ogillande af ifrågavarande öfverfiyttningsförslag, hvar om jag gör mig hopp från Borgareständets sida men ehuru den ojemförligt vigtigaste betänkligheter innefattas uti det nyssnämnde opåkallade införandet under en skenfager mask,af detta statsskuldssystem som blott riktar bankirerna, medan det utarmar fol: ken och förslappar styrelserne; så har saken, — ser skildt märkvärdig derigenom, att den skulle bedrif vas på en gång af och med staten sjelf, genom et slags utvexling mellan hennes förnämsta penninge verk, — äfven andra skuggsidor, hvilka på flere stäl len i reservationerna äro nog framhållna, för att c behöfva vidare utmärkas. Jag yrkar således ogillande af förslaget, att til Riksg:skontoret öfverflytta bankens diskontrörelse och mäste äfven underkänna utlåtandet i hvad det röret utvidgning af bankens utlåningar i allmänhet; men finner mig i och med detsamma förbunden att yttra min tanka i den frågan, som ligger närmast härintill, eller den, hvad här då skall göras, för att bispringa den penningebetryckte, och för att gifva styrka åt banken; ty man fordrar bäda delarne ehuru de påtagligen stå i rak strid med hvarandra. Minnet af det sätt hvarpå man, under förflutna tider, sökt att undanskjuta ögonblickets trångmäl, eller att, i skydd af goda lås för bankens hvalf, låta trycka och distribuera bankens sedlar, utan insigt af den säkra följden, att dessa sedlar skulle falla i värde och snart blifva för sitt ändamäl otillräckliga, just jemt i samma mån som de tillskapades — detta minne har börjat att spela ömsom en förle?ande, ömsom en varnande rol.Jag hoppas likväl, att ropet på ökad sedelstock mot ingen annan vValuta än vare sig statsobligationer eller lånta metalter, som förr eller sednare med ränta skola återlemnas, ej mera finner gensvar hos R. St., utan att de tvertom skola inse att det öfverklagade onda, lika säkert som det har sin rot ända ned i det enskilda lifvet, lika litet kan botas med kärnlösa finansoperationer. Svenska folkets upplysta Ombud kunna ej undgå att fortfarande erkänna den heliga pligten att hålla tro och lofven äfven, om det vore blott mot en minoritet af samhället, och de skola omöjligen kunna :vilseledas derhän att för någon annan konsideration lemna ur sigte eller kringgå sina på R. St:s banks vägnar ätagna förbindelser. Derföre skola de ock veta att afböja allt sådant, hvarigenom banken försvagas, och inse att det enda säkra medlet att -bestå i den storm som hotar, är, att låta skeppet phålla -sjön och icke tynga des, hvarken med större last eller flere segel. Svaret på de uppställda frågorna, härefter lämpadt, blir att vår Bank ej bör inveckla sig i skulder för att sjelf i ymnigare mån kunna erbjuda palliativer af nya lån åt någsa hundrade eller tusende individer, hvilkas ofärd uppkommit just genom kreditens missbruk; ej eller för samma ändamål ingå i vidtutseende transaktioner, ined andra inhemska penningeverk, fast mindre med utländska penningemän, utan att hon ifrämsta rummet bör sörja för sitt eget bestånd; tänka på att undsätta först då synbart är, att hon sjelf ej behöfver undsättning, och nu söka att bibehålla status quo i sina kassor; hvaraf följer att ingen annan ätgärd må vidtagas än att genom ett klokt användande af de tillgångar, som finnas och lemnas oförminskade, bispringa sä långt möjligt, jemte det nägra föreskrifter böra gifvas som autorisera bankens styrelse att vid sådana tillfällen, då de ädla metallerna mer än vanligt påkännas, företrädesvis afbryta någon del af den diskontutlåning, som närmast influerar på handeln. Förordnas detta och medgifves tillika, att något visst förhållande mellan metallisk fond och sedelskuld bör vVidmakthällas, så behöfs efter min öfvertygelse lika litet någonting stadgas om ett minimibelopp af silfver eller guld, som i det hela någonting vidare för närvarande göras för bankens konsoliderande. Bot för penningebristen må vi sedan söka i en skärpt hushållning och en ordnad lagstiftning för kreditoch privatbankväsendet, och vi skola finna den, blott icke mod och ihärdighet svika. Jag vill tillägga i afs. på privatbankerna, hvarom åtskilligt förekommer sednare i betänkandet, att min mening ingalunda är att de nu skola upphöra. De må tvärtom gerna ånyo oktrojeras för en viss tid under vilkor att de blifva i sina funktioner bundne af bestämda lagar och säkra kontroller, samt hindrade ifrån att utgifva sediar å lägre valör än dem, som föregående Ständer för sin del fastställde eller å 6 rdr 32 sk. bko. Genom sådana förfoganden kulle man försäkra R. St:s bank och det allmänna emot följderna af nämnde bankers allt för stora sedelemission. Hvad allmänna diskonten beträffar bör och kan dess utlåning ställas på bättre fot. Till en början kunde albetalningen höjas till 17, af kapitalet i stället för att lånen nu få omsättas mot inbetalning af !;; och då lån nu beviljas ända ned till 400 rdr, borde minimisumman blifva 300 rdr. Jag medger att detta kan synas vara en obetydlig Törändring men den innebär, likväl alltid ett steg till reform, hvarigenom en icke oväsendtlig fördel vore vunnen. Afknappades dertill årligen någon del, t. ex. några 400,000 rdr af diskontfonden och förvandlades i allmänna räntebärande papper, skulle man successivt närma sig målet och imedlertid hafva gått så långt som låte sig göra under närvarande högljudda ropet på ökade låneutvägar. o Skulle nu mitt svar på frågan, huru nöden i landet :soch penningeförlägenheten skola afhjelpas, befunnits något snäft, hvilket jag ej vill neka att det är, så härrör detta deraf, att hjelpen också efter min förmening cj kan blifva annorlunda än snäf. Orsakerna till denna nöd och förlägenhet ligga djupt ro ms oo a av ns 4: KIfsel4t hava dda Näcan