endast medel för en rikare tankeutveckling: hvar-
öst taöken, pogsien fattades, der gällde de honom
intet. — Detta verk gafs ganska förtjenstfullt af
Hrr dSAubert, Elvers, Randel, Schwartz och Sack.
Ensemblen var ypperlig, och uppfattningen träffa-
de i allmänhet karakteren rätt; endast i första al-
legrot gafs en och annan fras något prosaiskt.
Serskildt bör man nämna Hr Randels solida och
artistiska utförande af det obligata altpartiet uti
En skarp kontrast med Mozarts lugna, klara
tonbilder frambragte den stormiga f-mollsonaten af
Beethoven. Onekligen kan endast en Beethovens
storartade och dystra fantasi framalstra ett så
skakande nattstycke; dock finnas i vår tanke fiera
sonater af denne mästare, hvilka med en lika
grandios karakter förena vida mera klarhet och
fattlighet, och således egna sig bättre för det of-
fentliga föredraget. Att denna sonat är mest bril-
jant, är en omständighet, som härvid ej bör kom-
ma i beräkning. — Hr Stein gaf sonaten ej al-
lenast med mycken värma och energi, utan äfven
med den sans och hållning, som vanligen karak-
teriserar hans spel, och här äfven bevisade, att
lösningen af de gåtor, som Beethoven stundom fö-
relägger sina exekutörer, ej är främmande för ho-
nom. .
Herr Sack utförde ett vackert andante ur en
violoncellkonsert af B. Romberg; han gaf här ett
nytt prof på sitt så uttrycksfulla och sångrika
föredrag, ehuru vi ej veta, om det kunde kom-
mit gubben Romberg att förlåta styckandet af
hans komposition. — Deremot kunna vi ej nog
tacka herr dAubert, för det han endast gaf ett
par profbitar ur en konsert af Beriot, förutsatt
att det öfriga andades samma skröplighaet som
dessa — ty deraf hade vi gudi nog. Det var ett
andante med dertill hörande rondo, som före-
drogs, och befanns vara af en så konfus beskaf-
fenhet, att vårt förstånd stod stilla vid tanken
på, att herr dAubert mäktat lära sig detta utan-
till. Måtte vederbörande virtuoser en gång upp-
höra att anse begreppen platt och populärt för
identiska! de göra publiken dermed en lika elak
som orättvis komplimang. Deremot måste er-
kännas, att herr dAubert på det fördelaktigaste
utihärkte sig vid utförandet af denna pjes, och
ej allenast utvecklade mycken bravur och säker-
het (hvarvid vi isynnerhet anmärka den renhet,
hvarmed han exeqverade de ofta förekommande
oktavgångarne), utan ock så mycket uttryck, som
kompositionens ofvannämnde egenheter ville med-
gifva.
Den rädsla, som synbarligen besvärade fru
Liedberg denna afton, hindrade henne dock ej
att sjunga sina romanser med värma och en sann,
okonstlad känsla. Härvid hade hon ock den för-
delen, att tonlägena i dessa sånger väl öfverens-
stämde med omfånget af hennes röst och dess
egendomliga tonfärg. Detta gäller i synnerhet i
afseende på den bekanta vackra sången af Geijer:
Nyårsdagen 41838); de båda öfriga sångerna (Den
Ensamma och Saknad, af Lindblad) voro
temligen enformiga och saknade i synnerhet me-
lodisk karakter. -
Bland de tvenre romanserna (das Miklrad,
af Kreutzer och Ihr Traum af Lachner) med
obligat violoncell, gåfvo vi företrädet åt den sed-
nare, som utmärkte sig genom vacker melodi
och ett intressant violoneellparti. Båda pjeserna
atfördes af herrar Gönther och Sack med den
smak och delikatess som dessa konstnärer ega i
så hög grad. 4
Soiren slutades med en improvisation af herr
Stein öfver åtskilliga vid tillfället uppgifne moti-
ver (Ottavios aria ur Don Juan, Vermlandspol-
skan och The last rose of Summern). Ehuru det
äntresse, som en dylik improviserad fantasi kan
ega,. merändels blott är af ganska relativ art, så
måste man dock beundra den lätthet, hvarmed
han behandlar harmoniska progressioner och för-
mår ikläda tankarne omvexlande, stundom rätt
sinnrika former. Detta var i synnerhet fallet
med hans behandling af de båda förstnämnda mo-
tiverna, hvilken tyckes röja hos herr Stein en
vacker talang för större, mera komplicerade
-kompositioner, då -.han redan under det hastigt
förbifiyende ögonblicket så väl förstår att ordna
sina ider och utveckla dem med en skicklighet,
som endast en förtrognare bekantskap med kon-
stens vetenskapliga del kan förläna. —U—
AR AT RF XR RP KR AR AR
