ler Borgmästare och Råd här sagdt är, gälle äfven
om Polisembetsman, der sådan för viss ort eller stad
särskildt förordnad finnes. Underbetjent vid Polis-
inrättning hafve ock rätt att gripa den, som miss-
tänkes för brott, hvarföre han häktas må; vare dock
skyldig att iakttaga hvad i 44 punkten, för skynd-
sam undersökning om förhållandet, stadgadt är.
45. Varder embets- eller tjensteman häktad; då
skall anmä!an derom, utan dröjsmål, göras hos hans
närmaste förman.
14. Den, som häktad är, skall ock utan dröjsmål
till allmänt häkte föras.
15. Inom hvad tid häktad person skall inställas
vid den rätt, som har att ransaka om brottet, hvar-
före häktningen skett, derom dände till efterrättelse
hvad i Kongl. Förordningen den 40 April 41810 stad-
gadt är.
46. Finner Rätten brottet vara af den beskaf-
fenhet, att den tilltalade derföre ej häktas bort, ef-
ter ty i 5, 6 eller 7 punkten skils, eller saknas el-
jost giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade
lösgifven. Är brottet sådant, att han mot borgen må
på fri fot vara, och ställer han den säkerhet; vare
lag samma.
47. Nu finner Rätten emot tilltalad person, som
på fri fot är, sådana omständigheter, att han förty
häktas bör; förordne då om hans häktande.
418. Rätten äge att häktad person lösgifva, när
omständigheterna dertill föranleda, utan hinder af
beslut, som om häktningen förut fattadt varit.
49. Öfver Rättens beslut om häktning eller bor-
gen, eller om häktad persons lösgifvande, må klagan
föras genom särskilda besvär; dock gånge beslutet
ej dess mindre i verkställighet. För den, som häk-
tad är, vare klagan i ty mål ej till viss tid inskränkt.
90. Varder den, som häktad är, frikänd från det
brott, hvarföre han i häkte kommit; gilfve Rätten
honom lös. Hafva vid Underrätt synnerligen hesvä-
rande omständigheter mot honom förekommit; äge
Underrätten förordna, att han skall i häkte förblif-
va, till dess Underrättens dom vunnit laga kraft, el-
ler Öfverrätten annorlunda förordnat.
24. Kan häktad person ej säkert vårdas utan sär-
skildt fängse!l; då må han dermed beläggas, dock ej
annorlunda, celler på längre tid, än säkerheten for-
drar. Å häktad person må ock kroppsransakan fö-
retagas, till utrönande, om han något på sig hafver,
hvaraf säkorheten i häktet, eller under hans forslan-
de, äfventyras kan.
22. I klädedrägt eller annorledes må ej häktad
person så utmärkas, att han deraf skymf lider.
23. Häkte skall vara så beskaffadt, att det ej för
den häktades helsa menligt är. Ej skola flera per-
soner i ett rum sättas, der det undvikas kan. Fin-
nas ej särskilda rum, för alla, skola dock ej de, som
för ringare brott häktade äro, hållas tillsamman med
dem, som för gröfre brott i häkte sitta; ej heller
personer af olika kön, de der ej äkta makar äro, i
ett rum förvaras. Ej må häktad person. hållas till-
samman med den, som fängelsestraff undergår.
24. Den, som häktad är, skall af allmänna medel
förses med sund och nödtorftig kost, så ock annan
förnödenhet. Vill och kan han påkosta sig bättre
underhåll eller större beqvämlighet, än i häktet all-
männeligen bestås; vare det honom tillåtet, så vidt
ordningen eller säkerheten inom häktet derigenom ej
störes.
05. Häktas qvinna, som spädt barn hafver, och
kan det ej annorstädes uppehälle och skötsel njuta;
då mä hon det hos sig hafva och till dess föda undfå
hälften mot hvad henne sjelf bestås.
06. Ej skall häktad person till arbete tvingas.
Vill han arbeta; hafve der lof till, om han sjelf tjen-
ligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom
häktet finnes.
97. Häktad person vare ej förment att läsa celler
skrifva; dock må han ej bref afsända eller emottaga,
utan att han lof dertill fått af den, som vård öfver
häktet hafyer. Sådant lof må ej vägras, der ejbref-
vet innehåller något, som brottets upptäckt cller
ransakningens gång hindra kan, eller hvaraf säker-
heten eller ordningen inom häktet äfventyras.
98. Vill någon besöka häktad person; gifve ock
den, som vård öfver häktet hafver, dertill lof, om ej
säkerheten i den häktades vård deraf äfventyras: ägej)
dock viss tid utsätta, å hvilken besöket ske skall, så)
ock låta en eller flera personer dervid när vara, om
så nödigt finnes. Ej må likväl häktad person för-
menas, att i enrum tala med prest eller läkare.
20 S. Sedan nya lagen blifvit gällande, komma
följande SS i Rätlegångsbalken al 4734 års lag alt
lyda sålunda:
40 Kap. 241 S.
Brottmål, svårare eller mindre, ransakes och dö-
mes der gerningen gjord, är, ehvad Rätt han eljest
hörer till, som brutit. Är någon till brott förvun-
nen; sätte Rätten, der han tilltalad blifvit, ansvaret
för det brott ut, ändå att han är angifven att hafva
begått enahanda eller olika brott, hvaröfver annan
Rätt döma skall. Varder någon vid flera Rätter
dömd till straff, och fordras domstols pröfning för
straffens förening eller sammanläggning, efter ty i 6
Kap. 15, 46 eller 47 Strafflagen sägs; då skall den
Rätt, som sist dömde, bestämma, huru straffen före-
nas eller sammanläggas må.