dag alltemeilanat gatt styrelsens arenden OCh IOrPror-
dat dess önskningar, äfven då dessa burit smak al
det gamla systemet, och härvid ha de troget varit
pbiträdde af Killblom, Samuel Samuelsson från Öster-
göthland och Bruln från Hallands län. Alla dessa
äro så kallade possessionater och tillhöra herreklas-
3en, hvadan Tit. bör finna, att dess correspondent icke
haft så orätt i sin uppgift om de de der herrarne,
som bilda en egen falang. Bland dem, som i öfrigt
höra till denna sida, kunna vi, utan fara för miss-
tag, nämna: Norberg från Westerås län, Per Pers-
son från Örebro d:o, Anders Eriksson från Elfs-
borgs och Boörhius från Dalarne. Att Aftonbladet
och Dagligt Allehanda sorgfälligt omhulda samma
pherre-fördelning har svårligen kunnat undfalla Tit.;
men om, mot förmodan, någon ledning härutinnan
skulle behöfvas, hänvisa vi på deras Törtigande af
det nyligen försiggångna valet till Revisorer för
Låne-Contoren i Götheborg och Malmö. Hvarföre
de icke omtalat förloppet häraf då de hastat att
kungöra de öfriga Ständens val, låter icke förklara
sig annorledes, än att Dahllöf var en bland aspi-
ranterne till Revisorsbefattningen för det förra Con-
toret, men måste stå tillbaka för en annan, Johan-
nes Andersson från Skaraborgs Län och det genom
icke mindre än 36 rösters pluralitet. Besinnas det
nu, att ingen sak hos Ständerna skötes med större
ifver, än ett dylikt val, och att resultatet i detta
fall följakligen utgör säkraste barometern på ställ-
ningen inom Ståndet, så kan Tit. af nämnda val-
förrättning hos Bondeståndet nögsamt märka, att
det derstädes , tvertemot Aftonbladets förnekan-
de, måtte gifvas motståndare till det ofvanbeskrifna
herre- -partiet. Desse motståndare kunna särskiljas
j två afdelningar. För den ena är Rutberg, un-
Iderstödd af Bengt Gudmundsson, Sven Hewrlin och
David Andersson, att anse såsom bantrförare, och
bland dem, som bära hans färger, vilja vi ur min-
net uppräkna: Hans Persson från Gefleborgs län,
Jan Olsson från Stockholms, Johan Johansson från
Örebro, den förutnämnde Johannes Andersson, Pet-
ter Claesson från Elfsborgs, Lars Rasmusson jemte
öfrige från Götheborgs, Per Mattsson från Wester-
;norrlands, Lundberg från Norrbottens, hvarutom de
nykomne riksdagsmännen till större delen äro att
,träffa på denna sida. Här vidhåller man orubbade
samma åsigter, som ledde det fordna Hans Jans-
sonska partiet och som då tillvanno detta så rika
loford i de stora tidningarne, det vill säga man går
Sin väg rakt fram, utan att fråga efter anvisningar
från högsta ort. Hvad som i går var svart gör man
ej i dag till hvitt, utan ger hvar sak sitt rätta namn
Psåsom det höfves sjelfständige män. Uppskattandet
af de goda afsigterna hos styrelsen är derföre icke
Pmindre innerligt, men man fordrar något mer af
Phenne: man vill se de mångbesjungna förhoppnin-
garne uppenbarade i handlingar, vill hafva något
annat att stödja sig vid, än toma drömbilder. En
Pom statens öden rådplägande församling får icke
Pbete sig som en hänryckt älskare, hvilken i sin
lycksalighet mälar allt i rosenrödt eller himmels-
Pblått, förgätande, att han befinner sig på jorden med
Pdess skuggsidor, dess stridiga interessen och hårda
Pyerkligheter. Medgifvas måste fördenskull, att Rut-
Pbergska partiet, långt ifrån att förtjena de stick-
Pord, som det på sednare tiden fått uppbära af de
Pstora tidningarne, äger anspråk på aktning och bi-
fall, som också här egnas det af alla sansade och
Pförståndige. Rutberg bevistar nu det sjette riks-
mötet och har alltjemt tillhört de frisinnade, äfven
j de tider, då det var förenadt med faror och äf-
yventyr att ställa sig i oppositionens leder. Det är
således icke någon opinion för dagen som han hyl-
Jar, såsom fallet varit med mängden af våra högt-
Pberömde oppositionshjeltar, hvilka först mot slutet
af den gamla regimens lefnad och sedan de sågo
sjg ha säkert ryggvärn, trädde fram på banan och
slogo stortaligt ikring sig, men som nu, för det vin-
den tycks blåsa ät annat håll, straxt äro färdige att
böja knä för den nya jargonen.
Den andra afdelningen af Herrarnes, eller de för-
,tjustes, motståndare har Strindlund till sin fana,
och hit kunna hänföras Ola Jeppsson och Lars Pet-
tersson från Blekinge, Per Jönsson från Christian-
stads län, Appelqvist m. fl. hvilka i förra systemets
dagar ansågos för dess anhängare. Af helt natur-
liga skäl stå de nu på annan grund och det äger
sin fulla riktighet att de, när de så vilja, bestämma
stridens utgång.
Då vi sålunda antydt den förändrade position,
Strindlunds parti intagit, bör man lätt begripa, att
detsamma för närvarande äger beröringspunkter med
Rutbergska sidan och med denna gör ett i vigti-
gare omröstningar. På detta sättet har Talmannens
ptrupp blifvit åtskilliga gånger öfvervunnen, och,
derest icke tecken ske i solen, kommer den troli-
gen äfven hädanefter att förlora mången maktpålig-
gande drabbning, tilldess riksdagstrumpeten ändtli-
gen manar till allmänt aftåg.
Här har läsaren nu hela revyen öfver de så
kallade partierna. Om ej denna uppställning kan
medföra någon annan nytta, så har den dock
en, som är obestridlig, nemligen den, att visa,
huru man från ett visst håll gerna önskar att
ställningen i Bondeståndet måtte betraktas; och
att artikeln är skrifven med serskild afsigt attin-
galunda stadna i Handelstidningen, utan vandra
vidare, först genom Minerva, sedan kanske genom
Morgonen och åtskilliga landsortsblad, derpå kan
man icke misstaga sig. Lyckligtvis är alltsammans
så ytterst oefterrättligt ihopsatt, att hela taktiken
deraf på en gång blottas; och för att inse detta
utan all gensägelse, behöfver man blott jemnföra
denna indelning med Ståndets förhållande under
den nyss vidrörda diskussionen om första hufvud-
titeln. Då nemligen först tillfället af denna dis-
kussion framdrages såsom ett bevis på Hans Jans-
sons och vissa hans anhängares omvändelse, hvil-
ka rangeras såsom rojalister och ministerielle
quand måme, medan på andra sidan ej blott Rut-
berg, Bengt Gudmundsson, Sven Heurlin och Da-
vid Andersson m. fl., i motsats till de förra, upp-
höjas, utan äfven Strindlund och hans vänner se-
dan förra riksdagen påstås göra ett med desse i
ÅR a NRO På I FE TEV SV få ET