LÄROVERKSFRÅGAN, BETRAKTAD AF
DOKTOR REUTERDAHL.
(Forts. fr. JM: 47.)
I det följande af sitt yttrande öfvergår Hr R.
till försvaret af klassinrättningen i de gamla sko-
lorna, hvarvid han kommer till ett betraktande
af individernes förhållande till det hela, som
stöter så nära på tidens politiska grundfrågor (om
sam hällsmedlemmarnes rättigheter och skyldighe-
ter i förhållande till samhället sjelf, såsom enhet),
att man frestas tro, det Hr RB. till en stor del
skrifvit dessa rader, mindre för skolfrågan, än för
politikens räkning. Detta må ock gerna vara,
enär man ej kan neka, att barnauppflostran till
sitt system bör inrättas så, att det till sina prin-
ciper motsvarar hvad man anser med rätta böra
möta den ut ur skolan i samhället inträdande
mannen, så att han göres duglig för detta. Men
har nu Hr RB. härvid anfört saker, som antingen
äro i en så naken allmännelighet uttalade, att de
fullkomligen lika väl låta säga sig om det Nya
skolsystemet som om det Gamla, eller som, de
talaren kommer något mera ned i enskildheter
vida bättre sägas i och för det Nya, än de
Gamla; så finner man, att han, för hvar och en,
som tänker på hvad han hör eller läser, Visser-
ligen icke vederlagt hvad han ämnat. Låtom os:
betrakta några af hithörande tirader:
Vårt (d. v. s. vårt Gamla) läroverk fåster et!
lika stort afseende på hvarje lärjunge för sig som
på samtlige de lärjungar, som bredvid hvarandra
uppfostras. Det försummar icke individen, mer
det betraktar honom, icke blott som individ, föl
hvilken något enskilt behöfver göras, utan som
medlem af ett samhälle, af en mensklighet, för
hvilken något gemensamt gäller. Det låter såle-
des individen göra framsteg, men bredvid andrs