öfning, och gör dermed det vackraste staccato i hastiga löpningar; deremot är hans andhemtning för mycket hörbar, hvarigenom den blir något störande. Herr Westerdahls intonation är ren; sjelfva tonen utmärkt rund, klar och så sonor, som flöjtens inskränkta natur medgifver det, och framför allt har den denna ljufva, klagande timbre, som utgör ett så väsendtligt grunddrag i instrumentets karakter. Hr Westerdahl är således i besittning af de egenskaper, som sätta den estetiskt bildade konstnären i stånd till att gifva sin produktion den högre full!ändningen: ett smakfullt föredrag, en poetisk karakter, en ädel, sjeifständig styl. Hr W:s föredrag är ej kallt mekaniskt, och mera än en gång förmärktes drag af anda, eld, känsla; men deremot saknar han ännu kraften att fasthålla dessa, såsom det tycktes, omedvetna momenter, och deraf bilda ett karakteristiskt helt. Ännu saknar hans föredrag denna allt genomgående fläkt af poesi, denna förtrollande grazie, och slutligen äfven denna elegans, som äfven åt en förmåga, vida underlägsen hr Westerdahis, kan bereda lysande effekter. Orsaken, hvarföre hr Westerdahl ännu saknar den högre fulländningen, är genom hans vistande i en provinsstad lätt förklarlig. Hans prestationer denna afton innehöllo tydliga kriterier, att endast tillfälliga, yttre omständigheter och ej en inre imbecillitet hindrat honom att uppnä ett. högre mål, och utan denna öfvertygelse skulle vi endast i förbigående hafva vttrat våra anmärkningar, väl vetande, att klipphällen ändå aldrig kan frambringa rosor. Vi tvifla ej, att hr Nesterdahl kommer att egna en ökad omsorg åt förädlandet af sin .konstsmak, och sålunda genom ett mera harmoniskt förhållande mellan denna och sin betydliga tekniska förmåga snart lyfta sin talang till den sällsynta höjd, som naturen tyckes hafva bestämt till dess mål. —U—