BONDESTÅNDET OCH GÖTHEBORGS HAN
DELSTIDNINGS NYA KORRESPONDENT.
(Slut från gärdagsbl.)
Ett annat medel; som Handelstidningens oför
likneliga korrespondent begagnar, för att kunn
skilja Bondeståndets ledamöter, är att fördela der
i herrär och bönder. De egentliga herrarne är
naturligtvis Sahlström, Dahllöf, Zetterberg oc
von Zweigbergk; och till samma klass, äfvenson
till talmanstruppen, uppgifvas vidare höra Kihl
blom, Bruhn, Erik Norberg, Boäöthius, Samue
Samueison, Per Persson från Örebro län och An
ders Erikson från Elfsborgs län. Men när det ä
fråga om herrarne, hvarföre har då korresponden
ten giömt bort herr Rutberg, som väl icke egent
ligen är bonde, och herr Strinnlund? Aro då ick
desse fullt ut lika mycket herrar eller åtminston:
halfberrar, såsom Biet på sin tid alltid kallad
det, som någonvaf de förstnämnda, hvilka alla gjor
sig kände såsom redbare, upplyste och foster
ländskt sinnade bondriksdagsmän. Serskildt om An
ders Erikson från Elfsborgs län och Bruhn, äfven
som Dahllöf, förtjenar nämnas, att de under sam:
manträdena i sällskapet representations-reformen:
vänner, deltogo i diskussionen. med anmärknin
gar och reservationer, som buro ett fullgodt vit
nesbörd om deras varma nit för iakttagande a
bondeståndets och allmogens bästa, och hvarige
nom de vid flera tillfällen åstadkommo modifi
kationer i sällskapets förslag. Sak samma är de
med alla de öfriga personerna. Det är. dernäs!
helt simpelt en osanning, att den fraktion a
den liberala sidan, som uppräknas med Rutberg
såsom banäerförare, gör ett med Strindlund och
hans trupp emot Sahlström, Dahllöf, Kihblblom,
Zetterberg, Norberz etc., uti vigtigare omröstnin-
gar. Tvertom hafva, i de allra vigtizaste sakerna,
dessa båda så kallade fraktioner varit ense, och
till och med banerföraren Rutberg har kunnat
räknas deribland.
Hvad är väl då, måste man fråga, ändamålet
med korrespondentens obevista insinuationer, och
hvarifrån har ens något slags anledning der-
till kunnät hemtas? Vi skole ganska oförbehåll-
samt yttra oss om båda delarna. Ett ändamål
är naturligtvis, att få ställa Strindlund fram i
ljuset, såsom en man, hvilken helt och hållet
frångått fordna afvikelser (hvilket vore oss
mycket kärt, om det äfven blott till en del
har ägt rum) men tillika göra Bondeståndets
fordna majoritet misstänkt, emedan, om det kyc-