OM BOSKAPSSKÖTSELNS FÖRBÄTTRING
OCH STAMHOLLÄNDERIER.
Såsom ett ämne af intresse för de flesta läsar
i landsorten upptaga vi här Stats- och Ekonomi
Utskottens svar på den Kongl. propositionen or
anslag till stamholländerier. Utskotten hafva, så
som vi finne deruti uttryckt, samma tanka sor
blifvit framställd i Aftonbladet, att nemligen ni
gon del af anslaget äfven må kunna användas ti
premier för uppmuntran af den inhemska boskap:
skötseln meud de racer som redan finnas. Utskotter
utlåtande efter reciten lyder som följer:
Om det bör antagas, att åkerbruket utgör Sve
ges, så väl som en stor del af andra länders förnäm
sta eller modernäring, och sålunda den vigtigaste de
len af allmänna hushällningen, så lärer det ej kunn
nekas, att denna näring, åtminstone hos oss, ej skull
hafva egt bestånd, än mindre hunnit sin nuvarand
utveckling, om icke dermed varit förenad en annar
nemligen boskapsskötseln. Dessa begge, af hvarar
dra beroende, näringar hafva likväl icke rönt lik
uppmuntran eller gätt hand i hand framåt, utan ha
den sednare i mera än ett århundrade fått på ctt
ögonen fallande sätt stå tillbaka. Under det åker
bruket numera hunnit den höjdå, att det ej allenas
fyller landets behof af spanmål, utan ock i gynsam
ma år lemnar öfverskott till utförsel, måste ladugårds
produkter införskrifvas för öfver tre millioner R:d
årligen,
Att likväl landtmannen i Sverge i fordna dagar
under Gustaf I:s och ännu under Gustaf II Adolf
regeringstid, använde jordens produktionsförmåga å
detta håll med sådan framgång, att smör, talg oci
kreatur utgjorde export-artiklar; derom vittnar hi
storien. Andra länder hafva egnat tillbörlig upp
märksamhet åt denna näringsgren och uti åtskillig:
är den uppdrifven ganska högt, t. ex. uti vårt grann
rike Danmark.
Orsakerne till det inom Sverge i detta hänseendt
för handen varantel ofördelaktiga förhållande är
erahanda. Härtill kunna väsendtligen räknas: at
kreaturens mängd icke blifvit afpassad efter foder