he ——LJH—L! a oo
större delen af första Savolaks och Nylands jägar-
bataljoner, samt hade i uppdrag att tåga fram
genom skogen, för att anfalla byn Härkönen.
Återstoden af första fördelningen och tredje ba-
taljonen af Savolaks infanteri ryckte an om Röikö.
Karelske jägare intogo en däld, något framför
detta ställe, invid sjön och utgjorde den venstra
flygeln. Svenska artilleriet ställdes till höger om
Röikö, på en höjd, der haubitserne icke fingo
rum. Under dessa anordningar fortfor en häftig
styckeeld från begge sidor, och ryssarnes grana-
ter oroade isynnerhet de bakom Röikö hopträngda
svenska infanteribataljonerne.
På en gräsbeväxt kulle, endast några bösskott
från den höjd, hvarifrån svenska kanonerne ut-
spydde sina rökhvirflar öfver trakten, satt, om-
gifven af sin stab, general Adlercreutz på sin
stridshingst, som orolig och förbittrad bet på sit!
beisel, stampade i marken, spetsade öronen och
tuggade fradga, såsom hade han varit stolt öfver
den börda, han bar. Med fälttuben för sitt öga
mönstrade den modige krigshöfdingen stridsplat-
sen; och det sågs på hans lifliga ansigtsspel och
på flamman i blicken, alt något vigtigt ämne hade
upptagit hela hans skarpsinnighet. Men hastigt
förlorade anletet sitt uttryck af belåtenhet; djupa
och breda veck lade sig längs efter den buktiga
pannan, under det läpparne sammanpressade sig
bårdt, så att Man tyckte sig höra huru tänderns
gnisslade mot hvarandra. Och nu kastade Ad
jerercutz synröret åt en af sina närmaste adju-
tanter, nNedtryckte hatten i nacken, satte spor-
rarne i hästen och flög, som en stormvind, ned
j den framför honom liggande dalen, der karel-