ETEN KOR EEE SOA AAA fre i te mmmmm——— öfversten med sin fru och Hedda. Prostinnar tog hjertligt mot sin svåger, mycket sirligt sin svägerska öfverstinnan och omfamnade lilla Hedda. De nykomne fördes genast till silt nya boställe, det lilla hemmanet, och öfverstinnan kunde ej undertrycka en mine af missnöje, när hon inträdde i ett mönjerödt rum med perlfärgade möbler, som prostinnan förklarade för svägerskans förmak. Den stackars öfverstinnan hade ej ännu hunnit så långt på sin nybörjade husliga bana att hon kunde begripa huru man kunde var: lycklig och nyttja perlfärgade möbler — betsade skulle de vara, om också endast rödbetsad furu. Men öfverstinnan qväfde sitt missnöje, drog nå gra djupa suckar öfver alltings fåfänglighet oci berömde allt hvad hon såg, utan undantag, hvilket i högsta måtto gladde prostinnan, som ickt kunde underlåta att berätta svägerskan,, att alla förbättringarne skett genom hennes försorg. Oct när gumman om aftonen kom åter till sin. gubbe, som ej varit med på installationen, hann hor knappt aftaga kappan och bahytten, förr än hor sade: Tänk, svägerskan är en ganska beskedli menniska — hon blef så nöjd åt mina anstalter du skulle sett huru glad hon varl Och i der glada öfvertygelsen somnade prostinnan om qväl len. Men öfverstinnan kunde ej somna; rummer voro för låga, det liksom tryckte henne på brö stet, gardinerna voro för glesa och de klumpig möblerna tycktes henne stå som spöken omkrin; väggarne. Så olika döma menniskorna; det som utgö ett öfverflöd för en, är fattigdom för en annan och den enes fröjd är för den andre en verkli; smärta! I lifvets skola lära vi oss konsten att lefv: för evigheten, det är der menniskoaflägget få) tid att slå rot,: innan det omflyttas; men det fin: nes många, som i likhet med vinträdet måste skäras, innan de kunna bära frukt; och öf