CAR AA RA AT BREF IFRÅN LANDSORTEN, RÖRANLE HÖGVÖRDIGA YTTRANDEN I REPRESENTATIONSFRÅGAN. Andra brefvet. (Slut från gårdagsbl.; I mitt första bref har jag redan erinrat, frågan om behofvet af en representations-förä dring väl borde varit den första att afbandi om man för diskussionen velat iakttaga någ logisk ordning; emedan, i fall ett dylikt beh icke förefinnes, det vore ett uppenbart slöse att öda tid och riksdagskostnader på undersö ningen öfver det i sådan händelse alldeles op kallade förslagets både princip, härkomst, ämn form, syftning, vilkor, verkningar, slutföljder, i m.: kort sagdt, allt det, som nu gjorts till för mål för debatterna. Men jag anmärkte vid san ma tillfälle, att de af Biet såsom mönster fran ställda högv. fädren i allmänhet rättat sig eft D:r Reuterdahls föresyn, att vända den logis! diskussionsordningen bakfram, eller börja med a genom anfall genast emot det nya förslaget må detta så mycket som möjligt 1 svart, och sålui da anbringa behörig skugga till förhöjande af de rosenröda uppsminkning, hvarmed den gamla r presentationens skröpligheter sedermera kunde ö verskylas, och att derjemte undgå granskningen dessa och af tvånget att blifva den qvitt, geno: loftal öfver dem sådana som de äro, Visserlige fanns det till och med ibland Biets favoriter e och annan, som icke odeladt instämde i dess loford, och ännu flere bland dem, hvilka, fastä voterande nej, icke af Biet funnos värdiga elle snarare nytliga alt åberopa; men dessa utgjord undantag. Sålunda drog t. ex. kontraktsproste Gumelius ej i betänkande att (s. 66) medgifv det ,våra så kallade stånd utlefvat sin tid oc kontraktsprosten Sandberg förklarade (s. 183) me hänseende till sitt stånd, oförbehållsamt att prq stens plats, såsom sådan, icke är att i riksföj samlingen strida för jordiska interessen, sam frågade (s. 188) ivad månne presteståndet, såsor ett riksstånd, uträttat? och anmärkte, med hän seende till allmänna tänkesättet om nödvändighete af en representations-förändring (s. 186, 487) a opinionsyttringarne i tidningarne förtjena tagas pbetraktande: atto huru de än tillkommit d dock betyda ganska mycket: att de uttryck en afgjord och stor obelåtenhet med våra riks dagår, sådana de nu äro, en längtan efter någo pbättre och en benägenhet att antaga hvad son helst, blott man slipper ur det närvarande oefl terrättlighetstillståndet; att denna sinnesstäm ;ning yttrar sig i tal och skrifter från alla hålb samt att (s. 488) tillvaron af en sådan opinion som uttrycker ett afgjordt missnöje, kan ick förnekas,. Och — tillägger han — är de nicke grundad? Om riksdagsmaschineriets tyng och riksdagarnes längd, är förut taladt. Me: hurudana hafva deras resultater varit? Belåten phet hafva de åtminstone icke åstadkommit. Lag stiltning för fattigvård, lösdrifveri och brott pmål; och fattigdomen, lösdrifveriet och brot pten. tilltaga: kommunal-lagar, som ingen all ,män anda kunna framkalla: en folkundervis ,ningsstadga, som väcker missnöje hos dem hvars bästa den åsyftar. Skråtvång för arbete voch handelsirihet för öfverflödet; en bränvins lagstiftning, den uslaste och förderfligaste unde solen: en tull-lagstiltning, vacklande mellan för bud och frihet, som sätter den inhemske indu pstri-idkarens välfärd på spel vid hvarje riksdag prörlighet der den ej bordt vara och motstån mot förändringar i markegångssättning, tionde lösen; skattejemkning, kommunalväsendets för enkling, domares aflöning, — diskonternas tupp rättelse och fall: sedelemissioner och stryp