;Ikades, kunde deraf möjligen till någon del följa latt åtskillige af de yngre riksdagsmännen slötc sig till Strindlunds fana, hvilket sedan vore förträffligt att begagna för att i en hastig: vändning splittra Ståndet när vissa stora reformfrågor, såsom om representationsförslaget och den nya strafflager THörekomma, då det bäst skall visa sig huruvida hi IStrindlund kommer att styra en annan kosa än vid T föregående riksdag. Ett annat, ej mindre listigt beräknadt ändamål är, att om alla de ledamöter Isom på ett eller annat sätt kunna komma under benämningen herrar, kunde nu göras misstänkta för osjelfständighet (Hr Strindlund naturligtvis undantagen, äfvensom Rutberg, för att hafva någon gammal radikal ledamot att uppsätta såsom skylt i hans sällskap), så skulle detta icke allenast. vid de blifvande valen till en annan riksdag möjligen verka, att flere nuvarande, både för karakter och duglighet utmärkta ledamöter kunde utträngas, utan också måhända en reaktion hos allmogen åstadkommas emot representationsreformen, genom utsådt misstroende till herrarna. Lyckligtvis tro vi dock, att några sådane personer, som :skrifvit artikeln till handelstidningen, ehuru oförskräckt de tagit lögnen till hjelp, äro för korta i rocken att vinna detta ändamål, emedan kommittenterne hafva den säkraste efterrättelsen i hvarje ledamots yttranden till Ståndets protokoll; och ehuru Aftonbladet hittills icke medhunnit att återgifva mer än några de vigtigaste af Bondeståndets diskussioner, så kan man dock vara förvissad, att om vi lefve och hafve helsan, så skall allmänheten framdeles icke komma att sakna en så tillräcklig kännedom om allt det väsentliga som tilldragit sig inom Ståndet, att dess ledamöter må kunna åtnjuta full rättvisa emot sådana personer, som den oftabemälde korrespondentens anonyma förtal. Ifrån hvilka omständigheter anledning möjligen kunnat hemtas till sjelfva försöket att göra en sådan indelning af ståndet, som den ofvan vidrörda, det skole vi äfven omtala, så vidt vi hafva reda derpå. Denna anledning ligger troligen dels deruti, att någre af de äldre riksdagsmännen, hvilka jemväl träffats i Stockholm mellan riksdagarna, och således äro närmare bekanta, möjligen varit mera tillsammans för sig uti det enskilda umgänget, hvaremot hr Strindlund, som äfven är en fin och angenäm man i umgängslifvet, å sin sida närmat sig en del af de yngre riksdagsmännen och ingalunda försmått att söka vinna sina fordna antagonister Rutberg, David Andersson m. fl. för att skilja dem från den förra majoriteten. Härtill kommer måhända äfven, att en annars ganska utmärkt ledamot vid ett par tillfällen lärer hafva råkat stöta några för hufvudet, då han med nog mycken värma ville bibringa dem sin öfvertygelse. Men att allt detta betyder mindre än intet i afseende på Bondeståndets ställning i det hela ifrån och med det ögonblick, då man får se Regeringen verkligen laga sill parti i en liberal anda, t. ex. i representationsfrågan, derom behöfver man icke hysa något tvilvelsmål. De som hafva mest ondt af hela den Götheborgska artikeln äro, enligt vår oförgripliga mening, först Rutberg, som i flera fall verkligen oförtjent här råkat blifva satt ien obehaglig mellanhand, och sedan MHandelstidningeuns redaktion, som genom artikelns upptagande visat en. nog litet ursäktlig lättrogenhet. — -Sedan ofvanstående i dag var skrifvet, har följande insända uppsats kommit oss tillhanda, och återgilfves här till den kraft och verkan, som dermed kan åstadkommas: Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet. Då Tit. i gårdagens Aftonblad, med anledning af en i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning insänd artikel, behagat rikta sina anmärkningar ej mot insändaren utan mot sistnämnde tidnings korrespondent här i hufvudstaden, hvaraf den, som ej nogare följt med sakerna, lätt förledes tro, det den af Tit. så högligen klandrade artikeln härledt sig från korrespondenten, så tager denne sig friheten anhålla, att Tit. ofördröjligen och om möjligt i dagens JM af Fit. tidning, täckes rätta detta misstag, helst bemälte artikel i fiere fall ej öfverensstämmer med korrespondentens åsigter och de i hans artiklar fällde omlömen. Då denna anhållan är grundad på all bilighet, torde den ej förvägras, och dessa rader alltså Tit. tidning inflyta. Stockholm d. 25 Febr. 1845. GFötlheborgys Handelsoch Sjöfartstidn. korrespondent. HR PROF. FRIES GIFVER BERIGTIGANDE i LÄROVERKSFRÅGAN. Under debatterna öfver denna fråga anfördes emot VE FE FEST JUNNA EE VS