publicera en lista på alla prostituerade flickor och på de hus der de finnas. Detta säges hafva skett ärbara flickor till varning, liksom det förra bladet säger sig hafva haft för afsigt att genom uppgiften om personens förmögenhet hindra dessa från att ingå i. företag, som öfverstiga deras krafter eller derigenom tillskynda andra skada. — ETT EXEMPEL ATT EFTERFÖLJA. En tysk tidning berättar att Jurgfrurna uti socknen Ampfing i Bayern stiftat ett s. k. dygdeförbund. — PIANnISTTILLVEXT. Revue de Parisp yttrar: Antalet af första rangens pianister vexer i oändlighet. Dagligen uppenbarar sig nya under och snart vågar man ej mera säga: stark som en Herkules, utan stark som en pianist! Mustacherade pianister och skägglösa pianister, pianister med långt hår och pianister med Titushufvuden, gråskalliga brummbjörnar och vindhundar, bestrumpade och falskvadiga pianister; pianister med och utan sabel — så måste de klassificeras om man öfverhufyvud vill åtskilja dem. De äro de starkaste bland de starka, och om det så fortgår blir pianot bland instrumenter hvad kamelen är bland djur — det mest handlade af alla instrumenter. Den tid torde då inträffa, att man får höra omtalas föreningar till piano-plågeriets motarbetande. — ÖrrRHÖRD GRYMBET. I Wien talades år 18453 mycket om ett stympadt qvinnolik, hvars lemmar funnos kringströdda på åtskilliga ställen i en af förstäderna. Saken var så ryslig och upprörande, att den väckte fasa hos alla klasser af hufvudstadens befolkning. Hufvudet fanns nedgräfdt vid en kyrkogårdsmur. Polisen lät sammanpassa de funna lemningarne och daguerreotypera och lithografiera det hela. Sjelfva hufvudet förvarades i sprit och deponerades i Josephinska akademiens kabinett. En ansenlig summa utfästes för mördarens upptäckande men Nemesis gång var långsam, och intet spår förrådde missdådaren, då man oförmodadt hörde berättas, att han ändtligen blifvit funnen och tagen i förvar. Odjuret är chirurg till yrket. Den mördade, som var hans halfsyster, hade lemnat fädernebuset för att fullborda sin uppfostran i Wien, och för sådant ändamål blifvit adresserad till honom. Den skändliga afsigten, att bli ensam arfvinge till föräldrarnes förmögenhet, förledde honom till den oerhördt rysliga handlingen. — Huru det kom sig att hennes person ej blef saknad och att ett qvarglömdt resepass ej ledde till mördarens upptäckande, kunna vi ej förklara. Efter fullbordad gerning skref förbrytaren flerfalldiga gånger till hemmet efter penningar. Remisserna följde; men då fadren, emot förmodan, ej erhöll något egenhändigt bref från sin dotter, fattade han misstankar. Drifyen af rädd aning, anträdde han resan till Wien. Tjugu månader voro då förflutna, sedan mordet egt rum, och sonen visste ej något annat att berätta om systern än att hon begifvit sig med ett herrskap till Ungern Då han imedlertid visade sig högst förlägen när han lemnade denna uppgift, stärktes fadrens misstankar. och han begaf sig till polisen. Man förde honom til Josephine-akademien, och han nedföll vanmäktig då man visade honom hans barns preparerade hufvud Enligt berättelse, lär mördaren redan hafva erkänt sitt brott. — Den 29 sistl. Nov. såg man en väl klädd herre, med ett barn, gå öfver Pont Nceuf i Paris. Barnet grät och skrek, och fadren förmanade det flera gånger; men detta hjelpte icke. Slutligen lyftade han upp det på brons barrier och -sade: om du inte tiger, kastar jag dig i strömmen. Då barnet ändå svarade trotsigt, gaf fadren det en knuf så att det nedföll från barieren, och med stark skrik störtade i Seinen. Folket blef förbittrad öfver denna barbariska handling och mannen arre: sterades genast; men skrattade deråt med full hals desto högljuddare, ju häftigare mängden uttryckte sin förbittring. Barnet tycktes imedlertid finna sig mycket väl i strömmen, samm med hufvudet högt öf ver vattnet och skrek icke mer. Några fiskare satt ut en bät och räddade det, och se — det var en vax docka. Den barbariska fadren var en buktalare, som genom denna mystifikation vann ett så ofantligt till opp På sina föreställningar, att han efter fjorton da gar, med 90,000 francs behållning, återvände till sir hemort, Brössel. — sr — — Red. har blifvit anmodad införal följande Undertecknade, som besökt Wien under den ti: generallöjtnanten m. m. hr grefve C. G. Löwenhjeln var minister derstädes, hafva af bemälde hr grefy blifvit omfattade med den mest utmärkta godhet ocI välvilja, hvilket vi, under förklarande af vär lifligi tacksamhet, anse oss härmed offentligen böra till kännagifva. A. E. von Rosen, major (genom R. von Rosen) R. von Rosen, kapten; C. G. Fleetwood; A. Reu torekiöld undarlKitnant: GC v Troil: CF RaAhn