från farhåga, att samma åtgärd kunde leda till riket:
skuldsättning hos utländningen. Jag får då fästa upp.
märksamhet derpå, att en sådan skuldsättning ickq
är någon oundviklig följd af förslaget. Utskottet
har tillstyrkt, att riksgäldskontoret i utbyte mo!
bankens en del fordringar skulle lemna denna sed-
nare sina obligationer till motsvarande belopp. Hära!
följer likväl ingalunda, att obligationerne skulle ound-
gängligen realiseras, hvilket först vid inträffandc
behof kan ifrågakomma, utan synes saken snarare
vara att betrakta såsom en bokförningsåtgärd. Ränt-
vinsten på den öfverflyttade lånerörelsen kommer
att, hädanefter såsom hitintills, stå till Ständernas
disposition. Först i den stund, då obligationerne
utrikes eller inom landet af banken utlemnades
uppkomme någon skuld; men samma möjlighet af
skuldsättning finnes äfven nu, då bankofullmäk-
tige ega enahanda : rättighet i afseende på de riks-
gäldskontorets obligationer, till belopp, af 3,600,000
rdr, som banken redan innehar. Afvenledes äro
Hrr fullmäktige berättigade, att på utländsk ort
upptaga s. k. kreditiver af högst 2 millioner Rdr
silfver, hvilket, i fall det sker, i sjelfva verket icke
är annat än skuldsättning. Hitintills har likväl nå-
gon utländsk skuldsättning härigenom icke uppkom-
mit, och den torde af nu föreslagna åtgärder icke
heller bestämdt vara att befara. Förbises bör ej
heller, att Utskottet för sedelstocken föreslagit ett
maximum, hvilket i och för sig utgör ett säkert me-
del till förekommande af de fluktuationer i rörelse-
kapitalet, som isynnerhet under sednare tiden ägt
rum. Hvad beträffar frågan om öfverflyttningen af
jemväl fastighetslånen till Riksgälds-kontoret, skulle
jag ej hafva något deremot att påminna; men Banko-
Utskottet har icke velat gå så långt, emedan flera
svårigheter anses möta i afseende på verkställigheten
af denna sednare öfverflyttning. Då för öfrigt Ut-
skottet trott skyndsamma ätgärder för reglering af
Bankens angelägenheter erforderliga, har ock Utskot-
tet ansctt sig endast böra tillstyrka sådana, hvilkas
snara genomdrifvande läto sig förmoda. Tmedlertid
torde Utskottet komma i tillfälle att vid den åter-
remiss, jag emotser, taga ej mindre detta förslag,
än öfrige nu framställda anmärkningar i öfvervä-
gande.
Hr Ericson instämde i flere delar med Hr Foe-
nander, och ansåg lika med flere andra talare, att
andra medel än de nu föreslagna borde sökas för
Bankens konsolidering, och att Banken sjelf ägde
medel att betrygga sin ställning genom indragning
af sedelstocken; men enär å andra sidan yrkades
på utsläppning å ännu flere sedlar i låneväg, hade
icke Utskottet för ögonblicket kunnat gå längre än
det gått, utan i det stället genom denna öfverflytt-
ning och, på det något måtte uträttas, velat gå en
medelväg, samt på en gäng afsett de länesökandes
behof och realisationens upprätthållande. Framdeles,
sedan Riksgälds-kontoret öfvertagit lånerörelsen, kun-
de möjligen en indragning lättare låta sig göra, hvar-
till nu ej finnas några utsigter. Utskottet hade der-
före föreslagit denna öfverflyttningsåtgärd hellre; än
att låta den förblifva in statu quo. Talaren hade
deltagit i detta beslut, men förenade sig med dem
som äfven önskade öfverflyttning af fastighetslånerö-
relsen, hvarföre han begärde återremiss.
Hr Valley instämde med hr Brinck och tviflade
på att utsk, förmår lösa ifrågavarande ämne; för-
modade att ingen annan utväg för närvarande vorc
att företaga, än indragningar i lånerörelsen, hvilket
skulle ofelbart afhjelpa bankens bryderi. Tal. trod-
de icke att någon minskning i sedelstocken verkliger
inträffat; man borde nemligen ihågkomma, att de sed:
lar, som förr voro i omlopp i Finland, till omkring
3 millioner Rdr, blifvit inlösta och borde inheräknas
i den sedelstock, som förr var i omlopp och ansett:
uppgå till 34 millioner Rdr, hvilka, med afdrag a!
nysstämnde 3 millioner, ingalunda öfverstiga der
hoplågda summan af R. St:s banks och samtlige pri-
vatbankernas nu i omlopp varande sedlar, af hvilke
de förra uppgå till 20 millioner. Det är således ic
ke minskningen i sedelstocken, som åstadkommi
den närvarande förlägenheten, hvilken de nertvin-
gade stångjernspriserna hufvudsakligen framkallat
Besinnar man, att omkring 600,000 Sk årligen ut
skeppas och att hvarje Sk de sednare åren blifvi
betaldta med 2 å 3 Rdr mindre än tillförene, hvari
genom cen minskning af nära 2 millioner i inkom
sten uppstått, så finner man lätt att en sådan för
lust vid lika import endast medelst export af silfve
kunnat betäckas. Tal. begärde återremiss af betän
kandet. Ansåg att diskontlånen böra ställas på 7
terminers afbetalning utan öfverränta och respitmå
nader, samt att räntan ä fastighetslånen bör blifv;
3 V, och 3 ?V, ärligt amortissement. Det vore ick
svårt att förese, att förevarande förslag skulle led:
till utländsk skuldsättning, så framt icke ovanlig
lyckliga konjunkturer inträffade; bättre vore att
tid vidtaga de helsosamma åtgärder, hvilka man kal
lat strypsystem; derigenom kunde man afböja dej
ännu svårare förlägenheten, som mäste blifva följde!
af en kris, hvarigenom vi slutligen skulle digna un
der en serskild bevillning för betäckande af banken
skulder.
Hr Schartau anförde till svar å de Bankoutsk:
ledamöter. som önskat att ståndet mätte framlägg
något förslag till ledning för utsk., att han förmo
dade det diskussionen skulle gifva utsk. tillräck
lig kännedom om ståndets mening, samt anhöll at
a Bg Att KR rn 44tnr förl lara att dat noil