öfver stater hvarom vi tala, och till hvilkas politiska par Hr RB. hör? Familjen, kasten, yrket, hela sam hället är, hvart för sig, en Person! När nu åtni gon viss sådan person något visst stånd, någon vis örfäktas rättigheter på andras bekostnad, s strides följaktligen då älven af personlighetsprincij och till på köpet af en egoistisk och ond. Kan dett nekas? kHvarom talar man då? — Vi, för vi del, sky icke för namnet, allenast deråt, för vå räkning, icke gifves annan tydning, än vi sjelfv antaga: alltså hylla vi Personlighetsprincipen s fattad, som vi ofvanföre beskrifvit den, nemlige såsom en med det Helas väl fullt öfverensstäm mande rättighet för hvarje (och ej blott för nå gon viss) Individ, att lefva och utvecklas efter si natursanna beskaffenhet, på sådant sätt, att det ick sker till någon annans förfång. Att detta t. ex i frågan om representationsförändringen, leder ti pallmänna valb, bestrides icke, och skadar icke Men det slags personlighetsprincip, som de byrå aristokratiska och prelatensiska intresse ce i sjelfva, verket omfatta, om de oci ilja giva ett annat nNOMR , innebär alltid till saken (huru olika den än må benämnas), et tillmätande af rättigheter åt någre (vare sig son astånd,, eller som penskilde) till andres lidande således en orättvisa, ett ondt. — — Hr BR. gör en skildring af åtskilliga länders ny heter i undervisningsväg, och säger: pNästan hvarje tid och hvarje land hade sina pe dagogi ;ridkare (2) och sina pedagogiska experi mentalanstalter. Jag crinrar blott om en Saltzman en Basedow, en Pestalozzi, en Bell, en Jacotot, oc deras i början mycket lofvande anläggningar. Sve rige har Jiknande, men icke fullkomligt lika, i sin (? Barnäng och sin så kallade (?) Nya Elementarskola Om den sednare vill jag anmärka, att intet lan har en dylik. Uppfinningens ära tillhör den Sven ska theorien. Härvid anmärka vi, att allt det sorgliga, för gängliga och för omkastningar utsatta, som tala ren genom sina exempel vill finna i det europei ska uppfostringsväsendet, har en ljusare sida, nä man hetrakiar saken närmare; och der skuggo framträda, komma de från ett annat håll, son talaren icke omnämnt, men hvilka likväl äro be kanta. Det har alldeles icke varit utan en gan ska fördelaktig verkan på skolorna öfverhufvud hela var veridsdel, som Pestalozzi och Bell arbe: tat. Ati efter stiftarnes död, deras enskilda un. dervisningsanstalter upphört eller tagit några andra, mer uivecklade former (såsom t. ex. då Pestalozzis öfvergått i Fellenbergs institut), betyder ingenting. Deras pedagogiska ideer hafva i alla fall burit ganska goda frukter för tidehvarfvet. Saltzman och Basedow äro mindre att tala om. och den sednare är förmodligen blott medtagen i listan, för att få glädjen att sätta en liten klick på de andre. Jacotot är egentligen ryktbar för en viss (interlineär) method, enskildt för språkundervisning; hans namn innefattar föga i denna fråga. Men hvad Hr R. kunnat hafva skäl att närmare ormtala, och som han troligen påpekat, är den sanningen, att i flere delar af Tyskland, och än mera i Frankrike, undervisningen på de sednare decennierna gått betydligen tillbaka, då man jemnför den med den vida mer progressiva riktning, som den hade vid slutet af förra och början af detta århundrade. Men hvaruti ligger orsaken? Månne, öfverhufvud, i de nya methodernas befunna haltlöshet? Vi betvifla det; emedan vi hafva ett annat, ett gifvet skäl. Att här och der någre ytlige förslagsmakare, i uppfostringsvig likasom i annat, uppträdt, charlataniserat och misslyckats, neka vi icke. Men sådant utgör något enstaka faktum; det rör icke den stora, nya kolonnen för uppfostringsoch undervisnings-method i det hela, hvars utmärkande karakter består i Vezelundervisning, hvad den yttre formen vidkommer, men hufvudsakligen i Sjelfverksamhetens väckande, och i Undervisningsämnenas riktande åt ett både i ideal och real mening angelägnare håll, än förut. Denna stora, nya bana har blifvit återhållen, hämmad, motarbetad — ej derföre, att man fann den icke hålla bvad den lofvade, utan emedan den höll det. Ljusets motarbetande i uppfostringsväg är samtiligt med den politiska och religiösa restaurationen,, hvarmed man egentligen förstår jesuitvällets nya uppkomst i Frankrike, och ett dermed peslägtadt medeltidsväsende i Tyskland. Hvar och en. begri; per, att den nya skolans motarbetande rån dylika håll betyder något helt annat, än att nan upptäckt oduglighet i hennes methoder. Så årer det väl äfven förhålla sig i Sverige. (Slutet följer.) — I anledning af herr brukspatron Ekmans rtikel, som för ett par dagar sedan var införd Aftonbladet, har herr direktören af Uhr anhålit om rum för följande :