slagit i samtliga lånefönderna, måste, då den icke
kan åstadkommas utan nya sedlars utsläppande i rö-
relsen, verka menligt på vexelbanken och försvaga
dess förmåga att underhålla vexlingen af klingande
mynt, hvarföre den i närvarande förhållanden och då
man är eller låtsar vara oroad för realisationens be-
stånd, icke bör komma i fråga. Utsk. har förmod-
ligen ansett sig hafva lemnat en mer än tillräcklig
motvigt emot denna sedelemission uti de föreslagna
statsobligationerna; men jag har förut anmärkt, att
utländsk skuldsättning är derifrån oskiljaktig, och
som de utsläppta sedlarne skulle verka till uttagande
af silfver ur hanken och dess utförande urriket, mäå-
ste åtgärden anses skadlig, med hänseende till ban-
ken. För näringarne åter tyckes det, att man skulle
utan tvekan kunna antaga, att den är nyttig, då man
från alla provinser, med undantag af de Norrländska,
som äro mest aflägsna ifrån de allmänna låneanstal-
terna, här ropar på behofvet af mera penningar; men
äfven för näringarne måste jag anse denna sedelut-
gifning direkt skadlig, åtminstone icke medförande
åsyftad nytta. Gör man sig den fråga: hvarifrån här-
leder sig näringarnes betryck? så kan det sannings-
enliga svaret icke blifva annat än: ifrån deras skuld-
sättning. Och huru skulle då en ökad skuldsättning
kunna åstadkomma skydd och dernäst stadga i lag-
stiftningen samt ändamålsenliga kreditlagar? Ega
de detta, så stiga näringarne nog upp af inre kraft
och behöfva icke understödjas med ökade lånebiträ-
den, de der för näringsidkaren ofta genom ett lätt-
sinnigt begagnande blifva mera skadliga än gagneliga.
Den kris, som framkallats hos oss genom ett oför-
ståndigt tillskapande af kredit och låneanstalter, hvil-
ka lockat till skuldsättning och lyx, är, så vidt man
får sluta af många sammanstämmande tecken, till det
mesta redan öfverständen, och den skall, om sakerna
lemnas i ro, åt sin egen utveckling medföra en hel-
sosam följd uti en af nöden framtvingad indragning
och sparsamhet i lefnadssättet. Men om man vil
fortfarande plästra med det onda och inbilla sig att
kunna hjelpa det med idkeliga lånebiträden, så går
man miste om denna helsosamma frukt af det när-
varande betrycket och, såsom ordspråket säger, bo-
tar ondt med hälften värre. Talaren begärde åter-
remiss.
Hr K. A. Almgren: Då nu så många talare full-
ständigt utredt förevarande vigtiga ämne, behöfver
jag endast i protokollet nedlägga denna min mening
att äfven jag icke finner BankoUtskottets betänkan-
de antagligt, och grundar denna min opinion sig helt
och hållet på de vigtiga skäl berrar Petrå, Schartau
och Ahrnberg anfört mot betänkandets antagande
erkännande jag dock flera bestämmelser i betänkan-
det förtjena allt afseende; men hufvudprinciperna
måste jag, som ofvan sagdt, underkänna, 5 förenar
mig alltså i den begärda återremissen. Likväl måste
jag billigtvis erkänna svårigheten för BankoUtskot
tet att i det vigtiga ämnet träffa det rätta, men be
klagar att, efter mitt förmenande, detta rätta kom
mit att biifva af BankoUtskottet så långt aflägsnadt
Dock hoppas jag, att med anledning af de anmärk
ningar, som nu, blifvit gjorde, Rikets Ständer vid frå
gans återkomst från BankoUtskottet må finna et
förslag i denna vigtiga sak, som kan antagas — et
förhållande, så högt påkalladt af landets financiell:
ställning.
Hr Wedberg: Sedan så många talare uppträd
i denna fråga, vill jag endast öfver lånerörel
sens öfverflyttande till riksgäldskontoret yttra nå
gra ord. År 4834 ansåg jag tiden för myntrea
lisationen icke vara inne; men sedan den nu el
gång blifvit genomdrifven, utgör det en bland vår
mest angelägna pligter, att tillse det densamma mi
ega beständ. För min del tror jag sedelstocken var
fullt tillräcklig, och kan icke finna, att ökade låne
tillgångar skulle upphjelpa landets belägenhet. An
ser Utskottet således realisationen kunna upprätt
hållas utan inskränkning af den n. v. lånerörelser
Iså torde den ifrågasatta öfverflyttningen af diskont
lrörelsen icke vara af behofvet påkallad. Då åter
Iremiss blifvit begärd, så förenar jag mig derom, Pp
Idet Utskottet dels måtte vidtaga utvägar till närir
Igarnas understöd på sätt nu ordnadt är; men skull
Trealisationen icke utan inskränkning eller uppoffrin
.Jaf meranämnde Jlånerörelse kunna ega beständ, d
. måste jag yrka öfverflyttning till riksgäldskontort
Jaf fastighetslånen, på det riksgäldskontoret må i be
Ibehofvets stund utfärda obligationer, som kunna an
I vändas till realisationens betryggande.
Hr Gråå: Det stora motständ, Bankoutskottet
förslag fått röna, gifver mig anledning till den för
modan, att detsamma ej kommer att vinna framgån;
Jutan är att anse såsom fallet. Jag, som inom U
tlskottet biträdt tillstyrkandet om öfverflyttningen
slen del bankens fordringar till riksgäldskontoret, ka
-lej antiat än beklaga, ott de ledamöter af Stånde
Ilsom förkastat detta förslag, icke afgifvit något ann
iloch bättre till ledning för Utskottet, då frågan d
tlåterkommer. Den olägenhet, hvarmed ifrågavaranc
-af Utskotet tillstyrkta åtgärd mötes, synes härrö
XP NN RN rt FEN E Sr era see ae