publicera en lista på alla prostituerade flickor och på
de hus der de finnas. Detta säges hafva skett ärbara
flickor till varning, liksom det förra bladet säger sig
hafva haft för afsigt att genom uppgiften om - perso-
nens förmögenhet hindra dessa från att ingå i. före-
tag, som öfverstiga deras krafter eller derigenom till-
skynda andra skada.
— ETT EXEMPEL ATT EFTERFÖLJA. En tysk
tidning berättar att Jurgfrurna uti socknen Amp-
fing i Bayern stiftat ett s. k. dygdeförbund.
— PIANnISTTILLVEXT. Revue de Parisp yttrar:
Antalet af första rangens pianister vexer i oändlig-
het. Dagligen uppenbarar sig nya under och snart
vågar man ej mera säga: stark som en Herkules, utan
stark som en pianist! Mustacherade pianister och
skägglösa pianister, pianister med långt hår och pia-
nister med Titushufvuden, gråskalliga brummbjörnar
och vindhundar, bestrumpade och falskvadiga piani-
ster; pianister med och utan sabel — så måste de
klassificeras om man öfverhufyvud vill åtskilja dem.
De äro de starkaste bland de starka, och om det så
fortgår blir pianot bland instrumenter hvad kamelen
är bland djur — det mest handlade af alla in-
strumenter. Den tid torde då inträffa, att man får
höra omtalas föreningar till piano-plågeriets motar-
betande.
— ÖrrRHÖRD GRYMBET. I Wien talades år 18453
mycket om ett stympadt qvinnolik, hvars lemmar
funnos kringströdda på åtskilliga ställen i en af för-
städerna. Saken var så ryslig och upprörande, att
den väckte fasa hos alla klasser af hufvudstadens be-
folkning. Hufvudet fanns nedgräfdt vid en kyrko-
gårdsmur. Polisen lät sammanpassa de funna lem-
ningarne och daguerreotypera och lithografiera det
hela. Sjelfva hufvudet förvarades i sprit och depo-
nerades i Josephinska akademiens kabinett. En an-
senlig summa utfästes för mördarens upptäckande
men Nemesis gång var långsam, och intet spår för-
rådde missdådaren, då man oförmodadt hörde berät-
tas, att han ändtligen blifvit funnen och tagen i för-
var. Odjuret är chirurg till yrket. Den mördade,
som var hans halfsyster, hade lemnat fädernebuset
för att fullborda sin uppfostran i Wien, och för så-
dant ändamål blifvit adresserad till honom. Den
skändliga afsigten, att bli ensam arfvinge till föräl-
drarnes förmögenhet, förledde honom till den oer-
hördt rysliga handlingen. — Huru det kom sig att
hennes person ej blef saknad och att ett qvarglömdt
resepass ej ledde till mördarens upptäckande, kunna
vi ej förklara. Efter fullbordad gerning skref för-
brytaren flerfalldiga gånger till hemmet efter pen-
ningar. Remisserna följde; men då fadren, emot för-
modan, ej erhöll något egenhändigt bref från sin
dotter, fattade han misstankar. Drifyen af rädd a-
ning, anträdde han resan till Wien. Tjugu måna-
der voro då förflutna, sedan mordet egt rum, och
sonen visste ej något annat att berätta om systern
än att hon begifvit sig med ett herrskap till Ungern
Då han imedlertid visade sig högst förlägen när han
lemnade denna uppgift, stärktes fadrens misstankar.
och han begaf sig till polisen. Man förde honom til
Josephine-akademien, och han nedföll vanmäktig då
man visade honom hans barns preparerade hufvud
Enligt berättelse, lär mördaren redan hafva erkänt
sitt brott. -
— Den 29 sistl. Nov. såg man en väl klädd
herre, med ett barn, gå öfver Pont Nceuf i Paris.
Barnet grät och skrek, och fadren förmanade det
flera gånger; men detta hjelpte icke. Slutligen lyf-
tade han upp det på brons barrier och -sade: om
du inte tiger, kastar jag dig i strömmen. Då bar-
net ändå svarade trotsigt, gaf fadren det en knuf
så att det nedföll från barieren, och med stark
skrik störtade i Seinen. Folket blef förbittrad
öfver denna barbariska handling och mannen arre:
sterades genast; men skrattade deråt med full hals
desto högljuddare, ju häftigare mängden uttryckte
sin förbittring. Barnet tycktes imedlertid finna sig
mycket väl i strömmen, samm med hufvudet högt öf
ver vattnet och skrek icke mer. Några fiskare satt
ut en bät och räddade det, och se — det var en vax
docka. Den barbariska fadren var en buktalare, som
genom denna mystifikation vann ett så ofantligt till
opp På sina föreställningar, att han efter fjorton da
gar, med 90,000 francs behållning, återvände till sir
hemort, Brössel.
— sr —
— Red. har blifvit anmodad införal följande
Undertecknade, som besökt Wien under den ti:
generallöjtnanten m. m. hr grefve C. G. Löwenhjeln
var minister derstädes, hafva af bemälde hr grefy
blifvit omfattade med den mest utmärkta godhet ocI
välvilja, hvilket vi, under förklarande af vär lifligi
tacksamhet, anse oss härmed offentligen böra till
kännagifva.
A. E. von Rosen, major (genom R. von Rosen)
R. von Rosen, kapten; C. G. Fleetwood; A. Reu
torekiöld undarlKitnant: GC v Troil: CF RaAhn