— Sannolikt har ingen af Aftonbladets läsar
underlåtit att taga kännedom om det utdrag, sor
i gårdagsbladet meddelades af Konstitutionsutsk:
nyss inkomna betänkande i representationsfrågar
De återstående hufvudsakliga bestämmelserna åter
finnas härofvan under rubriken riksdagen.
Aftonbladet skall icke underlåta, att de föl
Jande dagarne återkomma till detta ämne, sor
utgör en lifsfråga, för svenska folkets offentli
ga lif, och vi skole i sammanhang dermed tag
i närmare betraktande åtskilliga märkvärdiga re
-sonnemanger i de ledamöters reservationer, son
varit ense med den så kallade majoriteten
frågan om sjelfva förslaget. Imedlertid förtje
nar det i första rummet att taga kännedom a
de allvarliga och förträffliga anföranden, som tven
ne ledamöter, herrar Ekholm och Petrå afgifvit
Hr Ekholm har, såsom förut är nämdt, motio
nerat det förslag, som uppgjordes i sällskapet re
presentationsreformens vänner, och hvaröm 44
ledamöter i utsk. förenat sig, och klart och öf
vertygande motiverat grunden för detsamma. H
Petrå har här, som vid flera tillfällen, yttrat sir
protest på ett sätt, som vittnar om denne repre
sentants höga och fosterländska anda, och blotta;
den egentliga syftningen med riksdagstaktiken
användande i denna punkt. Säkert skall ingen
som känner sitt hjerta klappa för hoppet om er
Tramtid af kraft och enhet för fäderneslandet, utar
det lifligaste intresse följa hans yttranden här-
atinnan. Vi meddela derföre här nedan desse
handlingar in extenso:
Utdrag af Protokollet, hållet hos Rikets Högloft
Ständers Konstilutionsutskott den 23 Decem-
ber 4844.
S. D. Herr Petr uppläste en reservation a!
följande innehåll:
Vördsamt anmäles följande reservation:
Inom den för trenne dagar sedan hållne tal-
manskonferens förekom emot Konstitutionsutskot-
tet anmärkning för den synnerliga långsamhet,
hvarmed utskottets arbeten fortgå. En bland tal-
männen ordade härom med kraft och värma.
Det tillhörde icke mig att deruppå ingå i full-
ständigt svar. Jag meddelade blott den af ut-
skotteis ordförande lemnade upplysning, att ut-
skottets representationsförslag förmenades blifva
omkring fjorton dagar härefter i ordning att till
Riksstånden ingå. Beklagligtvis har utskottet, ge-
nom dess för detta förslag lagda grund, gifvit
Borgare- och Bondeståndens till utskottet hörande
ledamöter en frånstötande anledning att antingen
utebli!va från utskottet, eller ock vara tyste åhö-
rare af här förekommande öfverläggningar. Att
söka utvidga ståndsprincipen, är i sjelfva verket
nära nog detsamma, som att mera arbeta på in-
skränkande, än befästande, af folkets frihet! Det
är alt sätta statens, det helas, lycka tillbaka ef-
ter vissa medborgareklassers fysiska, enskildta
välbefinnande. Personliga intressen, kastfördomar
och anhöriges önskningar erhålla sålunda ett hö-
gre inflytande, än den politiska dygd, som bju-
der det lifligaste deltagande för allmänt väl, det
fullkomligaste tillbakasättande af privata fördelar
och öfver hufvud innefattar rent uppsåt, ofläckad
redlighet och manlig karaktersstyrka. Nationer
finnas — det är sant — hvilka, i anseende till
vissa utmärkande karaktersdrag, icke äro mogne
för en högre grad politisk frihet. Men i denna
politiska omyndighet befinner sig icke svenska
folket. Det besitter lugn och allvar! Det önskar
en sansad, men icke en oinskränkt, demokrati;
väl vetande, att den sednare lätt kunde upplösa
sig i vild despotism. Det älskar sin konung och
sitt land och känner sina pligter mot båda. Det
är thronens säkraste värn emot dem, som under
föregifvet nit för konungamakten, endast hafva
för alfsigt att genom den sjelfva regera. Jag kän-
ner,, säger Montesquieu, en klass, som är sig
lik i alla tider och i alla länder. Dess karakter,,
säger ban, är öfverallt fruktan för regentdyg-
der, åtrå att herrska, glömska af sina förbindel-
ser, begär att vinna personliga fördelar utan ar-
bete, liknöjdhet för sanning, förakt för medbor-
garepligter, förtroende till egna svagheter, lältjans
ärelystnad och låghetens högmod.,
Ett reaktionsparti har vunnit ett betydande
insteg vid riksdagen och Konstitutionsutskoltet
sträfvar nu i en absolutistisk riktning. Här öf-
vas en slags kappränning emiellan de bördsadlige
prerogativen och de hierarkiske anspråken. Dessa
Pprerogativ och dessa anspråk utgöra hufvudsak,
— nationens stora angelägenhet bisak! Men stats-
kroppen vinner icke på detta sätt helsa och kraft.
Den äfventyrar deremot ett högre inflytande af
osunda vätskor. Vårt samfäldta bemödande borde
vara att handla efter sanna rättsgrunder samt att,
så mycket ske kan, söka undanrödja ståndsskil-
nadernas olägenheter och privilegiernas vinnings-
lystnad och sedeslöshet.. De sednares upplifvande
i en ny nationalrepresentatien är ett vågstycke
— ett fortsatt motstånd till en sund statstheori!
Det är att, som chinesen, gå tillbaka, i stället
för att framskrida till förädlingens måll Så visst,
som det är att detta mål icke må lemnas ur
sigte, om Svenska Riksförsamlingen skall kunna
uppfylla sin höga bestämmelse, så visst är det
ock, att riksdagens närvarande förslappning och
Konstitutionsutskottets bearbetande af korpora-
tionsider och ståndsandans hårdhjertade ingif-
velser gifva ökad näring åt det ståndshat, som i
sin fullföljd leder till hela nationens brutalise-
rande! s Ex protocollo,
Karl Kullberg.
YTlfdran Af DPDmaAafaAlaAllas Lag han DIlLafa TT ATA ST