Dragomanen. Paschan berömmer de Engelska
vapensmederne, och likaledes det Ostindiska kom-
paniet.
Den resande. Paschan har rätt, hvad vapen-
smedernes arbeten angår. Jag pröfvade min Da-
mascenerklinga mot våra vanliga officersvärjor på
Malta, och de skuro af den såsom en bit papper.
(Till Dragomanen.) Säg paschan, att jag mycket
gläder mig öfver, ett han har så höga föreställ-
ningar om vår industri; men jag önskade, att han
måtte få veta, att vi halva någonting mera i Eng-
land. Dessa utlänningar tro alltid, att vi i Eng-
land icke hafva annat än skepp, jernvägar och
Ostindiskt kompani. Säg nu paschan, att vårt
åkerbruk förtjenar hans uppmärksamhet, och att
under de sednaste 200 åren har ett uppenbart
steg framåt skett i odlingen af rofvor. :
Paschan (efter att hafva hört Dragomanen). I
hela Franghistan stå Engelsmännen främst och
högst. Ryssarne äro exercerade fyrfotor, Tyskar-
ne sömniga, Italienarne göra icke annat än sjunga,
och Fransmännen icke annat än läsa aviser, Gre-
kerne äro lögnare, men Engelsmännen och Osma-
nerne äro bröder. i
Dragomanen. Paschan beder Engelsmannen mot-
taga sina komplimenter.
Den resande (stiger upp). Det är godt; jag är
nöjd med detta besök. Säg paschan, att jag är
honom mycket förbunden för hans gästfrihet, och
ännu mera för hans förekommande artighet, att
förse mig med hästar, och säg, att jag Du må-
ste resa.
Paschan (stiger upp från divan) Stolta äro
de hästars fäder, och välsignade de hästars mö-
drar, som komma att föra hans höghet till slutet
al hans lyckliga resa. Må sadlen under honom
stilla skrida ned mot portarne till den lyckliga
staden, lik en båt, simmande på paradisets tredje
ström. Må hans sömn vara såsom barnets, när
hans vänner äro hos honom, och när hans fien-
der omgifva honom, måtte då hans ögon lysa
röda i mörkret — rödare än 40 tigrars ögon!
Farväl!
Dragomanen. Paschan önskar Eders Excellence
an Iveklig resa.