visar menniskan, tvertemot Evangelium, till la
gens hållande, för att befrias ifrån lagens dom :?
samvetet, så är det i hög grad betänkligt, at
genom Nattvardens bruk bekänna och stadfästa en
sådan Jära.
2) 4r, emot Christi ord, vilja och hefallning.
bindenyckeln borttagen vid Skriftermålet, och er-
sättes ingalunda genom den vilkorliga absolutio-
nen. Ty ett ängsligt och förskräckt samvete, som
söker hos sig bättringens och trons kännetecken
men finner dem icke, och således är tviflande
och oroligt, kan aldrig blifva tröstadt och upp-
rättadt af en vilkorlig aflösning, utan denna måste
helt och hållet grunda sig på Guds fria nåd och
Jesu försoning för sig allena tillfyllestgörande
kraft, utan hinder eller inblandning af vår syn-
dabekännelse, bättring eller andra goda verk och
gerningar. I lika måtto måste ock bindenyckeln
brukas till de obotfärdigas öfvertygande; att de
hafva sina synder i behåll, om eljest någon skill-
nad skall kunna göras imellan dessa och de förra;
att förtiga den lärans förargelse och säkerhets-
stöd, de obotfärdige hämta af den nu brukliga
absolutionen. -
i. Och slutligen borde äfven ådagaläggas och
närmare utredas, i hvad mån nya Cathechesen
och Psalmboken afvika från det Evangelisk-Lu-
therska, på Profeternas och Apostlarnas, det är,
på Geds ord grundade lärobegreppet. Men då
detta skulle blifva alltför vidlöftigt, åberopa vi
blott bifogade lilla skrift, som ock utförligare af-
handlar de här anförda och omtvistade läropunk-
terna. Allt nog: dessa böcker, jemnförda med
uds Ord och våra bekännelseskrifter, innehålla
en så felaktig och falsk lära, synnerligen i la-
gens och Evangelii rätta bruk, samt i artikeln
om tron och syndernas förlåtelse, med hvilken ar
tikel vår kyrka står eller faller, att, så länge dessa
böcker löggas till grund för undervisningen i
Christendomskunskapen och brukas i församlin-
gen, och så länge presternas lärosätt öfverens-
stämmer dermed, så kunna, efter vårt förmenande,
själar hvarken föras till en rätt synda-eländets
kännedom genom lagen, ej eller sedan synden
blifvit känd i samvetet, blifva underrättade, hu-
rusom de i och genom Christum skola befrias
ifrån sin fruktan, ångest och träldom under Jla-
gens hot och tvång, och sker således i försam-
lingen en otroligt stor skada härigenom.
Det kan väl anses obehörigt att vi, som äre
-enfaldigt och ostuderadt folk, sysselsätta och be-
kymra oss med, sådana saker och döme öfver
gudstjenst, lira, prester, böcker o.s. v.; men eme-
dan vår salighet, hvarom vi framför allt äre an-
gelägne, beror derpå, att vi hafve och få Guds
ord rent och klart; emedan Guds ande upplyst
oss att döma andeliga saker andeligen, hvartill vi
ock anse oss berättigade, 4 Thess. 5: 24, 4 Joh.
4: 4, och emedan Christus och Hans Apostlar
befallt oss, att icke tro, utan vakta oss för de
falska profeter och noga pröfva andarne om de
äro al Gudi; icke draga i fremmande ok med de
otrogna, utan gå ut ifrån dem, äfvensom de yt-
tersta tidernas farlighet med förförelse till främ-
mande gudstjenst och villfarande lära manar och
driiver oss till största varsamhet, så kunna vi ej
utan skada för våra själar stå emot så många
kraftiga driffjedrar till vårt förhållande.
Ar alltså, allernådigste Konung, vår underdå-
niga bön och begäran, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t antingen genom nådig proposition till rikets
nu församlade Ständer, eller genom nedsättande
af en serskild kommission, eller ändtligen genom
kyrkolagskommitteen låta pröfva vår sak och, om
möjligt, antingen anbefalla de gamla böckerna,
nemligen handboken, catechesen och psalmboken,
åter till allmänt bruk i svenska församlingen, eller
ock ålägga rikets biskopar och presterskap att ut-
arbeta nya, lika goda, som de gamla, så att vi
med godt samvete må kunna bruka Sakramen-
terna; få våra barn, utan lärarnes gensägelse,
döpta till Christum och undervisade i den rena
christliga läran, och vi således icke nödgas till
alt, hvad som eljest synes oundgängligt, genom
en offentlig förklaring afsöndra oss ifrån den be-
stående, så kallade kyrkan och all gemenskap
med henne, samt af våra bröder välja och kalla
oss lärare, som förkunna oss Guds väg rätt. Att
låta det komma dertill, torde vara vida mera
betänkligt, än att af eftergifvenhet för våra bil-
liga önskningar, mindre se på den beprisade kyr-
kans enhet, som dock lär vara svår att bibehålla,
ehvad steg som tages; ty de äro ganska många
i Wester- och Norrbotten, som dela med oss
samma bekymmer och samma önskningar, ja, näp-
peligen gifves någon bland hela Sveriges allmoge,
så vida han har någon omdömesförmåga, som icke
inser att gamla böckerna äro bättre, och derföre
icke gerna skulle emot desamma utbyta de nya.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och
nit etc. (Underskrifterne.)
Vederbörande kyrkoherdar hafva blifvit hörda
öfver denna skrift. Ibland de af dem afgifna ut-
låtanden är kontraktsprosten Nordlanders i Skel-
lefteå det utförligaste. Det lemnar dels en öf-
versigt a! läsaresektens uppkomst och tilltagande,
samt dess olika underafdelningar, dels ock ett
svar på sjelfva skriften. Detta anförande är sål
intressant, att vi skola återkomma dertill.: