CAR AA RA AT
BREF IFRÅN LANDSORTEN, RÖRANLE
HÖGVÖRDIGA YTTRANDEN I REPRE-
SENTATIONSFRÅGAN.
Andra brefvet.
(Slut från gårdagsbl.;
I mitt första bref har jag redan erinrat,
frågan om behofvet af en representations-förä
dring väl borde varit den första att afbandi
om man för diskussionen velat iakttaga någ
logisk ordning; emedan, i fall ett dylikt beh
icke förefinnes, det vore ett uppenbart slöse
att öda tid och riksdagskostnader på undersö
ningen öfver det i sådan händelse alldeles op
kallade förslagets både princip, härkomst, ämn
form, syftning, vilkor, verkningar, slutföljder, i
m.: kort sagdt, allt det, som nu gjorts till för
mål för debatterna. Men jag anmärkte vid san
ma tillfälle, att de af Biet såsom mönster fran
ställda högv. fädren i allmänhet rättat sig eft
D:r Reuterdahls föresyn, att vända den logis!
diskussionsordningen bakfram, eller börja med a
genom anfall genast emot det nya förslaget må
detta så mycket som möjligt 1 svart, och sålui
da anbringa behörig skugga till förhöjande af de
rosenröda uppsminkning, hvarmed den gamla r
presentationens skröpligheter sedermera kunde ö
verskylas, och att derjemte undgå granskningen
dessa och af tvånget att blifva den qvitt, geno:
loftal öfver dem sådana som de äro, Visserlige
fanns det till och med ibland Biets favoriter e
och annan, som icke odeladt instämde i dess
loford, och ännu flere bland dem, hvilka, fastä
voterande nej, icke af Biet funnos värdiga elle
snarare nytliga alt åberopa; men dessa utgjord
undantag. Sålunda drog t. ex. kontraktsproste
Gumelius ej i betänkande att (s. 66) medgifv
det ,våra så kallade stånd utlefvat sin tid oc
kontraktsprosten Sandberg förklarade (s. 183) me
hänseende till sitt stånd, oförbehållsamt att prq
stens plats, såsom sådan, icke är att i riksföj
samlingen strida för jordiska interessen, sam
frågade (s. 188) ivad månne presteståndet, såsor
ett riksstånd, uträttat? och anmärkte, med hän
seende till allmänna tänkesättet om nödvändighete
af en representations-förändring (s. 186, 487) a
opinionsyttringarne i tidningarne förtjena tagas
pbetraktande: atto huru de än tillkommit d
dock betyda ganska mycket: att de uttryck
en afgjord och stor obelåtenhet med våra riks
dagår, sådana de nu äro, en längtan efter någo
pbättre och en benägenhet att antaga hvad son
helst, blott man slipper ur det närvarande oefl
terrättlighetstillståndet; att denna sinnesstäm
;ning yttrar sig i tal och skrifter från alla hålb
samt att (s. 488) tillvaron af en sådan opinion
som uttrycker ett afgjordt missnöje, kan ick
förnekas,. Och — tillägger han — är de
nicke grundad? Om riksdagsmaschineriets tyng
och riksdagarnes längd, är förut taladt. Me:
hurudana hafva deras resultater varit? Belåten
phet hafva de åtminstone icke åstadkommit. Lag
stiltning för fattigvård, lösdrifveri och brott
pmål; och fattigdomen, lösdrifveriet och brot
pten. tilltaga: kommunal-lagar, som ingen all
,män anda kunna framkalla: en folkundervis
,ningsstadga, som väcker missnöje hos dem
hvars bästa den åsyftar. Skråtvång för arbete
voch handelsirihet för öfverflödet; en bränvins
lagstiftning, den uslaste och förderfligaste unde
solen: en tull-lagstiltning, vacklande mellan för
bud och frihet, som sätter den inhemske indu
pstri-idkarens välfärd på spel vid hvarje riksdag
prörlighet der den ej bordt vara och motstån
mot förändringar i markegångssättning, tionde
lösen; skattejemkning, kommunalväsendets för
enkling, domares aflöning, — diskonternas tupp
rättelse och fall: sedelemissioner och stryp