visar menniskan, tvertemot Evangelium, till la gens hållande, för att befrias ifrån lagens dom :? samvetet, så är det i hög grad betänkligt, at genom Nattvardens bruk bekänna och stadfästa en sådan Jära. 2) 4r, emot Christi ord, vilja och hefallning. bindenyckeln borttagen vid Skriftermålet, och ersättes ingalunda genom den vilkorliga absolutionen. Ty ett ängsligt och förskräckt samvete, som söker hos sig bättringens och trons kännetecken men finner dem icke, och således är tviflande och oroligt, kan aldrig blifva tröstadt och upprättadt af en vilkorlig aflösning, utan denna måste helt och hållet grunda sig på Guds fria nåd och Jesu försoning för sig allena tillfyllestgörande kraft, utan hinder eller inblandning af vår syndabekännelse, bättring eller andra goda verk och gerningar. I lika måtto måste ock bindenyckeln brukas till de obotfärdigas öfvertygande; att de hafva sina synder i behåll, om eljest någon skillnad skall kunna göras imellan dessa och de förra; att förtiga den lärans förargelse och säkerhetsstöd, de obotfärdige hämta af den nu brukliga absolutionen. i. Och slutligen borde äfven ådagaläggas och närmare utredas, i hvad mån nya Cathechesen och Psalmboken afvika från det Evangelisk-Lutherska, på Profeternas och Apostlarnas, det är, på Geds ord grundade lärobegreppet. Men då detta skulle blifva alltför vidlöftigt, åberopa vi blott bifogade lilla skrift, som ock utförligare afhandlar de här anförda och omtvistade läropunkterna. Allt nog: dessa böcker, jemnförda med uds Ord och våra bekännelseskrifter, innehålla en så felaktig och falsk lära, synnerligen i lagens och Evangelii rätta bruk, samt i artikeln om tron och syndernas förlåtelse, med hvilken ar tikel vår kyrka står eller faller, att, så länge dessa böcker löggas till grund för undervisningen i Christendomskunskapen och brukas i församlingen, och så länge presternas lärosätt öfverensstämmer dermed, så kunna, efter vårt förmenande, själar hvarken föras till en rätt synda-eländets kännedom genom lagen, ej eller sedan synden blifvit känd i samvetet, blifva underrättade, hurusom de i och genom Christum skola befrias ifrån sin fruktan, ångest och träldom under Jlagens hot och tvång, och sker således i församlingen en otroligt stor skada härigenom. Det kan väl anses obehörigt att vi, som äre -enfaldigt och ostuderadt folk, sysselsätta och bekymra oss med, sådana saker och döme öfver gudstjenst, lira, prester, böcker o.s. v.; men emedan vår salighet, hvarom vi framför allt äre angelägne, beror derpå, att vi hafve och få Guds ord rent och klart; emedan Guds ande upplyst oss att döma andeliga saker andeligen, hvartill vi ock anse oss berättigade, 4 Thess. 5: 24, 4 Joh. 4: 4, och emedan Christus och Hans Apostlar befallt oss, att icke tro, utan vakta oss för de falska profeter och noga pröfva andarne om de äro al Gudi; icke draga i fremmande ok med de otrogna, utan gå ut ifrån dem, äfvensom de yttersta tidernas farlighet med förförelse till främmande gudstjenst och villfarande lära manar och driiver oss till största varsamhet, så kunna vi ej utan skada för våra själar stå emot så många kraftiga driffjedrar till vårt förhållande. Ar alltså, allernådigste Konung, vår underdåniga bön och begäran, det täcktes Eders Kongl. Maj:t antingen genom nådig proposition till rikets nu församlade Ständer, eller genom nedsättande af en serskild kommission, eller ändtligen genom kyrkolagskommitteen låta pröfva vår sak och, om möjligt, antingen anbefalla de gamla böckerna, nemligen handboken, catechesen och psalmboken, åter till allmänt bruk i svenska församlingen, eller ock ålägga rikets biskopar och presterskap att utarbeta nya, lika goda, som de gamla, så att vi med godt samvete må kunna bruka Sakramenterna; få våra barn, utan lärarnes gensägelse, döpta till Christum och undervisade i den rena christliga läran, och vi således icke nödgas till alt, hvad som eljest synes oundgängligt, genom en offentlig förklaring afsöndra oss ifrån den bestående, så kallade kyrkan och all gemenskap med henne, samt af våra bröder välja och kalla oss lärare, som förkunna oss Guds väg rätt. Att låta det komma dertill, torde vara vida mera betänkligt, än att af eftergifvenhet för våra billiga önskningar, mindre se på den beprisade kyrkans enhet, som dock lär vara svår att bibehålla, ehvad steg som tages; ty de äro ganska många i Westeroch Norrbotten, som dela med oss samma bekymmer och samma önskningar, ja, näppeligen gifves någon bland hela Sveriges allmoge, så vida han har någon omdömesförmåga, som icke inser att gamla böckerna äro bättre, och derföre icke gerna skulle emot desamma utbyta de nya. Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit etc. (Underskrifterne.) Vederbörande kyrkoherdar hafva blifvit hörda öfver denna skrift. Ibland de af dem afgifna utlåtanden är kontraktsprosten Nordlanders i Skellefteå det utförligaste. Det lemnar dels en öfversigt a! läsaresektens uppkomst och tilltagande, samt dess olika underafdelningar, dels ock ett svar på sjelfva skriften. Detta anförande är sål intressant, att vi skola återkomma dertill.: