tillgången; att mera afseende fästats å djurens antal
än å deras. beskaffenhet; . att fodertillgången icke ge-
nom betesmarkens och ängarnes bättre skötsel och,
der så ske kunnat, genom en utvidgad odling af gräs
skidväxter och rotfrukter blifvit ökad i förhållande
till kreaturens mängd; att tillräcklig omsorg icke blif-
vit fästad å valet af afvelsdjur; och att kreaturens
skötsel blifvit vanvårdad. Dessa omständigheter, syn-
nerligast den sista, torde äfven vara orsak dertil
att någon inhemsk konstant boskapsrace, om än för-
sök till bildandet deraf varit gjordt, egentligen e
finnes.
Då det icke lärer kunna bestridas, att boskaps-
skötselns bedrifvande på ett mera ändamålsenligt sät!
både bör och kan verkställas, så uppstår fråga, huru
härmed skall tillgå. Utskotten anse den inhemske
boskapens förbättrande och utbildande till god ract
böra utgöra början, och hufvudsakl:gast medlet föl
en sådan förädling vara utländska afveldjurs inför-
skrifvande; men, på det att denna åtgärd må blifva
så verksam som behofvet påkallar, bör den icke vid-
tagas i alltför liten skala eller för ensidigt. Ofver-
lemnas den uteslutande åt den enskilda omtankan,
så måste den, enligt privat-företags natur, och, i
följd af de ringare medel, som hos en enskild kunna
påräknas, vara alltför inskränkt i sina verkningar,
osäker till varaktigheten och således icke utöfva nå-
got stort eller allmänt inflytande på boskapsafvelns
förbättrande. Försök, som lemna hopp om fördelak-
tigare resultat, hafva visserligen i detta hänseende af
enskilde egendomsegare blifvit gjorde, medelst inför-
skrifning af hornboskap utaf Durhams-racen i Eng-
land, — hvilken race tillika med Pembroke-shire-ra-
cen från samma land, Ayre-shire-tacen från Skott-
land:ssamt Holländsk-Frisische- och Schweitzische Haeli-
racerne af Landtbruks-akademien anses vara de för
Sverges förhållanden tjenligaste boskapsracer, med af-
seende dels å den olika afkastning, som af djurens
underhåll beräknas, och dels å tillgången och arten
af federämnen i serskilda orter —, men dessa försök,
till hvilkas anställande endast få enskilde ega förmö-
genhet, kunna hyarken nog hastigt eller mera om-
fattande komma landet tillgodo.
Det är derföre Utskotten eanse, att Staten bör mel-
lankomma med understöd för boskapsskötselns upp-
hjelpande, och att detta understöd icke må vara så
otillräckligt, att ändamålet dermed förfelas; till hvil-
ken åsigt Utskotten hemta ytterligare stöd af de för-
månliga verkning ar, Statens biträde åt andra dylika
näringar, såsom fårafveln, medfört. Enligt Utskot-
tens tanke, innefattar K. M:s förevarande nådiga proposi-
tion ett ganska ändamälsenligt förslag, så väl för bil
dandet af de tjenligaste boskapsracer, som för afvel-
djurens spridande till serskilda delar af riket; men
Utskotten anse derjemte, det Kongl. Maj:t bör vara
oförhindrad att af det anslag, som Rikets Ständer
kunna till Stamholländeriers inrättande bevilja, älf-
ven i annan väg bereda uppmuntran och förkofring
åt boskapsskötseln , säsom genom utdelning af pre-
mier för framvisandet af vackra inhemska djur, hvil-
ket medels användande uti England varit af sä vä-
sendtligt inflytande på boskapsafvelns förbättring inom
detta land. Det anslag, som för anläggandet af åtta
stamholländerier, med 20 djur i hvartdera, ansetts er-
forderligt, utgörande, enligt den K. propositionen, minst
femtiofem tusende och högst sjuttio tusende riksdaler,
synes icke vara för staten af den betydenhet, att
dessa anstalters understödjande dermed bör af Ri-
kets Ständer förvägras, om man vill söka ett så vig-
tigt mål, som boskapsskötselns bringande derhän, att
produkterne deraf icke må behöfva från utrikes ort
till riket införskrifvas. Dessutom skulle, på sätt i
den Kongl. propositionen jemväl omförmäles, den
fond, hvilken blefve till Stam-holländeriers inrättan-
de använd, komma att, så snart Rikets alla län, ef-
ter den för holländerierne uppgjorde plan, hunnit
blifva med stambjordar försedde, lemna en ränta,
disponibel för de ytterligare åtgärder till landtbru-
kets befrämjande, som, på den ståndpunkt, der det
då befunne sig, kunde anses nödiga, och hvaraf an
ven följer, att nämnde fond hvarken till kapital elle
ränta vore att anse såsom förlorad,.
På grund af dessa och öfriga i Kongl. Maj:ts nä-
diga proposition anförde skäl, samt i betraktande
jemväl deraf, att Stamholländerierne skulle upplåtas ät
enskilde personer, och således ej för staten medföra
någon underhållskostnad, få Utskotten vördsamt till-
styrka, att Rikets Ständer måtte å Riksgäldskontoret
invisa en summa för en gång af sjuttio tusende riks-
daler banko till Kongl. Maj:ts disposition för upp-
muntran och befrämjande af boskapsskötseln i riket;
å väl genom Stam-holländeriers bildande, hvar-
ill äfven kor af inhemska racer må användas, samt
idla racedjurs införskrifning och framdeles utdelning
if premier, som genom hvad ätgärder i öfrigt Kongl.
Maj:t kan finna lämplige för befordrandet af denna
äderneslandets vigtiga angelägenhet,.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
fraeeaa
