att de, som disponera rösterne, icke lägga så nog: vigt på de skäl och det klander de begagna till rät telse för sina voterande, och att det derföre kan g an att på andras lösa förmodanden och utan uppgif na skäl uttala en så sträng fördömelse som den, at man kunde vara berättigad att antaga, att Waxholmska befästningen vore mindre väl beräknad, och arbetet icke utfördt med behörig omsorg (se Aftonbl JE 296, d. 20 Dec. 1844); enär ändamålet, att fram hafva ett ljudeligt klander dermed ernåddes, ehuru den grundlösa och obestämda anklagelsen för efterlåtenhet eller oduglighet, tillika handlöst utkastades öfver några individer af ingeniörkorpsen. Detta oparlamentariska sätt att tillvägagå, måste för framtiden upphöra. Ingeniörkorpsens officerare lära icke undandraga sig att svara på de anmärkningar, som billigtvis kunna mot dem och deras åtgärder göras; men de hafva hvarken pligt eller lust att lemna sitt anscende till offer åt politiska hugskott. Anscendet, stort eller litet, är dock deras käraste egendom, hvilken, så länge den icke är bevisligen förverkad, måste fredas för både öfyermodets och lättsinnets anfall. Ingeniörkorpsens officerare hafva derföre rätt att fordrå, att icke göras till föremål för sanningslösa och obevisade beskyilningar, hvilkas utspridande den bättre känslan fördömer inom enskildta lifvet, och som den borde med ännu mera skäl förvisa ur offentligheten, der följderne äro vida betänkligare. Stockholm, i Februari 18435. C. Meyer. Öfverste vid Ingen.korpsen.,