efterlefnad ställa, till dess politie- och brand-
ordningarne blifva fullkomligen utarbetade och
kunna af trycket utkomma. Detta reglemente
ir affattadt i den originella och, såsom det nu
ör tiden förekommer oss, nästan humoristiska
til, som man icke sällan återfinner i flera dylika
ildre påbud, och kan således verkligen förtjena
att såsom en kuriositet genomgås.
Reglementet börjar nemligen med: att alla
husen uti hvart större qvarter eller brandmä-
;sterskap skola af politiecollegio numereras, — —
samt att hushållen och hyresmännen uti hvart
,hus komma jemväl hos politiecollegium att an-
noteras :och numereras, så alt elt, tu eller flerel:
phuushåld som bo i elt hus, kunna till hvart
wvackthåld förordnas, hvilket beqvämligast efter!
mantalslängderne skie kan (Y 4 och 2).
Vidare skulle hushållen och hyresmännen, som
pi hvart qvarter blifva pålagde att utskicka brand-
pvakt, komma att indelas i vissa rotar, så att sex
ptagas i hvar rota, och en af de beskjedligaste
vibland dem sättes till brandrotmästere (Y 5).
Efter hvart och ett qvarters storlek skulle se-
dan en brandvaktmästare förordnas, så många
som nödigt pröfvades; och böra de, heter det,
hafva på deras portar en tafla, hvarå står skrif-
vet: pBrandvacktmästaren i det eller de qvar-
teren. (N 4.
Antalet af brandvakten fastställdes vidare till
24 man i staden inom broarna, på Norrmalm
och Blasieholmen 32 man, på Ladugårdslandet 8,
på Kungsholmen 2 och på Södermalm 20, eller
tillsammans 86 man, så indelade, att visse af
hvart qvarter hvarje natt komme alt utgå. (8 5.)
De skulle följas åt, två och två med hvaran-
nan, börandes den ene hafva en skramla i bäl-
S
d
I
1
S
1
j
j
4
ptet och en handbåtshake i handen, den andre en
yxa och elt läderämbar, samt, när mörka nätter
äro, en liten lyckta, uti hvilken rotan bör an-
pskaffa sig sjelf ljus. (Y 6.) Det stadgades äfven,
att såsom inga qvinfolk och pojkar få härvid
pbrukas; alltså bör hvar och en huscgare eller
hyresman, som kommer att hålla brandvakt, för-
put skaffa sig en karl, som är tillreds, när dess
ordning infaller. Den som icke sjelf hade karl,
skulle ,betala uti läija sexton öre silfvermynt för
någon af de karlar, brandvaktmästaren för sådant
ptillfälle borde hafva till bands. (S 9 och 40.)
I afseende på sjelfva väktarens skyldigheter fin-
nes föreskrifvet, att de skulle hålla sig stilla och
ptyst på gatorna, förutan oljud, raas och skratt,
eller hårdt tal och sqvaller, och borde icke ro-
pa på något fönster allenast derföre, att eld der-
uti synes, (Y 42) men hvar gång klockan slår
timslagen skulle brandvakten ropa hvad klockan
är slagen, tilläggandes: Guds härliga, milda och
mäktiga band, bevare vår stad, för eld och brandpy,
äfvensom vid eldsvådor, sedan de blifvit släckte,
brandvakten måste ropa med hög röst: Gud vare
ärad, elden är släckt. Brandvakten skulle skram-
la när slagsmål timar eller någon blir öfverfallen
vatt han nödgas ropa hjelp, så ock när de finna
någre tjufvar i verket begripne att stjäla celler
pbära misstänkte bördor. Sammaledes,, heter det
Ihar ock brandvakten makt att skramla, der nå
gre obetänksamma eller druckne partier skull
Idem öfverfalla. (8 49.) Ingen fick zå in på nå
gon krog, källare eller kaffehus att supa oc
dricka, utan i fall de skulle höra något bulle;
lveller oväsen dersammastädes, hade de sådant ho:
närmaste vakt att angifva. (N 48.) De som mer
hugg och slag eller skällsord förförde sig på brand
vakten; skulle dömas efter krigs- och sjöartiklar
Ine, likasom för brottet hade skjett emot en anna
Inkonegl. vacht; men om brandvakten sjelf me
Ihugg och slag, skälsord eller oanständigt tillta
Iskulle utan fog angripa någon, som går förb
Iborde han böta tredubbelt högre, än allmän la
Ininnehåller, eller beläggas med kroppsplikt efte
I straffordningen. (N 22.) Slutligen föreskrifve
latt brandvakten skall vid skramlandet se sig nog
Iföre, att icke af sjelfsvåld eller i oträngdt mi
skräma de åkandes och kiörandes hästar till ske
nandep, (Y 25) äfvensom att ingen husbonde el
ler matmoder fick tillåta någon af deras foll
barn, pojkar eller drängar, att hafva skramlor
husen, hvarmed de kunna bry och irra brand
,vakten, vid bot af 40 daler sillvermynt.
i Häraf kan inhemtas, dels, att skyldigheten ti
iq
-I SS M
nattbevakningens besörjande ifrån början varit el!
kommunalt eller borgerligt åliggande, som be
,Isörjts antingen af innevånarne sjelfve eller me
:legdt folk, som hvar och en i sitt ställe anskaffa
tl dels också, att denna skyldighet icke då ansåg
i åligga husegarne ensame, utan jemväl hyresmän
lnen. eller hvarie i hufvudstaden boende hushål