ETEN KOR EEE SOA AAA
fre i te mmmmm———
öfversten med sin fru och Hedda. Prostinnar
tog hjertligt mot sin svåger, mycket sirligt sin
svägerska öfverstinnan och omfamnade lilla Hed-
da. De nykomne fördes genast till silt nya bo-
ställe, det lilla hemmanet, och öfverstinnan kun-
de ej undertrycka en mine af missnöje, när hon
inträdde i ett mönjerödt rum med perlfärgade
möbler, som prostinnan förklarade för svägerskans
förmak. Den stackars öfverstinnan hade ej ännu
hunnit så långt på sin nybörjade husliga bana
att hon kunde begripa huru man kunde var:
lycklig och nyttja perlfärgade möbler — betsade
skulle de vara, om också endast rödbetsad furu.
Men öfverstinnan qväfde sitt missnöje, drog nå
gra djupa suckar öfver alltings fåfänglighet oci
berömde allt hvad hon såg, utan undantag, hvil-
ket i högsta måtto gladde prostinnan, som ickt
kunde underlåta att berätta svägerskan,, att alla
förbättringarne skett genom hennes försorg. Oct
när gumman om aftonen kom åter till sin. gub-
be, som ej varit med på installationen, hann hor
knappt aftaga kappan och bahytten, förr än hor
sade: Tänk, svägerskan är en ganska beskedli
menniska — hon blef så nöjd åt mina anstalter
du skulle sett huru glad hon varl Och i der
glada öfvertygelsen somnade prostinnan om qväl
len. Men öfverstinnan kunde ej somna; rummer
voro för låga, det liksom tryckte henne på brö
stet, gardinerna voro för glesa och de klumpig
möblerna tycktes henne stå som spöken omkrin;
väggarne.
Så olika döma menniskorna; det som utgö
ett öfverflöd för en, är fattigdom för en annan
och den enes fröjd är för den andre en verkli;
smärta!
I lifvets skola lära vi oss konsten att lefv:
för evigheten, det är der menniskoaflägget få)
tid att slå rot,: innan det omflyttas; men det fin:
nes många, som i likhet med vinträdet måste
skäras, innan de kunna bära frukt; och öf