STOCK HOLI NORSKA STORTHINGETS ÖPPNANDE. Christiania d. 40 Febr. (Efter Postoch Inrikes Tidningar.) Norriges Elfte Lagtima Storthing har i dag af Konungen blifvit öppnadt, hvarvid ITans Maj:t, enligt Grundlagens föreskrift, aflade Sin Konunga-ed inför Thinget. Kl. 4 e. m. anträddes processionen till fots från det Kongl. Palais. Pen utgjordes af alla i staden varande Civile, Militäre och Ecklesiastike Embetsoch Tjenstemän, samt det Kongl. Hofvet. En träbro var lagd från det Kongl. Palais till Storthingets samlingsrum, och garnisons-trupperna voro uppställda till parad uti haj. H. M. Konungen täcktes Sjelf deltaga i processionen, åtföljd af H. K. H. Kronprinsen samt DD. KK. HH. Prinsarne Gustaf och Oscar. och helsades på vägen af de lifligaste hurrarop af det talrikt församlade folket. H. M. Drottningen samt DD. KK. HH. Prins August och Prinsessan hade i vagn begifvit Sig till Storthinget och intagit en för tillfället i salen iordningställd läktare. Hans Maj:t emottogs vid trappan af en Deputation af Storthingets Ledamöter, anförda af n. v. vice Presidenten. Sorenskrifvaren Sörensen, som ledsagade Mans Maj:t till salen, der hela Storthinget var församladt. Sedan H. M. Konungen bestigit Thronen, på hvars högra sida Kronprinsen och Prins Oscar och på den venstra Prins Gustaf tagit plats, uppläste Hans Maj:t det på Norrska språket författade tal, som här i Svensk öfversättning återgifves: Gode Herrar och Norrske Män! Det Norrska folket, som med oförändrad kärlek och tillgifvenhet belönat Min ädle, hädangångne Faders bemödanden för Rikets anseende och lycka, genom sin trofasthet och erkänsla, nedlagt den oförgängligaste minneskrans på sin krönte Välgörares, Wår faderlige och högsinnade Konung CARL JOHANS graf. Måtte Försynen, som utkorade Honom att knyta det oupplösliga brödraband, hvilket till gemensam trygghet och lycka förenar tvenne ädelsinnade Folk, framdeles som hittills, välsignande beskydda Dem och Hans verk! Arfvinge till Hans throner och till Hans varma önskningar för Brödrarikenas sällhet och sjelfständighet, ansåg Jag det för Min första Konungsliga pligt, att fullfölja hvad döden nekade Föreningens Store Stiftare att Sjelf utföra, och att, på ett för de båda Nationerna tillfredsställande sätt, ordna vissa unionella förhållanden, i öfverensstämmelse med den i Förenings-Akten uttalade likhet i politiska rättigheter. Hvad som ännu, med hänseende till Rikenas ömsesidiga förbindelser, återstår att bestämma, till ytterligare befästande af en förening, som utgör den säkraste borgen för den Skandinaviska halföns frihet och sjelfständighet, skall, genom de båda National-Representationernas upplysta och fosterländska medverkan, framdeles blifva tillvägabragdt och faststäldt. . Likasom Rätt och Sanning alltid skola leda Mina bemödanden under uppfyllandet af Mitt Konungsliga kall, bygger Jag Min fasta förtröstan på vissheten, att hos Norrska Folkets Ombud finna det rena fosterlandssinne, den samdrägt, den upplysta och kraftfulla medverkan, som erfordras ej allenast för att skydda vårt land, våra samhällsinrättningar och våra fredliga yrken, men äfven för att till hvarje del af samfundslifvet utbreda lycka och välstånd. Vården af den löftesrika framtid, hvars fortgående utveckling Grundläggaren af Skandinaviska halföns förening åt Oss öfverlemnat, tager i an