hvarje .snöfall kördes, bildar sig efter vägens mi
en ishård snöskorpa, som :står längre qvar om våre
sedan den lösa snön på sidorne bortkommit.
PRIVATBANKERNA.
Det berättas, att BankoUtskottet uti sitt sec
nare finansbetänkande skall hafva beslutat att få
reslå Ständerna, att förorda en förlängning på tv
år af de nuvarande privatbankernas oktroyel
samt att inga nya sådane skulle under tiden be
viljas.
Om detta visar sig grundadt tillika med de
plan, hvarom man i sammanhang härmed berä!
tar, att söka få hela frågan om en ny privatbank
lag undanskjuten för denna riksdag, genom att hc
Kongl. Maj:t begära en kommittes nedsättande fö
ändamålet, så bevisar det nogsamt riktigheten z
det omdöme, Aftonbladet mer än en gång yttra
att privatbanks-intresset här i landet redan vex
till en makt, som är styfvare än både Konun
och Ständer, och att det numera är ett vanmäk
tigt försök att söka bryta denna makt. Man få
väl se, huruvida icke detta bekräftar sig vidare
när frågan ånyo förekommer i Stånden.
Då vi med flit upprepa ofvanstående omdöme
bör dock deråt gilfvas en nödig förklaring, på de
vi ej må misstänkas för afvoghet mot privatbanks
systemet i allmänhet. Det är nemligen lång
ifrån, ait vi skulle anse de nuvarande privatban
kerna absolut skadliga 1 annan måtto, än genon
den visserligen betydliga olägenhet, som dera
småsedlar åstadkomma i rörelsen; och äfven den
na olägenhet skulle i ganska väsendtlig mån un
danrödjas genom den enkla åtgärden, att riksban
ken hölle ett vexlingskontor för småsedlar i hvarj
stad, der privatbanker finnas.
Orsaken hvarföre Aftonbladet, detta oaktadt
på visst sätt hör till privatbankernas motståndare
är helt annan; nemligen att de, i silt nuvarande
skick, icke tjenat till den lätthad och utvidgning
i rörelsen, som, enligt vår tanka, skulle genon
ett väl inrättadt banksystem med en verklig ban
kirrörelse; kunna åstadkommas, utan egentliger
blott haft till påföljd, att en del af den vinst på
lånerörelsen, som eljest skulle ingå till riksban-
ken, nu i stället kommit i några få monopolise
rade privatbolags händer. Beviset härpå ligge
tydligt deri, att privatbankernas och riksban-
kens -utelöpande sedelstock tillsammans nu icke
är större än riksbankens ensam för några år se-
dan, äfven om man tager i beräkning afdrage!
för de från Finland invexlade sedlarne. Detta fe
hänger likväl så tillsammans med tillåtelsen att
utgifva kreditsedlar på små valörer äfvensom med
den tendens till monopol som ligger i vissa bland
vilkoren för sjelfva inrättningarna, att det ena ej
kan afhjelpas, utan att det andra undanrödjes.
Af hvad vi här yttrat följer ock, att saken icke
vore hjelpt genom det förslag, som en ledamot i
Presteståndet ingifvit, att privatbankerna, för vin-
nande af större säkerhet, ej borde få röra sig med
andra sedlar än sådana, hvartill blanketter blifvit
utlemnade från riksbanken mot nedsättning der-
städes af en fond, till hälften i: kontant och till
hälften i hypotheker af inteckningar eller publika
papper. Det vore snarare att komma ur askan
och i elden, emedan det utgjorde ett bestämdt
privilegium på öfverassignering, då bankbola-
gen icke en gång i första hand voro skyldiga
att vid anfordran inlösa sedlarne med kontant,
utan denna skyldighet, så vidt vi rätt fattat sa-
ken, skulle öfverflyttas till riksbanken. Tag der-
emot bort småsedlarna intill 20 Rdr Bko, men
låt bankers bildande kunna ske äfven med en
mindrel fond än den nu stadgade, och vidbåll
strängt föreskriften om den solidariska ansvarig-
heten; och man skulle snart få se, det dessa ban-
ker, när de icke, såsom nu, kunde förtjena pen-
gar, snart sagdt, med armarna i kors, snart skulle
börja att betjena allmänheten på ett sätt, som
gjorde långt mera gagn åt närings- och handels-
rörelsen, och så, att inrikes vexlar komme all-
männare i gång, samt varuhandeln i stället blefve
mera kontant.