Rikets Ständer anhålla. underdånigst att i Deras
Majestäters Näådiga välvilja och bevågenhet alltid få
vara inneslutne.
H. M. Konungen täcktes härtill svara:
Jag emottager med serdeles tacksamhet uttrycken
af Rikets Ständers välönskningar för Min och Min
Familjs förestående resa till Norrige.
Det är för Mig en sann tillfredsställelse att in-
hemta, det Rikets Ständer erkänna och uppskatta
den bevekelsegrund, som föranledt Mitt beslut att
afresa till Brödrariket, för att personligen öppna det
första Storthing, som inträffar efter Mitt anträde till
Regeringen.
Den saknad Jag sjelf erfar, att skiljas vid Rikets
Ständer, är så mycket lifligare, som de vigtiga Sam-
bällsangelägenheter, hvilka sysselsätta Eder, äga hela
Mitt deltagande. Jag hyser dock den fasta förtrö-
stan, att den fosterlandskänsla, den sans och det all-
var, som lifvar folkets Ombud, skola åt dessa öfver-
läggningar bereda den utveckling, som öfverensstäm-
mer med Rikets sannskyldiga nytta.
Det förtroende Jag egnar Rikets Ständer: är desto
mera orubbligt, som det grundar sig på öfvertygel-
sen, att tillit och samdrägt emellan Konung och
Folk utgöra den säkraste grundval för Rikets sjelf-
ständighet och ära. Den uvpriktighet, med hviiken
Jag alltid skall gifva Rikets Ständer bevis af dessa
tänkesätt, är Mig en borgen att Jag. jemväl från
Rikets Ständers sida, skall röna samma vedermälen
af förtroende och tillgifvenhet.
Emottagen uttrycket af Min och Min Familjs
varma önskningar för Edert fortfarande väl samt
försäkran om Min synnerliga välvilja och bevå-
genhet.