passar för tiden, att den är för mycket en före-;
läsnings- och förhörsanstalt och befrämjar för li-
tet sjelfverksamheten, hvarföre ock lärjungarne
efter inträdet i allmänna lifvet ej sällan sakna för-
miga att använda de förvärfvade kunskaperne.
Den enskilda undervisningen anlitas ofta af miss-
troende till den allmänna, ett förhållande, som
af flere anledningar ej bör vara staten likgiltigt.
Den allmänna undervisningen bidrager nemligen
i väsendtlig mån till sambällighet, liksom till
kännedom om sig sjelf och andra, samt förebyg-
ger ensidighet. Den offentliga skolan bör derföre
ej blott stå öppen för alla, dess undervisning bör
äfven vara lämpad efter allas behof af allmän
bildning, den bör utvisa kunskapernas hufvud-
vägar. Hittills bar den vetenskapliga sidan stått
alltför mycket tillbaka för den linguistiska och
på denna sednare de lefvande språken för de dö-
da. Läroämnen föredragas, som endast gagna på
vissa platser i samhället, under det andra, för
allmän bildning behöfliga, eftersättas. Ett nödigt
samband saknas emellan elementar-läroverkets
serskilda delar, likasom emellan detta och akade-
mien. Skolans form hindrar ej mindre en nog-
grannare diseiplin än de individuella anlagens
utveckling, och de lärjungar, som afgå på olika
stadier, hafva ej erhållit de i allmänhet mest be-
höflige kunskaperne, t. ex. den yngling, som ur
lärdomsskolan afgår till ett närande yrke. Af
dessa och flera orsaker synes den ifrågasatta re-
organisationen af elementar-läroverket vara af
behofvet påkallad.
s8Sedan Utskottet nu sökt att i korthet antyda
den ståndpunkt, hvarpå denna fråga för närvaran-
de befinner sig, går Utskottet att besvara de af
motionärerne rörande densamma gjorda fram-
:ställningar, och dervid först den om skolornas
förening.
Våra elementar-läroverk bestå af tvänne vä-
sendtligt skilda delar, Lärdoms- och Apologist-
:skolan, af hvilka den förra åter är afdelad i den
så kallade Nederskolan och Gymnasium. Hvad
först beträffar de båda hufvudslagen af skolor,
:så härflyta af deras åtskiljande betydande olägen-
heter. Gossen insättes nemligen redan i spädare
ålder, utan möjlighet för målsmannen att då råd-
fråga hans förmåga och fallenhet, af tillfälliga an-
Jedningar, i den ena eller andra skolan och fort-
sätter der sin väg längre eller kortare tid, dock
alltid för länge, om han blifvit införd på en för
sig olämplig bana. Månget lofvande anlag går
sålunda förloradt, eller tvingas att, efter miss-
ledda studier, återbörja, ehuru ofta alltför sent,
på en annan väg. Mången yngling framföres åter
utan anlag och derför tillräcklig förmåga t. ex.
på lärdomsbanan, ej sällan ditförd endast af lyck-
ligare ekonomiska förhållanden, eller det större an-
seende denna skola förmenas ega, och bidrager i
framtiden att öka trängseln på embetsmanrniabanan,
till föga båtnad för sig och staten. Då dessutom den
första allmänna bildningen inbemtas i skilda slag af
läroverk, utbildas ståndsintresse och skråsinne, som
stämmer de blifvande medborgarne mot hvaran-
dra, eller för det minsta motverkar den samhäl-
lighetsanda, som för hvarje stat är af så stort
inflytande, och hvilket inger en föreställning om
egna eller sitt stånds företräden, ej om den sanna
förtjenstens. Förenas åter de skilda skolorna,
undvikas dessa olägenheter och, då liroämnena
lämpligen ordnas, inhemtar gossen den första ti-
den sådane kunskaper, som, på hvilken linea han
sedan fortgår, blifva honom af verklig nytta, och
hvarje skola, äfven den närmast belägna, erbju-
der honom tiltfälle dertill. Först vid mera ut-
vecklad ålder, sedan hans anlag och förmåga af
lärarne och honom sjelf hunnit inses, behöfver
han eller hans målsman bestämma det blifvande
Iefnadsyrket, och skulle äfven nu ett misstag be-
gås, kan han, utan olägenhet, när som helst åter-
vända på den lemnade vägen. — När och hvar
lärjungen nödgas afbryta sina studier, innehar
han ctt, om än litet, förråd af, för alla förhål-
landen och lägen nyttiga, kunskaper. Alla sta-
tens bildade medlemmar, embetsmannen, kriga-
ren, borgaren, den bildade landtmannen, m. fl.,
hafva åtnjutit sin första intellektuella vård isam-
ma skola och längre eller kortare tid fortgått
tillsammans under lika förbållanden, de hafva
från barndomen lärt känna och akta hvarandra
och knutit fortfarande vänskapsband. På dessa
grunder anser Utskottet Lärdoms- och Apologist-
skolornas förening, såsom tvenne bildningslinier i
en skola, vara af synnerlig vigt.
Hvad åter föreningen af lärdomsskola och gym-
nasium angår, så kunde fordom möjligen något
giltigt motskäl anföras, då gymmnasierne voro ett
slags landsorts-universiteter eller prestseminarier,
och ej sällan upptogo ynglingar vid tjugu års ål-
der. Nu deremot, då gymnasisten vid sin afgång
till akademien sällan uppnått denna ålder, med-
frer deras åtskillnad väsendtliga olägenheter. In-
gen betydligare olikhet i ålder eller kunskaper
eger numera rum emellan skolans äldre och gym-
nasii yngre lärjungar. Gymnasium behöfves e)
såsom en serskild öfvergångslänk till akademien,
ty hela skolan bör nemligen utgöra en smånin-
gom dertill ledande förberedelse, hvilken otvifvel-