ff
inom oss desto rikare, öch i samma mån det
yttre ögat saknar föremål, ser man desto mer
derinne. Tankan på Sverge, på våra egna berg
och dalar, på hemmet och på älskade vänner,
vaknade lifligt hos mig, och full af tacksamhet
mot all god gåfvas gifvare, och genomträngd af
saliga känslor, återvände jag till mitt logis.
Öch dessa känslor vakna åter hvar gång jag
minnes Heidelberg!
Folket i Heidelberg, och i Neckardalen öfver-
bufvud, ser ej så sjukligt ut, som i Wärtzburg
och Mainzdalen. Ansigtena äro ej så platta och
magarne icke så stora, kanske af skäl att de ej
äro alldeles så fulla med bier, hvilken dryck lik-
väl äfven i Baden konsumeras i ansenliga por-
tioner.
Heidelbergs universitet besökes mycket af stu-
derande från främmande länder. Detta nästlidnt
halfårs matrikel upptager, af 745 studerande, ickt
mindre än 335 utlänningar, hvaribland 384 juri
ster. Detta tillopp af främmande studerande
torde man få tillskrifva så väl de utmärkta lä
rare Heidelberg äger, som ock till stor del des
förtjusande läge och dess lättade kommunikatio
ner, så väl medelst jernvägar, som ångbåtar.
Det var för mig en oväntad händelse att hä
i Heidelberg, djupt in i Tyskland, vid ett besöl
hos geheimerådet Negele få höra dottren i huse
ådagalägga en termligt noggrann. bekantskap me
Sverges sköna litieratur. Icke nog att hon, så
som billigt var, kände de herrliga skapelserna a
Frithiofs skald; hon var älven bekant me
Fredrika Bremers arbeten, bland hvilka hon satt
främst — die Macbbaren, dernäst das Haus oci
sist Nina, — Som mg syntes, med skäl. Hoi