BONDESTÅNDET OCH GÖTHEBORGS HAN DELSTIDNINGS NYA KORRESPONDENT. (Slut från gärdagsbl.) Ett annat medel; som Handelstidningens oför likneliga korrespondent begagnar, för att kunn skilja Bondeståndets ledamöter, är att fördela der i herrär och bönder. De egentliga herrarne är naturligtvis Sahlström, Dahllöf, Zetterberg oc von Zweigbergk; och till samma klass, äfvenson till talmanstruppen, uppgifvas vidare höra Kihl blom, Bruhn, Erik Norberg, Boäöthius, Samue Samueison, Per Persson från Örebro län och An ders Erikson från Elfsborgs län. Men när det ä fråga om herrarne, hvarföre har då korresponden ten giömt bort herr Rutberg, som väl icke egent ligen är bonde, och herr Strinnlund? Aro då ick desse fullt ut lika mycket herrar eller åtminston: halfberrar, såsom Biet på sin tid alltid kallad det, som någonvaf de förstnämnda, hvilka alla gjor sig kände såsom redbare, upplyste och foster ländskt sinnade bondriksdagsmän. Serskildt om An ders Erikson från Elfsborgs län och Bruhn, äfven som Dahllöf, förtjenar nämnas, att de under sam: manträdena i sällskapet representations-reformen: vänner, deltogo i diskussionen. med anmärknin gar och reservationer, som buro ett fullgodt vit nesbörd om deras varma nit för iakttagande a bondeståndets och allmogens bästa, och hvarige nom de vid flera tillfällen åstadkommo modifi kationer i sällskapets förslag. Sak samma är de med alla de öfriga personerna. Det är. dernäs! helt simpelt en osanning, att den fraktion a den liberala sidan, som uppräknas med Rutberg såsom banäerförare, gör ett med Strindlund och hans trupp emot Sahlström, Dahllöf, Kihblblom, Zetterberg, Norberz etc., uti vigtigare omröstningar. Tvertom hafva, i de allra vigtizaste sakerna, dessa båda så kallade fraktioner varit ense, och till och med banerföraren Rutberg har kunnat räknas deribland. Hvad är väl då, måste man fråga, ändamålet med korrespondentens obevista insinuationer, och hvarifrån har ens något slags anledning dertill kunnät hemtas? Vi skole ganska oförbehållsamt yttra oss om båda delarna. Ett ändamål är naturligtvis, att få ställa Strindlund fram i ljuset, såsom en man, hvilken helt och hållet frångått fordna afvikelser (hvilket vore oss mycket kärt, om det äfven blott till en del har ägt rum) men tillika göra Bondeståndets fordna majoritet misstänkt, emedan, om det kyc