kan utan tvifvel lemna närmare svar härpå.
Paris d. 9 Januari. (Korrespondens-artike
ÅA. Z.)) Paris har svingat sig upp, sedan det rö.
sig som de stora foglarne göra, hvilka före uppfly
gandet siå med vingarne, svänga sig i kretsar ec
tyckas rusta sig till långväga tåg. Karnevalen ä
kort, och man, vill förkorta tiden derigenom att ma
använder den. Öfverallt baler, konserter, rauts. H
von Rotschild har föregått: med godt exempel, de
var det minsta han kunde göra, för att godtgöra de
långa sömnen i hans hus; balen .var animerad 801
en debut. och gör en annan oundgänglig. Derp
Töljde hertiginnan de la Tremouille, grefvinnorn
de Chastenay, de Villars och Pozzo — jag anför en
dast de förnämsta damerna, eljest skulle edra spal
ter ej hinna till. Vid hofvet har man också träffa
sina anstalter; hertigens af Nemours rum äro ny
dekorerade, och inbjudningslistorna äro utarbetade
Hertigen af Nemours har beslutat att gifva tre soi
rees causantesp, tre baler och tre konserter, hvar
dera för 150—9200 personer; på så sätt har mal
tillfredsställt ungefär 43500 inalles, när man inberäk
nar dem, som blifvit bjudna flere gånger, och der
jemte gjort ungefärligen lika många missbelåtna, son
hafva skä! att klaga, att de ej lika väl blifvit inbjud
na, som srannen den och den. — Maskeradbaler
na hafva öppnat sin stora osedlighetsskola, oci
hufvudstadens medelklasser bivista dem ganska fli
tigt; de bättre klasserna, som de föregående årer
besökte dem af nyfikenhet, hafva med afsky vänd
sig derifrån, och fruntimmer, som ej mera be
höfva forska efter dess lössläppta hemligheter, gi
ej mera dt. De arabiska höfdingarne, som dere
mot ej behöfva hysa samma skrupler, då de kom
mit för att studera den europeiska civilisationen,
hafva funnit smak derför, och man berättar karne
valsbragder, som de utfört, hvilka ej i det ringast:
förminskar deras hjelterykte. Deras tolk, Mr Roche
sättes ofta på ett hårdt prof, ty på operan förekom:
ma många frågor och svar, som ej stå i någon ord
bok. — Vid den hetsjagt, till hvilken Araberne ny:
ligen voro inbjudne af hertigen af Nemours, var de-
tas framgång ej så fullständig. Sjelfva jagten lycka-
des ej heller riktigt. Man visste några dagar förut
att de arabiske höfdingarne skulle bli inbjudne al
hertigen af Nemours, för att vara honom följaktigt
på jagten, och nu ville hvar och en bivista skåde.
spelet, för att se dessa öknens söner i deras element
och om man på fälten oeh i skogen skulle återfinna
nägot af deras medfödda oafhängighet. Man före-
ställde sig under af fantasiasp, som de skulle ut-
föra, och många af Jockey-klubbens medlemmar
kommo di: i den öfvertygelsen att desse Araber
.skulle göra inzenting mindre än fånga hjorten, stä-
ende på hästarne. Femhundrade ryttare, hela den
eleganta Pariser-verlden, lady Aylesbury, madame de
Vatry och madame d Ailly, som amazoner, hade in-
funnit sig på platsen, och mer än tretusen äskädarc
i vagnar eller till fots voro närvarande. Våra Ara-
bers uppgift var ej lättlöst, och den gjordes dem
svärare, ty i stället att förse dem med afrikanska
hästar, som man har i kungliga stallet, hyrde man
sju stycken från Mr Daures ridskola, hvilka reste
sig under den orientaliska sadeln och hetslet i ryt-
tarens jernhand, slogo och betedde sig som ursin-
niga. Efter några fruktlösa försök att visa detta
stora hippologiska publikum deras skicklighet, upp-
gåfyo höfdingarne alla tankar på fantasiasp. Fan-
farerna skallade, och de slöto sig nu helt enkelt. till
jägarskaran. Det första vildbrådet lössläpptes, en
ung hjort, som störtade sig direkte mot Roucner-
jernvägen, hoppade öfver stängslet, förföljd af några
hundar, och detta skedde just i det ögonblick, då
passagerar-trainen skulle passera. Lyckligtvis voro
konduktörerne underrättade, och trainen, som fram-
gick med ringa hastighet, blef stannad; hjorten, som
förgäfves sökt sätta öfver stängslet på andra sidan,
följde nu jernvägen, förföljd af hundarne, tre och
tre, och man såg drjeemte — ett högst eget skåde-
spel — trainen åter sättas i gång och ångkraften
användas mot det ädla djuret. Hertigen af Nemours
ansåg likväl detta slags jagt farlig; han fattade en
karbin och sköt på femtio steg en kula i djurets
högra bogbiad. Nu lössläpptes en annan hjort, men
skrämd af menniskomassan, tog han cen orätt kosa
och bragt? hundarne i oordning; för de äkta jagt-
vännerna och de gamla jägarne var detta en förarg-
lig sak, för noviserna åter var det den nöjsammaste
oreda i verlden, och kalifatet Constantineh lemnade
Sitt bidrag, för att göra dagen rik på episoder. Ka-
lifen följde nemligen hundarne, tryckande de spetsiga
stigböglarne i hästens sidor, då tygeln sprang sön-
der och hästen durkade. Hvar och en annan hade
kunnat råka i.sförlägenhet, men Atlas-sonen såg man
en half timmas tid sträckt långs djurets hals, bemö-
dande sig att sammanpressa dess strupe, för att häm-
ma loppet, och då man ej längre kunde se honom,
hörde man honom med stark stämma ropa: Balak!
Balak! som betyder se upp,. Slutligen lyckades
det honom att vända sin häst, som kastade sig in i
skogen, der den störtade, utan att skada sig eller
ryttaren. (Enligt franska tidningarne, kom han till-
baka, förande sin häst vid manen och utropade:
detta är en jagt, i sanning en kunglig jagt,) Da-
sens resultat bedömdes enstämmigt af Jockey-klub-
)ens sportsmen sålunda: att det förhåller sig med
Araberne till häst, som med Turkarnes skönhet i
leras kostym: om man tar öknen från den ene och
surbanen från den andre, blir ingenting qvar. Lik-
väl något af hvad de arabiske höfdingarne hafva lärt