Arfslagar, sasom mänga andra, halva öfver all
blifvit stiftade för politiska statsbehof, och aldrig ef-
ter den så kalade rättskänslan eller naturliga bil-
ligheten.
Montesquieu lägger den största vigt härpå.
Det är en olycka, säger han, som åtföljer mensk-
ligheten, att lagstiftare tvingas att göra lagar i strid
till och med med den naturliga känslan, Skälet är,
att lagstiftaren måste göra lagar mera för samhället
än för medborgarn, mera för medborgarn än för
menniskan och tänka främst på republikens bästa
(;e Esprit des l0ois).
Andra länders arfslagar gifva dessutom cn vida
större testamentarisk frihet än vår lag gifver. Den
romerska var i detta afseende nära obegränsad, så
är den engelska ännu; jag tror att den nya civil-
lag, som skall framläggas en kommande riksdag, äf-
ven innehåller en sådan större frihet, hvarföre då
skilja den från den förevarande?
Hvad svenska allmogen beträffar, är jag fullt öf-
vertygad, att tre fjerdedelar deraf önska den gamla
arfslagens bibehållande. Må hvarje socken samla sig
till stämma, och vi få se om icke jag har rätt.
I mån, säger man, som bildningen hos ett folk hun-
nit allmännare sprida sig, kan dessstyrelseform blifva
mera demokratisk; ja, jag medger detta, men hvar-
ken utvisa de franska siffrorna om antalet som kunna l
läsa i,detta land, att denna bildning ännu hunnit
sprida sig-efter 50 års revolution, eller utvisa de
svenska siffrorna af vår kriminal-statistik, och af
vära katechesförhör, att ett sådant förhållande ännu
inträffat, hvilket genom hemmanens ytterligare klyf-
ning och enskiftet, som förvandladt de förut befint-
liga byar till enstaka gårdar, allt mera försvåras.
Låtom oss derföre först söka att sprida denna all-l
männa bildning, innan vi bygge på en grundval, som
icke finnes.
Jag har under loppet af detta anförande icke
nämnt ett ord om Ridderskapet och Adeln, dels der-
före, att dess förmögenhet ännu består af större
gods, som kunna täla någon styckning, och dels der-
före, att ståndets enskilda intressen böra vika för
det allmännas. Men det äro dessa, hvilka i syn-
nerhet äro hotade genom den föreslagna lagen, som
snart skall tillintetgöra vårt hittills oberoende bon-
destånd, öka fattigdomen, och tillintetgöra all möj-
lighet af en stigande bildning.
Jag afstyrker således Utskottets betänkande i alla
dess delar.ä
Friherre CEDERSTRÖM, CLAES RUDOLF, trod-
de sig icke sjelf kunna inverka på Ridd. och Adelns
Beslut, och åberopade derföre Ridd. och Adelns pro-
fokoll rörande denna fråga-sistlidne riksdag, samt
anhöll att få uppläsa de offentliga yttrade åsigter, en
utmärkt rättslärd, professor Schlyter, för nägra år
sedan vid Upsala universitet i frågan framställt. —
Tal. uppläste derefter det omnämnde prof. Schlyters
Yttrande, hvars hufvudsakliga innehåll här följer:
Ifrågavarande förslag till lika giftorätt uppgåfves
vara grundadt på makarnes jemlikhet i omsorger,
förbindelser och bördor, af hvilken jemlikhet skulle
följa, att en olika fördelning af rättigheter ej skulle
stå tillsamman med äktenskapets väsende. Men äk-
tenskapet berodde på ett naturligt förhållande, enligt
hvilket hyarken de båda könen i allmänhet, eller
man och hustru, bror och syster, äldre eller yngre
syskon vore så ställda i bredd med hvarandra, att
en jemlikhet dem emellan vore en följd af en sådan
förment naturlig jemlikhet. Tvertom hade just den
naturliga olikheten föranledt en olika fördelning af
rättigheter mellan dessa personer.
Om man antoge, att mannens pligt vore att an-
skaffa och hustruns att sparsamt använda hvad till
makarnes underhåll fordrades, och om dessa pligter
vore noggrannt afmätta, måste man medgifva, att
mannen fått mer att göra än hustrun; men äfven
omsorgen om användandet hade kommit på mannens
lott, cnär, enligt lagkommittens förslag, mannen för-
klaras vara hustruns målsman och äga öfver boet
råda; men deremot hustrun anses oberättigad att
sluta aftal om boets fasta eller lösa egendom, Detta
tull vederläggning af kommittens jemlikhetsteori.
Förslaget åter om den lika arfsrätten grundades af
lgkommitten på den klara och ovedersägliga rättvisa
af en lika egendomsfördelning mellan barn, som hade
lika anspråk på föräldrars kärlek och omvårdnad.
Folken skulle således icke ägt hyvarken förstånd eller
rättvisa, förr än de stora rättsbegreppen nu upptäck-
tes. Men så mänga folkslags stadgande af olika arfs-
rätt hade icke sitt ursprung deri, att föräldrarne icke
skulle erkänt Barnens lika rätt till kärlek och om-
vårdnad. Om likheten i egendomsfördelning vore ett
oeftergifligt kraf af rättvisan, så borde man t. ex.
kunna säga, att om ett syskon, i anseende till
sjuklighet, dagligen får til lifs en mängd medika-
monter, så fordrar rättvisan att de andra sysko-
nen, utan: afseende på deras välmåga, skola förplå-
gas med en lika dosis pulver och mixturers. Att
döttrarne en gång i vårt land finge rätt till arf med
half lott mot broder, finge ej betraktas som ett steg
till en lagförändring, den der ej kunde på en gång
genomföras; 13:de århundradets lagstiftare visste nog
hvad de gjorde.
Tal. förbigår åtskilliga af professor Schlyter anför-
da skäl, dem andra talare redan framfört, och be-
gifver sig till nämnde professors slutbetraktelser.
Dessa betraktelser framtaga såsom motskäl först den
öfverdrift af hemmansklyfningen, som genom lika
arfsrätten skulle uppkomma, och anför såsom exem-
pel derpå, att tillställningar ofta ske i föräldrarnes
tid för att förekomma arfsskifte, då man föreser att
sonen ej skall kunna lösa ut systern från jorden.
Om åct alltså icke vore rådiigt att gifva syster lika
arfsrält med broder, så fordrade ock analogien, att
den lika giftorätten bibehölles, emedan mannen i all-
mänhet ju borde äga dubbelt så stor egendom som
hustrun. Skäl till den föreslagna förändringen vore
ej anförda och det vore skäl nog att blifva vid det
gamla, som väl borde afskaffas då det icke duger,
men alldeles icke får undanrödjas, endast för. att
lemna rum för experimenterande med allehanda ny-
hetera.
I städerna, der förmögenheten ej är väsendtligen
grundad på fast egendom, vore ej skäl för den olika
arfsrätten; men att den lika der blifvit införd, bevi-
sade icke att städernes invånare varit förnuftigare
och rättvisare mot sine barn än landets. Som prer
sters på landet förmögenhet icke heller vore grun-
dad hufvudsakligen på fast egendom, hade den 4590
Jam färnnnade lika aArfcön APh eiftarittan camma
mm m mm DD