— I anledning af herr brukspatron Ekman
artikel, som för ett par dagar sedan var inför
i Aftonbladet, har herr direktören af Uhr anbål
lit om rum för följande:
JERNHANDTERINGEN.
Ehuru obehagligt det är, att offentligen framträd
uti ett ämne, hvilket såsom detta, nu synes mer:
angå ordställningar än sak, anser jag mig likväl der
till uppmanad, sedan herr brukspatron Ekman uti er
i ms 43 sf Aftonbladet införd artikel rörande jern
handteringen behagat gifva mina ord och meninga;
en helt annan tydning, än den jag yttrat uti ett
JA 8 af samma blad intaget anförande, hvaruti jag
vissa delar haft olika åsigter mot hr E:n uti en ai
honom i J 5 af samma blad anfördt yttrande under
rubrik, Reflektioner öfver Svenska serntillverkningens
närvarande tillstånd och dess framtid, och intager
derföre här, till en början, slutmeningen af hr E:ns
förstnämde artikel, så lydande:
Insändaren har handlat försigligt, vid att ej med
sill namn ansvara för sina uppgifter och åsigter,
men huruvida detta skett, mea bibehållen grannla-
genhet, derom må andra döma; och på det sådant
må kunna ske, med oväld och rättvisa, torde bli nö-
digt, att med hvarandra jemföra begges våra artik-
lar uti a: 3 och 8, till hvilka jag derföre tar mig
friheten hänvisa.
Efter en kort ingress, som upptar motiverne för
dess uti första artikeln gjorda framställning, yttrar
hr E:n: efter genomläsande af den insända artikeln,
hade jag icke någon böjelse, alt trötta med ett yt-
terligare försvar af de förkållanden och åsigter jag
framställt, men då jag sedermera likväl blifvit upp-
manad, att för sakens skull ännu en gång fram-
räda, så skall jag söka, att i möjligaste korthet
ådagalägga åtskilliga villfarelser af insändaren: till
hevis hvarå anföres: