Meny, återtog prostinnan, det är väl möjligt
det -oaktadt. å .
Inte på annat sätt än att Julia eller Jag skulle
döv, sade presten; ty svika kan jag inte och inte
hon heller. — Jag borde således hafva dödt för
att bespara min far ålderdomens sorp.
,Ochp), inföll Lotta, hade han sörjt mindre om
magistern dödt?
Troligen; ty hvad gör det om en åttiorig mi-
ster ett barn — jag kommer snart efter — se
der en tröst, som den gamle-har och som aldrig
slår felt.
Nu tittade Klasmark in i rummet och samta-
let tog slut; ty prosten hade så många pastorala
bekymnner att förströ sin medhjelpare med och hade
haft så mycken förargelse af gästgifvare Thranström,
att beräftelserne derom absorberade alla andra
ämnen.
Ja, det är en faslig menniska, den der Thran-
ström; göra öppet spektakel af sin själa:örjare —
men kanske bror är trött? — skrifva i tidnin-
garne om mina predikningar — fast der stod just
inte. namnet rent ut, utan bara den för sin lär-
dom-och sina konfusioner bekante prosten K. —
kanske bror vill sofva? Men det var klart att
hvar menniska kände igen mig och min bokstaf.
— Bror ser så matt ut, bara bror inte blir matt?
Och sedan så är det spektakel i det der Olsbodaä
— läseriet har invitat sig alldeles förskräckligt,
medan bror varit sjuk; och den der Olaus i Ny-
gården, den landstrykaren, predikar der och hvar
för folket — jay bror får nog godt af dem: Men jag
bar pratat för länge — bror blir trött — ja! och
sömnig... .Kom nu, så. gå vin. Och dermed -togo
äntligen de långa -klagovisernar en ända och: -pro-