ler Borgmästare och Råd här sagdt är, gälle äfven om Polisembetsman, der sådan för viss ort eller stad särskildt förordnad finnes. Underbetjent vid Polisinrättning hafve ock rätt att gripa den, som misstänkes för brott, hvarföre han häktas må; vare dock skyldig att iakttaga hvad i 44 punkten, för skyndsam undersökning om förhållandet, stadgadt är. 45. Varder embetseller tjensteman häktad; då skall anmä!an derom, utan dröjsmål, göras hos hans närmaste förman. 14. Den, som häktad är, skall ock utan dröjsmål till allmänt häkte föras. 15. Inom hvad tid häktad person skall inställas vid den rätt, som har att ransaka om brottet, hvarföre häktningen skett, derom dände till efterrättelse hvad i Kongl. Förordningen den 40 April 41810 stadgadt är. 46. Finner Rätten brottet vara af den beskaffenhet, att den tilltalade derföre ej häktas bort, efter ty i 5, 6 eller 7 punkten skils, eller saknas eljost giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade lösgifven. Är brottet sådant, att han mot borgen må på fri fot vara, och ställer han den säkerhet; vare lag samma. 47. Nu finner Rätten emot tilltalad person, som på fri fot är, sådana omständigheter, att han förty häktas bör; förordne då om hans häktande. 418. Rätten äge att häktad person lösgifva, när omständigheterna dertill föranleda, utan hinder af beslut, som om häktningen förut fattadt varit. 49. Öfver Rättens beslut om häktning eller borgen, eller om häktad persons lösgifvande, må klagan föras genom särskilda besvär; dock gånge beslutet ej dess mindre i verkställighet. För den, som häktad är, vare klagan i ty mål ej till viss tid inskränkt. 90. Varder den, som häktad är, frikänd från det brott, hvarföre han i häkte kommit; gilfve Rätten honom lös. Hafva vid Underrätt synnerligen hesvärande omständigheter mot honom förekommit; äge Underrätten förordna, att han skall i häkte förblifva, till dess Underrättens dom vunnit laga kraft, eller Öfverrätten annorlunda förordnat. 24. Kan häktad person ej säkert vårdas utan särskildt fängse!l; då må han dermed beläggas, dock ej annorlunda, celler på längre tid, än säkerheten fordrar. Å häktad person må ock kroppsransakan företagas, till utrönande, om han något på sig hafver, hvaraf säkorheten i häktet, eller under hans forslande, äfventyras kan. 22. I klädedrägt eller annorledes må ej häktad person så utmärkas, att han deraf skymf lider. 23. Häkte skall vara så beskaffadt, att det ej för den häktades helsa menligt är. Ej skola flera personer i ett rum sättas, der det undvikas kan. Finnas ej särskilda rum, för alla, skola dock ej de, som för ringare brott häktade äro, hållas tillsamman med dem, som för gröfre brott i häkte sitta; ej heller personer af olika kön, de der ej äkta makar äro, i ett rum förvaras. Ej må häktad person. hållas tillsamman med den, som fängelsestraff undergår. 24. Den, som häktad är, skall af allmänna medel förses med sund och nödtorftig kost, så ock annan förnödenhet. Vill och kan han påkosta sig bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen bestås; vare det honom tillåtet, så vidt ordningen eller säkerheten inom häktet derigenom ej störes. 05. Häktas qvinna, som spädt barn hafver, och kan det ej annorstädes uppehälle och skötsel njuta; då mä hon det hos sig hafva och till dess föda undfå hälften mot hvad henne sjelf bestås. 06. Ej skall häktad person till arbete tvingas. Vill han arbeta; hafve der lof till, om han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom häktet finnes. 97. Häktad person vare ej förment att läsa celler skrifva; dock må han ej bref afsända eller emottaga, utan att han lof dertill fått af den, som vård öfver häktet hafyer. Sådant lof må ej vägras, der ejbrefvet innehåller något, som brottets upptäckt cller ransakningens gång hindra kan, eller hvaraf säkerheten eller ordningen inom häktet äfventyras. 98. Vill någon besöka häktad person; gifve ock den, som vård öfver häktet hafver, dertill lof, om ej säkerheten i den häktades vård deraf äfventyras: ägej) dock viss tid utsätta, å hvilken besöket ske skall, så) ock låta en eller flera personer dervid när vara, om så nödigt finnes. Ej må likväl häktad person förmenas, att i enrum tala med prest eller läkare. 20 S. Sedan nya lagen blifvit gällande, komma följande SS i Rätlegångsbalken al 4734 års lag alt lyda sålunda: 40 Kap. 241 S. Brottmål, svårare eller mindre, ransakes och dömes der gerningen gjord, är, ehvad Rätt han eljest hörer till, som brutit. Är någon till brott förvunnen; sätte Rätten, der han tilltalad blifvit, ansvaret för det brott ut, ändå att han är angifven att hafva begått enahanda eller olika brott, hvaröfver annan Rätt döma skall. Varder någon vid flera Rätter dömd till straff, och fordras domstols pröfning för straffens förening eller sammanläggning, efter ty i 6 Kap. 15, 46 eller 47 Strafflagen sägs; då skall den Rätt, som sist dömde, bestämma, huru straffen förenas eller sammanläggas må.