ff inom oss desto rikare, öch i samma mån det yttre ögat saknar föremål, ser man desto mer derinne. Tankan på Sverge, på våra egna berg och dalar, på hemmet och på älskade vänner, vaknade lifligt hos mig, och full af tacksamhet mot all god gåfvas gifvare, och genomträngd af saliga känslor, återvände jag till mitt logis. Öch dessa känslor vakna åter hvar gång jag minnes Heidelberg! Folket i Heidelberg, och i Neckardalen öfverbufvud, ser ej så sjukligt ut, som i Wärtzburg och Mainzdalen. Ansigtena äro ej så platta och magarne icke så stora, kanske af skäl att de ej äro alldeles så fulla med bier, hvilken dryck likväl äfven i Baden konsumeras i ansenliga portioner. Heidelbergs universitet besökes mycket af studerande från främmande länder. Detta nästlidnt halfårs matrikel upptager, af 745 studerande, ickt mindre än 335 utlänningar, hvaribland 384 juri ster. Detta tillopp af främmande studerande torde man få tillskrifva så väl de utmärkta lä rare Heidelberg äger, som ock till stor del des förtjusande läge och dess lättade kommunikatio ner, så väl medelst jernvägar, som ångbåtar. Det var för mig en oväntad händelse att hä i Heidelberg, djupt in i Tyskland, vid ett besöl hos geheimerådet Negele få höra dottren i huse ådagalägga en termligt noggrann. bekantskap me Sverges sköna litieratur. Icke nog att hon, så som billigt var, kände de herrliga skapelserna a Frithiofs skald; hon var älven bekant me Fredrika Bremers arbeten, bland hvilka hon satt främst — die Macbbaren, dernäst das Haus oci sist Nina, — Som mg syntes, med skäl. Hoi