STOCK HOLI
NORSKA STORTHINGETS ÖPPNANDE.
Christiania d. 40 Febr. (Efter Post- och In-
rikes Tidningar.) Norriges Elfte Lagtima Storthing
har i dag af Konungen blifvit öppnadt, hvarvid ITans
Maj:t, enligt Grundlagens föreskrift, aflade Sin Ko-
nunga-ed inför Thinget.
Kl. 4 e. m. anträddes processionen till fots från
det Kongl. Palais. Pen utgjordes af alla i staden
varande Civile, Militäre och Ecklesiastike Embets-
och Tjenstemän, samt det Kongl. Hofvet. En träbro
var lagd från det Kongl. Palais till Storthingets sam-
lingsrum, och garnisons-trupperna voro uppställda
till parad uti haj. H. M. Konungen täcktes Sjelf
deltaga i processionen, åtföljd af H. K. H. Kron-
prinsen samt DD. KK. HH. Prinsarne Gustaf och
Oscar. och helsades på vägen af de lifligaste hurra-
rop af det talrikt församlade folket. H. M. Drott-
ningen samt DD. KK. HH. Prins August och Prin-
sessan hade i vagn begifvit Sig till Storthinget och inta-
git en för tillfället i salen iordningställd läktare. Hans
Maj:t emottogs vid trappan af en Deputation af Stor-
thingets Ledamöter, anförda af n. v. vice Presiden-
ten. Sorenskrifvaren Sörensen, som ledsagade Mans
Maj:t till salen, der hela Storthinget var församladt.
Sedan H. M. Konungen bestigit Thronen, på hvars
högra sida Kronprinsen och Prins Oscar och på den
venstra Prins Gustaf tagit plats, uppläste Hans Maj:t
det på Norrska språket författade tal, som här i
Svensk öfversättning återgifves:
Gode Herrar och Norrske Män!
Det Norrska folket, som med oförändrad kär-
lek och tillgifvenhet belönat Min ädle, hädan-
gångne Faders bemödanden för Rikets anseende
och lycka, genom sin trofasthet och erkänsla, ned-
lagt den oförgängligaste minneskrans på sin krönte
Välgörares, Wår faderlige och högsinnade Konung
CARL JOHANS graf.
Måtte Försynen, som utkorade Honom att knyta
det oupplösliga brödraband, hvilket till gemen-
sam trygghet och lycka förenar tvenne ädelsinna-
de Folk, framdeles som hittills, välsignande be-
skydda Dem och Hans verk!
Arfvinge till Hans throner och till Hans var-
ma önskningar för Brödrarikenas sällhet och
sjelfständighet, ansåg Jag det för Min första Ko-
nungsliga pligt, att fullfölja hvad döden nekade
Föreningens Store Stiftare att Sjelf utföra, och
att, på ett för de båda Nationerna tillfredsställan-
de sätt, ordna vissa unionella förhållanden, i öf-
verensstämmelse med den i Förenings-Akten ut-
talade likhet i politiska rättigheter. Hvad som
ännu, med hänseende till Rikenas ömsesidiga för-
bindelser, återstår att bestämma, till ytterligare
befästande af en förening, som utgör den säkra-
ste borgen för den Skandinaviska halföns frihet
och sjelfständighet, skall, genom de båda Natio-
nal-Representationernas upplysta och fosterländ-
ska medverkan, framdeles blifva tillvägabragdt och
faststäldt. .
Likasom Rätt och Sanning alltid skola leda Mi-
na bemödanden under uppfyllandet af Mitt Ko-
nungsliga kall, bygger Jag Min fasta förtröstan på
vissheten, att hos Norrska Folkets Ombud finna
det rena fosterlandssinne, den samdrägt, den upp-
lysta och kraftfulla medverkan, som erfordras ej
allenast för att skydda vårt land, våra samhälls-
inrättningar och våra fredliga yrken, men äfven
för att till hvarje del af samfundslifvet utbreda
lycka och välstånd.
Vården af den löftesrika framtid, hvars fortgå-
ende utveckling Grundläggaren af Skandinaviska
halföns förening åt Oss öfverlemnat, tager i an-