he ——LJH—L! a oo större delen af första Savolaks och Nylands jägarbataljoner, samt hade i uppdrag att tåga fram genom skogen, för att anfalla byn Härkönen. Återstoden af första fördelningen och tredje bataljonen af Savolaks infanteri ryckte an om Röikö. Karelske jägare intogo en däld, något framför detta ställe, invid sjön och utgjorde den venstra flygeln. Svenska artilleriet ställdes till höger om Röikö, på en höjd, der haubitserne icke fingo rum. Under dessa anordningar fortfor en häftig styckeeld från begge sidor, och ryssarnes granater oroade isynnerhet de bakom Röikö hopträngda svenska infanteribataljonerne. På en gräsbeväxt kulle, endast några bösskott från den höjd, hvarifrån svenska kanonerne utspydde sina rökhvirflar öfver trakten, satt, omgifven af sin stab, general Adlercreutz på sin stridshingst, som orolig och förbittrad bet på sit! beisel, stampade i marken, spetsade öronen och tuggade fradga, såsom hade han varit stolt öfver den börda, han bar. Med fälttuben för sitt öga mönstrade den modige krigshöfdingen stridsplatsen; och det sågs på hans lifliga ansigtsspel och på flamman i blicken, alt något vigtigt ämne hade upptagit hela hans skarpsinnighet. Men hastigt förlorade anletet sitt uttryck af belåtenhet; djupa och breda veck lade sig längs efter den buktiga pannan, under det läpparne sammanpressade sig bårdt, så att Man tyckte sig höra huru tänderns gnisslade mot hvarandra. Och nu kastade Ad jerercutz synröret åt en af sina närmaste adjutanter, nNedtryckte hatten i nacken, satte sporrarne i hästen och flög, som en stormvind, ned j den framför honom liggande dalen, der karel