Meny, återtog prostinnan, det är väl möjligt det -oaktadt. å . Inte på annat sätt än att Julia eller Jag skulle döv, sade presten; ty svika kan jag inte och inte hon heller. — Jag borde således hafva dödt för att bespara min far ålderdomens sorp. ,Ochp), inföll Lotta, hade han sörjt mindre om magistern dödt? Troligen; ty hvad gör det om en åttiorig mister ett barn — jag kommer snart efter — se der en tröst, som den gamle-har och som aldrig slår felt. Nu tittade Klasmark in i rummet och samtalet tog slut; ty prosten hade så många pastorala bekymnner att förströ sin medhjelpare med och hade haft så mycken förargelse af gästgifvare Thranström, att beräftelserne derom absorberade alla andra ämnen. Ja, det är en faslig menniska, den der Thranström; göra öppet spektakel af sin själa:örjare — men kanske bror är trött? — skrifva i tidningarne om mina predikningar — fast der stod just inte. namnet rent ut, utan bara den för sin lärdom-och sina konfusioner bekante prosten K. — kanske bror vill sofva? Men det var klart att hvar menniska kände igen mig och min bokstaf. — Bror ser så matt ut, bara bror inte blir matt? Och sedan så är det spektakel i det der Olsbodaä — läseriet har invitat sig alldeles förskräckligt, medan bror varit sjuk; och den der Olaus i Nygården, den landstrykaren, predikar der och hvar för folket — jay bror får nog godt af dem: Men jag bar pratat för länge — bror blir trött — ja! och sömnig... .Kom nu, så. gå vin. Och dermed -togo äntligen de långa -klagovisernar en ända och: -pro