kan utan tvifvel lemna närmare svar härpå. Paris d. 9 Januari. (Korrespondens-artike ÅA. Z.)) Paris har svingat sig upp, sedan det rö. sig som de stora foglarne göra, hvilka före uppfly gandet siå med vingarne, svänga sig i kretsar ec tyckas rusta sig till långväga tåg. Karnevalen ä kort, och man, vill förkorta tiden derigenom att ma använder den. Öfverallt baler, konserter, rauts. H von Rotschild har föregått: med godt exempel, de var det minsta han kunde göra, för att godtgöra de långa sömnen i hans hus; balen .var animerad 801 en debut. och gör en annan oundgänglig. Derp Töljde hertiginnan de la Tremouille, grefvinnorn de Chastenay, de Villars och Pozzo — jag anför en dast de förnämsta damerna, eljest skulle edra spal ter ej hinna till. Vid hofvet har man också träffa sina anstalter; hertigens af Nemours rum äro ny dekorerade, och inbjudningslistorna äro utarbetade Hertigen af Nemours har beslutat att gifva tre soi rees causantesp, tre baler och tre konserter, hvar dera för 150—9200 personer; på så sätt har mal tillfredsställt ungefär 43500 inalles, när man inberäk nar dem, som blifvit bjudna flere gånger, och der jemte gjort ungefärligen lika många missbelåtna, son hafva skä! att klaga, att de ej lika väl blifvit inbjud na, som srannen den och den. — Maskeradbaler na hafva öppnat sin stora osedlighetsskola, oci hufvudstadens medelklasser bivista dem ganska fli tigt; de bättre klasserna, som de föregående årer besökte dem af nyfikenhet, hafva med afsky vänd sig derifrån, och fruntimmer, som ej mera be höfva forska efter dess lössläppta hemligheter, gi ej mera dt. De arabiska höfdingarne, som dere mot ej behöfva hysa samma skrupler, då de kom mit för att studera den europeiska civilisationen, hafva funnit smak derför, och man berättar karne valsbragder, som de utfört, hvilka ej i det ringast: förminskar deras hjelterykte. Deras tolk, Mr Roche sättes ofta på ett hårdt prof, ty på operan förekom: ma många frågor och svar, som ej stå i någon ord bok. — Vid den hetsjagt, till hvilken Araberne ny: ligen voro inbjudne af hertigen af Nemours, var detas framgång ej så fullständig. Sjelfva jagten lyckades ej heller riktigt. Man visste några dagar förut att de arabiske höfdingarne skulle bli inbjudne al hertigen af Nemours, för att vara honom följaktigt på jagten, och nu ville hvar och en bivista skåde. spelet, för att se dessa öknens söner i deras element och om man på fälten oeh i skogen skulle återfinna nägot af deras medfödda oafhängighet. Man föreställde sig under af fantasiasp, som de skulle utföra, och många af Jockey-klubbens medlemmar kommo di: i den öfvertygelsen att desse Araber .skulle göra inzenting mindre än fånga hjorten, stäende på hästarne. Femhundrade ryttare, hela den eleganta Pariser-verlden, lady Aylesbury, madame de Vatry och madame d Ailly, som amazoner, hade infunnit sig på platsen, och mer än tretusen äskädarc i vagnar eller till fots voro närvarande. Våra Arabers uppgift var ej lättlöst, och den gjordes dem svärare, ty i stället att förse dem med afrikanska hästar, som man har i kungliga stallet, hyrde man sju stycken från Mr Daures ridskola, hvilka reste sig under den orientaliska sadeln och hetslet i ryttarens jernhand, slogo och betedde sig som ursinniga. Efter några fruktlösa försök att visa detta stora hippologiska publikum deras skicklighet, uppgåfyo höfdingarne alla tankar på fantasiasp. Fanfarerna skallade, och de slöto sig nu helt enkelt. till jägarskaran. Det första vildbrådet lössläpptes, en ung hjort, som störtade sig direkte mot Roucnerjernvägen, hoppade öfver stängslet, förföljd af några hundar, och detta skedde just i det ögonblick, då passagerar-trainen skulle passera. Lyckligtvis voro konduktörerne underrättade, och trainen, som framgick med ringa hastighet, blef stannad; hjorten, som förgäfves sökt sätta öfver stängslet på andra sidan, följde nu jernvägen, förföljd af hundarne, tre och tre, och man såg drjeemte — ett högst eget skådespel — trainen åter sättas i gång och ångkraften användas mot det ädla djuret. Hertigen af Nemours ansåg likväl detta slags jagt farlig; han fattade en karbin och sköt på femtio steg en kula i djurets högra bogbiad. Nu lössläpptes en annan hjort, men skrämd af menniskomassan, tog han cen orätt kosa och bragt? hundarne i oordning; för de äkta jagtvännerna och de gamla jägarne var detta en förarglig sak, för noviserna åter var det den nöjsammaste oreda i verlden, och kalifatet Constantineh lemnade Sitt bidrag, för att göra dagen rik på episoder. Kalifen följde nemligen hundarne, tryckande de spetsiga stigböglarne i hästens sidor, då tygeln sprang sönder och hästen durkade. Hvar och en annan hade kunnat råka i.sförlägenhet, men Atlas-sonen såg man en half timmas tid sträckt långs djurets hals, bemödande sig att sammanpressa dess strupe, för att hämma loppet, och då man ej längre kunde se honom, hörde man honom med stark stämma ropa: Balak! Balak! som betyder se upp,. Slutligen lyckades det honom att vända sin häst, som kastade sig in i skogen, der den störtade, utan att skada sig eller ryttaren. (Enligt franska tidningarne, kom han tillbaka, förande sin häst vid manen och utropade: detta är en jagt, i sanning en kunglig jagt,) Dasens resultat bedömdes enstämmigt af Jockey-klub)ens sportsmen sålunda: att det förhåller sig med Araberne till häst, som med Turkarnes skönhet i leras kostym: om man tar öknen från den ene och surbanen från den andre, blir ingenting qvar. Likväl något af hvad de arabiske höfdingarne hafva lärt