bladets referering, att bisk. Holmströms förslag in nefattade icke blott 3, utan.4 punkter, af hvilka den 4:e var, att bankostyrelsen borde bemyndigas, att genom filialkontor af riksbanken ersätta de pris vatbanker, som af en eller: annan orsak kunna koms ma att vid oktroyernas slut, år 1847, upphöra. Uti alla dessa åsigter hördes flere efterföljande talare ins stämma, äfven någre af dem, som skarpast yttrade sig om privatbankers skadlighet, och Aftonbladsredaktionen torde således benäget finna, att det om Presteständet i allmänhet uttalade omdömet varit något. förhastadt. : Säker upplysning står att af pretokollet inhemta, Stockholm d. 23 Jan. 4845. Åhörare i Presteståndet d. 22 Jan. ifrån början till slut. , Om vi ej bedrage oss på innehållet al förestående artikel, så är åhöraren som undertecknat densamma, nog ganska intresserad i debatten. Om så är, så stanna vi i förbindelse för den fogliga ton, hvari åhöraren yttrat sig, emedan referenten verkligen måste taga på sitt samvete ett litet misstag och en uraktlåtenhet; det förra uti det yttrandet, att herr biskop Holmström föreslagit beslut om en underd. skrifvelse genast, ; stället alt återremiss tillika föreslogs; den sednare, alt förslaget om filialkontor af riksbanken till ersätthing för de privatbanker, som. år 4847 kunna upphöra, ej intogs i Aftonbladets notis, emedan det var en bisak som ej hörde till den hufvudpunkt, hvilken vi ansågo egentligen anmärkningsvärd. Hvad åter angår den uppgiften, att de fleste talarne yttrade sig emot privatbanksintresset, så bedja vi få erinra åhöraren derom, dels att notisen i Aftonbladet .förmäler, att diskussionen, som räckte långt inpå middagen, ännu icke var slutad då bladet skulle göras färdigt; dels också, att ref. icke utlät sig huru många, som talat för .och emot. Ändamålet med artikeln var deremot egentligen att fästa uppmärksamhet vid sjelfva karakteren af biskopparne Holmströms och Hedråns yttranden, och i detta afseende torde vi dristigt kunna påstå, alt icke något misstag blifvit begånget. Det är nemligen. väl möjligt, vi vilje till och med antaga det, — att hr biskop Holmström sjelf ej på förhand så noga observerat allt hvad hans förslag innebar, eller att hr biskoppen härvid möjligen låtit öfvertala sig af någon annan, att komma fram med förslaget. Men frågan som här bör afgöras är den: Månne icke hr biskopen med sitt ljusa hufvud skall villigt erkänna, att hans proposition att utan pröfning af detaljerna i Utskottets betänkande återskicka edetsamma med beslut att låta allt förblifva in statu quo, helt enkelt gick ut på att afskära den genom grundlagen försäkrade pröfningsrätten af enskilda riksdagsmäns motioner, och hvad betydde: det väl vid sådant förhållande, om också i sjelfva anförandet i öfrigt vidrördes några af de öfverklagade olägenheterna. Helt annat hade det Varit om det projekterade beslutet fattats sedan pröfningen föregått. ; Riktigheten af Aftonbladets omdöme härom vann också, redan innan det hann tryckas, stöd af den under diskussionens fullföljd hos Ståndet framställda anmärkning, att motionen stod i strid emot 49 8 3 mom. af riksdagsordningen, hvarföre Ståndet icke heller fattade beslut derom, utan nu verkligen har skridit till öfverläggning om detaljerna. Vi fråga vidare, om det är strängt yttradt att påstå, det de mest öfverdrifna anspråk visa sig uti sådana förslager, som biskop Heårens om privatbanksedlarnes emottagande i uppbörden och 14 dagars anstånd med deras infriande, och om man icke har skäl att med någon värma söka stämma i bäcken innan det behöfver stämmas i ån, emot å äfventyrliga projekter. Hvad åter angår det serskilda motif hvarmed åhöraren vill försvara biskop Holmströms förslag, nemligen att det är föga hopp om att komma till-någon enighet angående -privatbanklagen vid denna riksdag, så inse vi icke det ringaäste skäl, hvarföre ej detta kan låta göra sig nu lika väl som en annan gång, hvartill dessutom serskildt kommer, att Ständerna fått en direkt uppmaning genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse i ämnet, att använda sin synnerliga omtanka på detta ämne, hvilket måtte innebära motsatsen af herr Holmströms förslag att lemna allt in statu quo, utan pröfning af de förslag som blifvit gjorda för att få en ordentlig privatbanklag, och hvilka åtminstone hafva rätt till ett större afseende, än att endast kastas under bordet. HR — Redaktionen har blifvit anmodad meddela följande: Uti Aftonbladet N:o 46, för den 21 Jan. 4845 3:die sid.. läses angående landtbruksakademien bland