Rikets Ständer anhålla. underdånigst att i Deras Majestäters Näådiga välvilja och bevågenhet alltid få vara inneslutne. H. M. Konungen täcktes härtill svara: Jag emottager med serdeles tacksamhet uttrycken af Rikets Ständers välönskningar för Min och Min Familjs förestående resa till Norrige. Det är för Mig en sann tillfredsställelse att inhemta, det Rikets Ständer erkänna och uppskatta den bevekelsegrund, som föranledt Mitt beslut att afresa till Brödrariket, för att personligen öppna det första Storthing, som inträffar efter Mitt anträde till Regeringen. Den saknad Jag sjelf erfar, att skiljas vid Rikets Ständer, är så mycket lifligare, som de vigtiga Sambällsangelägenheter, hvilka sysselsätta Eder, äga hela Mitt deltagande. Jag hyser dock den fasta förtröstan, att den fosterlandskänsla, den sans och det allvar, som lifvar folkets Ombud, skola åt dessa öfverläggningar bereda den utveckling, som öfverensstämmer med Rikets sannskyldiga nytta. Det förtroende Jag egnar Rikets Ständer: är desto mera orubbligt, som det grundar sig på öfvertygelsen, att tillit och samdrägt emellan Konung och Folk utgöra den säkraste grundval för Rikets sjelfständighet och ära. Den uvpriktighet, med hviiken Jag alltid skall gifva Rikets Ständer bevis af dessa tänkesätt, är Mig en borgen att Jag. jemväl från Rikets Ständers sida, skall röna samma vedermälen af förtroende och tillgifvenhet. Emottagen uttrycket af Min och Min Familjs varma önskningar för Edert fortfarande väl samt försäkran om Min synnerliga välvilja och bevågenhet.