— Sannolikt har ingen af Aftonbladets läsar underlåtit att taga kännedom om det utdrag, sor i gårdagsbladet meddelades af Konstitutionsutsk: nyss inkomna betänkande i representationsfrågar De återstående hufvudsakliga bestämmelserna åter finnas härofvan under rubriken riksdagen. Aftonbladet skall icke underlåta, att de föl Jande dagarne återkomma till detta ämne, sor utgör en lifsfråga, för svenska folkets offentli ga lif, och vi skole i sammanhang dermed tag i närmare betraktande åtskilliga märkvärdiga re -sonnemanger i de ledamöters reservationer, son varit ense med den så kallade majoriteten frågan om sjelfva förslaget. Imedlertid förtje nar det i första rummet att taga kännedom a de allvarliga och förträffliga anföranden, som tven ne ledamöter, herrar Ekholm och Petrå afgifvit Hr Ekholm har, såsom förut är nämdt, motio nerat det förslag, som uppgjordes i sällskapet re presentationsreformens vänner, och hvaröm 44 ledamöter i utsk. förenat sig, och klart och öf vertygande motiverat grunden för detsamma. H Petrå har här, som vid flera tillfällen, yttrat sir protest på ett sätt, som vittnar om denne repre sentants höga och fosterländska anda, och blotta; den egentliga syftningen med riksdagstaktiken användande i denna punkt. Säkert skall ingen som känner sitt hjerta klappa för hoppet om er Tramtid af kraft och enhet för fäderneslandet, utar det lifligaste intresse följa hans yttranden häratinnan. Vi meddela derföre här nedan desse handlingar in extenso: Utdrag af Protokollet, hållet hos Rikets Högloft Ständers Konstilutionsutskott den 23 December 4844. S. D. Herr Petr uppläste en reservation a! följande innehåll: Vördsamt anmäles följande reservation: Inom den för trenne dagar sedan hållne talmanskonferens förekom emot Konstitutionsutskottet anmärkning för den synnerliga långsamhet, hvarmed utskottets arbeten fortgå. En bland talmännen ordade härom med kraft och värma. Det tillhörde icke mig att deruppå ingå i fullständigt svar. Jag meddelade blott den af utskotteis ordförande lemnade upplysning, att utskottets representationsförslag förmenades blifva omkring fjorton dagar härefter i ordning att till Riksstånden ingå. Beklagligtvis har utskottet, genom dess för detta förslag lagda grund, gifvit Borgareoch Bondeståndens till utskottet hörande ledamöter en frånstötande anledning att antingen utebli!va från utskottet, eller ock vara tyste åhörare af här förekommande öfverläggningar. Att söka utvidga ståndsprincipen, är i sjelfva verket nära nog detsamma, som att mera arbeta på inskränkande, än befästande, af folkets frihet! Det är alt sätta statens, det helas, lycka tillbaka efter vissa medborgareklassers fysiska, enskildta välbefinnande. Personliga intressen, kastfördomar och anhöriges önskningar erhålla sålunda ett högre inflytande, än den politiska dygd, som bjuder det lifligaste deltagande för allmänt väl, det fullkomligaste tillbakasättande af privata fördelar och öfver hufvud innefattar rent uppsåt, ofläckad redlighet och manlig karaktersstyrka. Nationer finnas — det är sant — hvilka, i anseende till vissa utmärkande karaktersdrag, icke äro mogne för en högre grad politisk frihet. Men i denna politiska omyndighet befinner sig icke svenska folket. Det besitter lugn och allvar! Det önskar en sansad, men icke en oinskränkt, demokrati; väl vetande, att den sednare lätt kunde upplösa sig i vild despotism. Det älskar sin konung och sitt land och känner sina pligter mot båda. Det är thronens säkraste värn emot dem, som under föregifvet nit för konungamakten, endast hafva för alfsigt att genom den sjelfva regera. Jag känner,, säger Montesquieu, en klass, som är sig lik i alla tider och i alla länder. Dess karakter,, säger ban, är öfverallt fruktan för regentdygder, åtrå att herrska, glömska af sina förbindelser, begär att vinna personliga fördelar utan arbete, liknöjdhet för sanning, förakt för medborgarepligter, förtroende till egna svagheter, lältjans ärelystnad och låghetens högmod., Ett reaktionsparti har vunnit ett betydande insteg vid riksdagen och Konstitutionsutskoltet sträfvar nu i en absolutistisk riktning. Här öfvas en slags kappränning emiellan de bördsadlige prerogativen och de hierarkiske anspråken. Dessa Pprerogativ och dessa anspråk utgöra hufvudsak, — nationens stora angelägenhet bisak! Men statskroppen vinner icke på detta sätt helsa och kraft. Den äfventyrar deremot ett högre inflytande af osunda vätskor. Vårt samfäldta bemödande borde vara att handla efter sanna rättsgrunder samt att, så mycket ske kan, söka undanrödja ståndsskilnadernas olägenheter och privilegiernas vinningslystnad och sedeslöshet.. De sednares upplifvande i en ny nationalrepresentatien är ett vågstycke — ett fortsatt motstånd till en sund statstheori! Det är att, som chinesen, gå tillbaka, i stället för att framskrida till förädlingens måll Så visst, som det är att detta mål icke må lemnas ur sigte, om Svenska Riksförsamlingen skall kunna uppfylla sin höga bestämmelse, så visst är det ock, att riksdagens närvarande förslappning och Konstitutionsutskottets bearbetande af korporationsider och ståndsandans hårdhjertade ingifvelser gifva ökad näring åt det ståndshat, som i sin fullföljd leder till hela nationens brutaliserande! s Ex protocollo, Karl Kullberg. YTlfdran Af DPDmaAafaAlaAllas Lag han DIlLafa TT ATA ST