närvarande omständigheter icke medgifva ifrågakomn högst betydliga anslag för ett nationalmuseum, hvar af, ehuru önskvärdt det än må vara, behofvet likvö måste anses mindre brådskande än åf åtskilliga an dra företag, som man, i brist af erforderliga mede nödgas uppskjuta. Äfven i förevarande fråga hafv visserligen anspeglingar blifvit gjorda derpå att, d våra efterkommande företrädesvis kunde hemta för del af inrättningen, man äfven borde taga i beräk ning deras skyldighet att i kostnaderna för densam ma deltaga; men i detta, likasom i andra, fall, ha det förefallit mig alltför vanskligt och föga öfverens stämmande med begreppen om en klok hushållning att anticipera på en oviss framtid. Dessutom sakna ännu i närvarande ögonblick hvad, som i första rum met torde erfordras för en säker vägledning af St: omdöme rörande meranämnde anslag. I ofvan åhe ropade skrifvelse hafva nemligen 1510 års Stände anhållit, det K. M. måtte framlägga ett förslag ämnet. Ett af öfverintendentsembetet afgifvet un derdånigt memorial, angående de kalkulerade kost naderne för ett nationalmuseum, i händelse det kom me att förläggas å den af hemälde embete föreslagn: plats, finnes väl K. M:s skrifvelse bifogad; men hu ruvida K. M. funnit detta förslag antagligt, kan ickt af de U. meddelade handlingar inhemtas. Tverton har man temligen allmänt hört omtalas, huruson frågan om sjelfva lokalen ännu icke på långt nä; skulle vara afgjord. Deraf beror likväl i högst vä sendtlig mån hela kalkulen af kostnaderne, likason förslaget om byggnadens konstruktion. Fr ågan tord följaktligen kunna antagas nu vara lika litet utredd som den befann sig under förra riksdagen, och de har under sådana förhållanden förefallit mig ickt vara rätt väl betänkt att kasta sig in i ett företag som anses komma att kosta nationen mer, än en hal million Rdr Bko. — Af dessa skäl har jag funni mig ej kunna inom U. rösta tör pluralitetens beslut utan böra mig deremot reservera. Häruti instämde herrar Kjellberg, Valley, Lind ström och Nordvall, samt riksdagsfullmäktige Petic Persson, Anders Nilsson, Jonas Johansson. Davic Andersson, Gezelius, Sandstedt och Jöns Månsson Af Måns Månsson från Calmare län: Höglof! Statsutsk. har till uppförandet af ett riksmuscun tillstyrkt 500,000 Rdr, utan att veta hvarest nämnd: museum skal!l uppföras, eller att någon fullständi: ritning eiler kostnadsförslag blifvit i U. företedt, oci då derti!l kommer, att tillgångarne för närvarand icke medgifva ett så kostsamt företag, tror jag de varit rättast att uppskjuta företaget, tills fullständi; ritning och kostnadsförslag till Riksständen inkom mit. Det förslag jag uti U. haft äran bese, att upp föra ett snedt och oformligt hus på Carl XIII:de torg, hvarest hela det föreslagna anslaget troligei kommer att gräfvas ner under jorden, vill jag icki lemna en vitten till. De der döda varelserna, som skola uppställas ut det föreslagna riksmuseum, taga sig för närvarande bra ut, der de finnas — de klaga icke öfver hvarker hunger eller svält. Jag afhörde uti U:s afdelning en alldeles förträfflig föreläsning, deruti nitet, för att icke säga det blind: nitet, gick så långt, att den, som vågade neka de föreslagna anslaget, borde förlora sin rätt uti repre sentationen. MHvilka eller hvem, som först förlora er sådan rätt, kan jag icke döma öfver, men att denncö riksdag gifvit folket ett säkert bevis, att en så sam. mansatt represensation, som denna, icke länge kan bestå. Ty de medborgare, som endast representersc för sin egen person, betala litet eller snart sagd intet till staten, äro de, som yrka och bevilja anslag på anslag, utgift på utgift. af alla möjliga slag. Hvarje bonde, hvilken representerar för 53, 4 å 2 hundrade skattehemman, får endast vara vittne ti huru de medel frikostigt utdelas, som från den öfverbeskattade skattejorden blifvit utpressade och utpreiade.