medlem deraf man för egen räkning njuter
dessa förmåner. Äfven om vi skulle antaga der
na undanilykt, hvad är väl Ståndet, Korporatic
nen? Också den skall ju, ehuru i större skal
betraktas som ett slags Person, just enligt d
mäns (lt. ex. Brings, Rääfs, Hartmansdorffs, Ster
hammars, Atlterboms m. fl.) theorier öfver stater
hvarom vi tala, och till hvilkas politiska par
Hr RB. hör? Familjen, kasten, yrket, hela sam
hället är, hvart för sig, en Person! När nu åtni
gon viss sådan person något visst stånd, någon vis
örfäktas rättigheter på andras bekostnad, s
strides följaktligen då älven af personlighetsprincij
och till på köpet af en egoistisk och ond. Kan dett
nekas? kHvarom talar man då? — Vi, för vi
del, sky icke för namnet, allenast deråt, för vå
räkning, icke gifves annan tydning, än vi sjelfv
antaga: alltså hylla vi Personlighetsprincipen s
fattad, som vi ofvanföre beskrifvit den, nemlige
såsom en med det Helas väl fullt öfverensstäm
mande rättighet för hvarje (och ej blott för nå
gon viss) Individ, att lefva och utvecklas efter si
natursanna beskaffenhet, på sådant sätt, att det ick
sker till någon annans förfång. Att detta t. ex
i frågan om representationsförändringen, leder ti
pallmänna valb, bestrides icke, och skadar icke
Men det slags personlighetsprincip, som de byrå
aristokratiska och prelatensiska intresse
ce i sjelfva, verket omfatta, om de oci
ilja giva ett annat nNOMR , innebär alltid
till saken (huru olika den än må benämnas), et
tillmätande af rättigheter åt någre (vare sig son
astånd,, eller som penskilde) till andres lidande
således en orättvisa, ett ondt. — —
Hr BR. gör en skildring af åtskilliga länders ny
heter i undervisningsväg, och säger:
pNästan hvarje tid och hvarje land hade sina pe
dagogi ;ridkare (2) och sina pedagogiska experi
mentalanstalter. Jag crinrar blott om en Saltzman
en Basedow, en Pestalozzi, en Bell, en Jacotot, oc
deras i början mycket lofvande anläggningar. Sve
rige har Jiknande, men icke fullkomligt lika, i sin (?
Barnäng och sin så kallade (?) Nya Elementarskola
Om den sednare vill jag anmärka, att intet lan
har en dylik. Uppfinningens ära tillhör den Sven
ska theorien.
Härvid anmärka vi, att allt det sorgliga, för
gängliga och för omkastningar utsatta, som tala
ren genom sina exempel vill finna i det europei
ska uppfostringsväsendet, har en ljusare sida, nä
man hetrakiar saken närmare; och der skuggo
framträda, komma de från ett annat håll, son
talaren icke omnämnt, men hvilka likväl äro be
kanta. Det har alldeles icke varit utan en gan
ska fördelaktig verkan på skolorna öfverhufvud
hela var veridsdel, som Pestalozzi och Bell arbe:
tat. Ati efter stiftarnes död, deras enskilda un.
dervisningsanstalter upphört eller tagit några an-
dra, mer uivecklade former (såsom t. ex. då Pe-
stalozzis öfvergått i Fellenbergs institut), betyder
ingenting. Deras pedagogiska ideer hafva i alla
fall burit ganska goda frukter för tidehvarfvet.
Saltzman och Basedow äro mindre att tala om.
och den sednare är förmodligen blott medtagen i
listan, för att få glädjen att sätta en liten klick
på de andre. Jacotot är egentligen ryktbar för
en viss (interlineär) method, enskildt för språk-
undervisning; hans namn innefattar föga i denna
fråga. Men hvad Hr R. kunnat hafva skäl att
närmare ormtala, och som han troligen påpekat,
är den sanningen, att i flere delar af Tyskland,
och än mera i Frankrike, undervisningen på de
sednare decennierna gått betydligen tillbaka, då
man jemnför den med den vida mer progressiva
riktning, som den hade vid slutet af förra och
början af detta århundrade. Men hvaruti ligger
orsaken? Månne, öfverhufvud, i de nya metho-
dernas befunna haltlöshet? Vi betvifla det; eme-
dan vi hafva ett annat, ett gifvet skäl. Att här
och der någre ytlige förslagsmakare, i uppfo-
stringsvig likasom i annat, uppträdt, charlatani-
serat och misslyckats, neka vi icke. Men sådant
utgör något enstaka faktum; det rör icke den
stora, nya kolonnen för uppfostrings- och under-
visnings-method i det hela, hvars utmärkande
karakter består i Vezelundervisning, hvad den
yttre formen vidkommer, men hufvudsakligen i
Sjelfverksamhetens väckande, och i Undervisnings-
ämnenas riktande åt ett både i ideal och real
mening angelägnare håll, än förut. Denna stora,
nya bana har blifvit återhållen, hämmad, mot-
arbetad — ej derföre, att man fann den icke hålla
bvad den lofvade, utan emedan den höll det.
Ljusets motarbetande i uppfostringsväg är samti-
ligt med den politiska och religiösa restauratio-
nen,, hvarmed man egentligen förstår jesuitväl-
lets nya uppkomst i Frankrike, och ett dermed
peslägtadt medeltidsväsende i Tyskland. Hvar och
en. begri; per, att den nya skolans motarbetande
rån dylika håll betyder något helt annat, än att
nan upptäckt oduglighet i hennes methoder. Så
årer det väl äfven förhålla sig i Sverige.
(Slutet följer.)
— I anledning af herr brukspatron Ekmans
rtikel, som för ett par dagar sedan var införd
Aftonbladet, har herr direktören af Uhr anhål-
it om rum för följande :