väl qvinnors predikningar tjena? — Gån j hem
uti edra hus och sköten hushållet och barnkam-
maren. Men tgen inför det församlade folket,
eller darren för ett hårdt straff.
Men då hedningarne, som straxt derefter med
stort buller och mycken ståt intågade, märkte
huru väl och beqvämt man bodde i den affälli-
ga staden, började de ångra sina gifna löften. Med
ondskefuli !ist sökte de efter en förevändning att
bemäktiga si; alla innevånares gods och egode-
lar, samt bortföra dem sjelfva i slafveri. De för-
ordnade derföre, att allt folket skulle räknas. De
sju kristligt sinnade hustrurna och deras barn
blefvo äfven räknade, emedan någon hade angil-
vit deras tillvaro. :
Genast påböd den hedniske anföraren ett stort
offer till afzudens ära. Alla Föhrenbachs inne-
vånare gingo med fräckhet och gudlöshet till
detta offer. Men de sju qvinnorna med deras
barn felades, och då hedningarnes vaktknektar
frågade deras män: Hvar äro edra hustrur och
barn?) svarade desse, klenmodigt: Det veta vi
icke.n
Men de sju rättskaffens qvinnorna hade, från
det ögonblick då staden godvilligt och fegt öf-
verlemnades åt fienden, insvept sig och sina barn
1 sorgslöjor och instängt sig och dem i en käl-
lare, djupt under en af deras boningar, medan
männerna kastade kors och helgonbilder i en
hög om hvarandra och öppnade sina portar för
fienden.
De sluga hedningarne hade imedlertid utspio-
nerat hvar flyktingarne funnos. Snart blefvo de
framdragna från sin tillflyktsort, tillika med
en gammal, mycket gammal prest, den ende som
ej affallit från den rätta tron, och som nu blif-
vit hos dem, för att läsa messor och böner.
Denne gamle prest marterades till döds inför af-
gudens altare.
Imedlertid yttrade den hedniske generalen med
vrede till folkets höfvidsmän:
J ären denne stadens domare, derföre mågen
sjelfve döma hvad straff som skall öfvergå