undervisningssättet, såsom saknande den lifvandd
principen i all undervisning, tenderar att åstad
komma hos barnet likgiltighet lika mycket föj
hedren som för vanhedren, förakt för större för
tjenster än ens egna, hat till skolan och en dera
naturligt flytande likgiltighet för sina lärare; er
sinnesstämning, som, om - den fullt får rota sig
visserligen skall förstöra äfven de bästa moraliska
anlag. Ett bevis för denna verkan ligger redan
deruti, att denna method använder hufvudsakli-
.gen fruktan såsom stimulus till barnets flit, ty
endast med denna method är begreppet om tvång
till studier förenadt. Tvångsmedel och extra ju-
diciella bestraffningar äro med den nödvändigt
förbundna, och färlan är med dem lika gammal.
Om likväl många ynglingar undgå en sådan
moralisk verkan af nu bestående system, så har
man derföre icke principen att tacka, utan de
goda anlagens tenacitet hos vissa barn, de öfriga
stimuli, som ligga utom skolans område, såsom
föräldrarnes förmaningar, nöden, förhoppningar om
ljusare framtid, samt utan tvifvel ofta förträffliga
lärare, som förstå att i den döda fornien gjuta
lif och kärlek. Man må ej säga, att just der-
före är principen likgiltig, att dess naturliga ver-
kan beständigt kan upphäfvas genom andra om-
ständigheter, ty dessa omständigheter äro full
komligen tillfälliga, och måste, då de stå i oupp-
hörlig strid med sjelfva methoden, aldrig kunna
verka så välgörande, som om de vore i harmoni
dermed. Förena ömma föräldrar, förträffliga lä-
rare med en god method, eller med en falsk,
och utslaget skall endast derigenom blifva så
mycket mera välgörande. .
Jag kan således icke utur sjelfva methodernas
princip härleda annat än samma verkan på yng-
lingens moraliska utveckling, som på hans intel-
lectuella. En motvigt (ehuru det redan icke
betyder godt, att en motvigt är behöflig) skulle
således, enligt hvad man tror, finnas i sjelfva sko-
lans konstruktion. Man väntar sig mycket eller
nästan allt af den omständigheten, att i nu be-
stående skolsystem hvarje klass har endast en
styresman, ehuru denne styresman för hvarje år
nästan ombytes. Man tror, att det fullkomliga
beroende, hvaruti alla barnen se sig vara blott af
en enda i faders ställe tillförordnad lärare, skulle
hafva det vigtigaste inflytande på barnets mora-
liska utveckling. Det är sannt, barnen miste
känna sig för en korrt tid nära förenade med
sin lärare, men det är ej afgjordt, om de derföre
känna sig förenade med honom genom kärlek
eller fruktan; om de 1cke finna beroendet tungt,
om de icke längta efter den dagen, då de flyttas
uti en annan klass undersen annan. lärare, om
ieke den oupphörliga sammanvaron med samma
öfverhufvud gör barnen i samma mån ledsna vid
honom, som han sjelf af det idkeliga läsandet
under sju timmar om dagen blir uttröttad och
irritabel. Det synes åtminstone, som det ena
vore lika så sannolikt som det andra, och jag
fruktar att tendensen till missnöje med läraren
är starkare, än tendensen till kärlek för honom,
då denne, såsom ställd i många enskilda förhål-
landen, har svårt att vara så fullkomligen opar-
tisk, att icke den ena gossen, med hvilken han
till exempel är slägt, eller hvilken är honom, en-
skildt rekommenderad, eller för hvilken han åt-
njuter serskild betalning, eller af flera andra skäl
blir gynnad framför den andre; och hvar och en
vet, att ingenting skönjes så lätt af ynglingen,
och ingenting så upprör hans sinne, som partisk
eller orätt behandling.
Det strider för öfrigt emot menniskohjertats
natur, att-älska den, af hvilken man känner sig
vara fullkomligen beroende; och tillgifvenhet kan
endast ega rum emellan fria. Erfarenheten har
ty värr allt för länge bestyrkt, att afsky och
fruktan vanligtvis varitden rådande känsla, hvar-
med barnet betraktat skolan och läraren, Huru
mången hör man ej vid mognare år beklaga, att
i sin ungdom ej hafva velat lära något, att hafva
undflytt skolan, att hafva bedragit-sin lärare?
Hvad betyder detta annat än att man erkänner,
let man älskade skolan lika litet som läraren?
Kan man då (om man än sjelf varit ett undantag
från denna allmänna regel) neka att så i allmän-
het förhåller sig, och ännu anse kärlek till lära-
ren och en deraf härflytande moralisk sinnes-
stämning såsom en af klassläsningens nödvändiga
följder, så afgjord att den motväger alla dess öf-
riga erkända brister?
Men äfven, om verkligen så förhölle sig; så
kan ju aldrig lemnas ur sigte, att de sex, sju
limmar, gossen är under lärarens ögon, ej utgöra
mer än hälften af dagen, och att han den öfriga
iden öfverlemnas åt en helt annan bildande kraft,
remligen omständigheternas, sammanlefnadens, fri-
retens, hvilken utan tvifvel är starkare, än den,
om verkar i skolan, der gossen antingen slumrar
fver sin. lexa, eller om han väckes till verk-
amhet endast verkar mekaniskt.
Jag skulle således tro, att äfven i afseende på
le olika systemernas moraliska inflytande ligger
tt stort företräde uti ämnesläsningen framför
len nu antagna. Jag föreställer mig en skola,
rdnad efter den förras princip, likna en ung
epublik, der allt är i verksamhet, der allt sträf-
far uppåt, der fliten och snillet går förbi dug-
ösheten och lättjan, och der förtjensten intager
in naturliga plats; och deremot vår urgamla
kola likna Don Francias stat, der allt beror af!
n enda, der alla äro lika höga och lika rika,
er täflan är död, och der medborgerliga dygder
) väl kunna trifvas.c
arr meet ÖJ
— Förslaget till ny strafflag lärer redan denna
2 YT Kv .. mm -— — ss 5
RE BEE SATT tr