sen sanningslöst? Har kanske alls icke någo sammanträde, i den rigtning hvarom vi här tala ägt rum hos landssekreteraren Nordström? i de fallet ligger ju en kontradiktion redan i deras ec gen förklaring, att de vore de enda vid tillfälle närvaranden. Upplästes måhända ej något bre från baron Palmstjerna? Innehöll detta bref e något om Teformvännernes sammanträde här Uppmanades ej herr landssekreteraren Nordströn deri, att söka motverka mötet och dess resulta ter? Frambölls icke till stöd derföre Konungen: tänkesätt? Grundade sig kännedomen om detta tänkesält på något Konungens yttrande eller ensamt på det Peyronska handbrefvet, och, i det sednare faliet, inskränkte sig tillämpningen deraf endast til militären eller hade herr baron icke utsträckt den derutöfver — eller äfven till civila embetsoch tjenstemän eller, ändock mera, hade han icke tillifventyrs deråt gifvit en helt och hållet generel betydelse? Vi hafva här tagit oss friheten göra några fråsor, förtjenta, såsom oss synes, att af de sju besrundas, alldenstund deras förklaring i sitt närvarande skick är både för allmän och inskränkt för att vara tillfredsställande. Beträffande slutligen de sjus uppmaning till oss utt vidgå, det ingen af dem varit författare till i D. C. JM 4100 införda, pkulisstycken, så erkänna vi det gerna, hvarvid likväl bör observeras, att vi udrig någonsin hvarken påstått eller ens antydt let, och en sådan förklaring derföre skulle kunna inses öfverflödig; och, om vi vidare medgifva, let ingen af dem direkte till oss lemnat några naterialier, så är det allt hvad vi kunna medifva, ehuru dermed naturligtvis icke allt är medifvet, hvartill de sju uppmanat oss. I Östg. Corresp. M 4 för i år finnes äfven en nsänd artikel, rörande detta ämne; artikeln är indertecknad XN, och ifrån en för Red. helt och ållet obekant hand. Om någon eller ingen af le sju författat den, kan Red. icke afgöra; men ed. intog artikeln på grund af att förf. syntes ara väl hemmastadd med hvad som passerat hos err landssekreteraren Nordström, och innehöll för frigt reflexioner, hvilka öfverensstämde med våra gna tänkesätt. Samma förhållande är det äfven red en artikel i tidningen JV 4. Och på sådan rund iklädde vi oss med nöje det juridiska anvaret för båda. Det kan för öfrigt icke annat än förefalla något var litet roligt, att herr landssekret. Nordström ckså ansett sig vara vittnesgild i en sak, der han, äst herr baron P. sjelf, var egentligen den, som denna fråga orsakade det ultrakonservaliva paret en icke så obetydlig dekonfectyr. 7