likasom inom skolan) vilja hafva den förstådd;
utan det infaller snarare med den gamla regimens
ande. De nya lärorna vilja hafva Individernes
ställning (såväl inom skolan, som staten) noga reg-
lerad och ordnad på det sätt, som det Helas verk-
liga välgång fordrar, och hvarmed alla de En-
skildas sanna och naturenliga, väl äfven nödvän-
digt måste sammanfalla, så fort åt dem lika litet
å ena sidan orimliga fördelar (på andra Enskildes
eller på det Helas bekostnad) medgifvas, som å
andra sidan deras rättmätiga, i sakernas verkliga
natur grundade anspråk förnekas. Denna grund-
sats upplifvar följaktligen en lika rättvisa emot
alla, hvilken just förintar Egoismens princip isin
rot. Deremot uppställer den visserligen en Per-
sonlighetsprineip, en Individualism, men renad
från egoism, från det onda, som hos den enskilde
kan vilja göra sig gällande, och noga rättad efter
det Helas, efter Samhällets, efter Mensklighetens
(in toto) sannskyldiga fordringar. Detta väl af-
vägda förhållande emellan Helt och Enskildt —
emellan Stat och Individ — skall vidmakthållas
genom Lagar, som afse beggederas ömsesidiga
ställning, ordna dem inbördes, och lika litet till-
låta det Hela (Samhället) hugga in kränkande och
förstörande på det individuela eller hindra någon
enskild från dess naturliga, sanna och goda ut-
veckling; som å andra sidan tillåta detta Enskilda,
vare sig i enstaka individer eller i större grup-
per (såsom korporationer, s. k. stånd, eller hvad
det vara må) verka hämmande, kränkande och
skadligt på det Hela. Detta stora ändamål — att
noga afväga rätta förhållandet emellan Helt och
Enskildt — kunna lagarne omöjligen uppnå, atan
att, bättre än hittills skett, intränga i Mensklig-
hetens och Samfundets sanna väsende, uppfatta
deras begrepp och uttala dem i sina stadgar.
Just derföre är det också, som de nya lärorna
och deras sakförare fordra reform inom samfunds-
lagarne, likaväl som inom skolväsendets organisa-
tion; enär lagarne i så många fall icke ännu upp-
fylla det ändamål, hvarom vi tala, och hvilket de
måste uppfylla, för att vara rätta lagar. — Nu
fråga vi, huru man, med anspråk på omdöme,
kan kalla hela denna åsigt af samhället, liksom af
skolan, alomistisk och egoistisk? Vi hylla den
läran, att allmänt och enskildt väl, på begge si-
dor rätt förstådda, omöjligen kunna ligga i strid
med hvarandra, emedan, om de gjorde det ?
sjelfva verket, sådant skulle innebära em Oorimlig-
het i skapelsen, en tanke, som, tagen på allvar,
utgör ett hån emot Gud. Men vi uppmana hvem,
som vill, att efterse i de Blad, hvilka kunna kal-
las organer för de nya lärorna, om någon grund-
sats der finnes uttalad, som skulle göra individen
oberoende af samfundet, ställa honom öfver lagen
och af honom skapa en regel-lös atom? Om så-
dant ingenstädes kan spåras, så fråga vi vidare,
huru det då är möjligt, att en man, som Hr Reu-
terdahl, hvilken ej bör få räknas till de okunnige
i landet, är i stånd att framställa en anklagelse,
som i följande ordalag tydligen yppar sig:
För dem, som tro staten kunna byggas på Indi-
vidualitets-. på Personlighets-principen, är det kon-
seqvent, att också i skolan vilja införa denna. De,
som deremot anse staten för något annat än ett ag-
gregat af individer, liksom naturen för något annat
än ett aggregat af elementära atomer, de borde
mähända akta sig för att anse skolan för ett aggre-
gat af små menniskor, hvilka med konst, och utan
allt inbördes sammanhang?) och all gemensam
lifskraft (2), skola uppdragas till stora och brukbara.
Då de icke iakttaga denna aktsamhet, hvad skall man
då vänta af dem, som i allt blott göra afseende på
atomerna?r
Hela detta generella tillmäles oförsynthet lig-
ger tillräckligt i dagen, för att ej behöfva vidares
behandlas. — Men hvad Hr RB. och hans politi-
ska liktänkare icke synas hafva tagit i betraktan-
de, är, att, om man skulle vilja vända deras egna
ord tillbaka på dem sjelfve, så är det just en
Personlighets-, en Individualitets-princip, de för
staten hylla, men en af egoistiskt och orent slag,
i stället för en af rättmätigt och oskyldigt, hvar-
lom de nya lärorna tala. Eller hvad annat in-
Inebära väl alla dessa strider till försvar för pri-
vilegier, för byråkratiska intressen, för vissa ka—
Isters undantagsförmåner på andras bekostnad, för
lett par (både till sina medlemmars antal, förmö—
I genhet och bildning, emot de öfrige i landet, gan-
ska obetydliga) stånds rättighet, att lägga sitt veto
Jemot det helas förkofran och utveckling till ett
bättre rättstillstånd? Skulle detta verkligen icke
liRnefatta något begär att skaffa sig personliga för-
I delar eller bibehålla sådana, som man har, äfven
lom de bevisas vara skadliga för andra; med ett
lord, skulle häruti icke ligga någon Personlig-
hetsprineip? Detta kan man endast neka ge-
nom att skjuta ståndet,, kasten, korpora-
, tionen, framför sig, och, med ett jesuitiskt un-
i dangömmande af sitt eget jag, säga det vara
-Ipståndet, m. m., som besitter förmånerna, för
I hvilka man kämnar. samt att det blott är såsom
Fr