slags rörelse kan af bankirer och privatbanker öf
vertagss. Hvad bankens fastighetslän åter beträffar
så skulle endast en hypotheksinrättning kunna er
sätta bankens verksamhet i detta fall; men mnägoi
dylik är ännu ej inrättad. Dessutom bör man ihäg
komma den större risk för banken, af lånen på
namn. hvilka man till och med funnit falska, d
deremot de säkerhetshandlingar, som för fastig
hetslän erfordras äro genom domstolarne utfärdad
och vitsordade. De lättast verkställbara reforme:
torde således först böra företagas, ehuru jag fö
min del gerna såge om all rörelse skiljdes från ban
ken, hvilket jag likväl icke tror kunna ske med der
lilla fond banken nu eger. Vid den återremiss, hvil
ken jag föreställer mig blir en följd af diskussionen
får jag anhålla att vällofl. ståndets herrar ledamöte!
behagade delgifva utsk. sina förslager att på säkrart
grunder föröka sedelstocken. Slutligen får jag varns
för alltför stor inskränkning uti bankens sedelstock
följden deraf skall endast blifva , att man ger mera
fart åt en för stor utsträckning af privatbanksrörel-
sen eller tror man väl på fullt allvar, att en sedel-
stock af endast 20 millioner är för landet tillräcklig?
V. talmannen herr Brinck: I hufvudsaken förenar
jag mig med herr Petre, som på ett så förtjenstfullt
sätt upptagit och belyst denna fråga, och instämmer
för öfrigt uti hrr chartaus och C. J. Kochs anfö-
randen till hela deras innehåll i första delen af hr
Foenranders och i 3:e punkten af hr Langenbergs,
der denne tal. uttryckt sina åsigter om privatban-
kerna, uti de allmänna reflektioner hvarmed hr Arn-
berg började sitt anförande, samt till största delen
uti de åsigter hr 4. Berg uttalat. Efter denna be-
kännelse om min mening kan det vara temligen öf-
verflödigt att vidare utveckla den och jag vill också
endast yttra nägra ord, i anl.af hvad under diskus-
sionen förekommit. En tal. har bektlagat att vi ega
en alitför liten sedelstock och samma klagan förspör-
jes från många håll, men jag önskar ej de tider till-
baka, då sedelstocken vä! var stor, men kursen der-
emot stod till 444 sk. på Hamburg. Man erhöll då
icke mera valuta för det större rörelsekapitalet än
för det vi nu ega, men hvarigenom klart synes att
sedlarne icke egt det värde de representerade. För-
bållandet skulle nu blifva alldeles cnahandå. Vi
skulle nemligen med den hela sedelfond banken för
närvarande eger icke kunna längre utsträcka sedel-
emissionerne, utan att sedlarne sjunka i värde. En
annan tal. har förmenat att Riksg:skontorets obliga-
tioner skulle kunna användassåsom bytesmedel inom
landet. Afsigten härmed kan visserligen vara god,
men jag befarar att den icke vinnes. För öfrigt an-
ser jag staten liksom den enskilta böra så tillvägagäå,
att åtagna förbindelser uppfyllas. R. St:s bank har
icke alltid förr handlat efter denna grundsats och
med minnet af fordna tilldragelser bör man akta sig
att äterfalla uti sina fordna fel och ånyo fläcka det
svenska namnet. Att obligationerna indirekte skola
leda till statsskuldssystemets införande och utländska
lån, lärer, om motsatsen än kan sägas, likväl icke
kunna nekas; man måste nemligen såsom cen tal. yt-
trat om afsättning inom landet ej vinnes, vända sig
till utländsk ort, och jag hemställer med hvad påföljd.
Man kan väl icke tänka sig att al pari få försälja
obligationerne; detta skulle således blifva första för-
lusten; i andra hand finge man vidkännas räntebe-
talningar och låt vara att klingande mynt inkomma
då papperen såldes, detsamma skulle likväl utgå ur
landet, såväl genom räntebetalningar, som då de åter
måste inlösas. Jag vill anföra såsom exempel det
utlänska lån bruksegarne tagit. Man förespeglade
sig deraf stora fördelar, och om också några sådana
i början vunnos tror jag likväl det är med en viss
bitterhet bruksegarne sedermera smakat frukterna af
detta lån. Samma kommer säkerligen förhällandet
med statsobligationerna att blifva och jag tror denna
åtgärd skulle hafva till följd att vi komme, såsom
man säger, ur askan i elden. Heldre må vi nu vid-
kännas de närvarande olägenheterna, men för deras
framtida förebyggande biträda en annan bana och
genom en ändamälsenligare näringslagstiftning samt
lossande af de onaturliga band, som fängsla indu-
strien och serskildt smideshandteringen, denna vårt
lands vigtigaste näring, söka bereda en export, mot-
vägande importen, samt slutligen företaga en om-
bildning uti vår kredit lagstiftning. På sådant sätt
skulle banken erhålla det understöd man åsyftar och
myntverket betryggas. En tal. har sagt att, i hän-
delse obligationerna gingo ut ur landet, vore likväl
banken försäkrad emot följderna genom ständernas
sammanträde hvart 35:e år. För min del finner jag
ej någon synnerlig trygghet häruti, emedan jag ännu
icke vid någon riksdag sett ständerna i denna del
vidtaga restriktiva åtgärder. Skulle imedlertid nå-
gon del af lånerörelsen öfverflyttas från banken till!
Reskontoret eller något annat verk, så säge jag helst
om det blefve fastighetslånen, säkert för banken minst
lämpliga, men äfven dessa kunde dock ganska gerna
vid banken qvarbiifva, om blott afbetalningarne höjas
till 3 proc. i amortissement och 3 proc. i ränta, hvar-
igenom de komma att ingå på något öfver 46 är, då
de nu icke till fullo inbetalas förr än med det 22:a
året. Dessa lån lemna likväl, säga hvad man vill
större garanti, då säkerhet derför är Iemnad genom
intekning uti hus och jord, än uti roverser, blott för-
sedda med bergensförbindelser. Tivad beträffar för-
ändringen uti allmänna bankodiskonten, så förenar
jag mig med hr Schartau derom att nya lån böra
8 äl för nå PP camt att dan
;
-——
FO