passar för tiden, att den är för mycket en före-; läsningsoch förhörsanstalt och befrämjar för litet sjelfverksamheten, hvarföre ock lärjungarne efter inträdet i allmänna lifvet ej sällan sakna förmiga att använda de förvärfvade kunskaperne. Den enskilda undervisningen anlitas ofta af misstroende till den allmänna, ett förhållande, som af flere anledningar ej bör vara staten likgiltigt. Den allmänna undervisningen bidrager nemligen i väsendtlig mån till sambällighet, liksom till kännedom om sig sjelf och andra, samt förebygger ensidighet. Den offentliga skolan bör derföre ej blott stå öppen för alla, dess undervisning bör äfven vara lämpad efter allas behof af allmän bildning, den bör utvisa kunskapernas hufvudvägar. Hittills bar den vetenskapliga sidan stått alltför mycket tillbaka för den linguistiska och på denna sednare de lefvande språken för de döda. Läroämnen föredragas, som endast gagna på vissa platser i samhället, under det andra, för allmän bildning behöfliga, eftersättas. Ett nödigt samband saknas emellan elementar-läroverkets serskilda delar, likasom emellan detta och akademien. Skolans form hindrar ej mindre en noggrannare diseiplin än de individuella anlagens utveckling, och de lärjungar, som afgå på olika stadier, hafva ej erhållit de i allmänhet mest behöflige kunskaperne, t. ex. den yngling, som ur lärdomsskolan afgår till ett närande yrke. Af dessa och flera orsaker synes den ifrågasatta reorganisationen af elementar-läroverket vara af behofvet påkallad. s8Sedan Utskottet nu sökt att i korthet antyda den ståndpunkt, hvarpå denna fråga för närvarande befinner sig, går Utskottet att besvara de af motionärerne rörande densamma gjorda fram:ställningar, och dervid först den om skolornas förening. Våra elementar-läroverk bestå af tvänne väsendtligt skilda delar, Lärdomsoch Apologist:skolan, af hvilka den förra åter är afdelad i den så kallade Nederskolan och Gymnasium. Hvad först beträffar de båda hufvudslagen af skolor, :så härflyta af deras åtskiljande betydande olägenheter. Gossen insättes nemligen redan i spädare ålder, utan möjlighet för målsmannen att då rådfråga hans förmåga och fallenhet, af tillfälliga anJedningar, i den ena eller andra skolan och fortsätter der sin väg längre eller kortare tid, dock alltid för länge, om han blifvit införd på en för sig olämplig bana. Månget lofvande anlag går sålunda förloradt, eller tvingas att, efter missledda studier, återbörja, ehuru ofta alltför sent, på en annan väg. Mången yngling framföres åter utan anlag och derför tillräcklig förmåga t. ex. på lärdomsbanan, ej sällan ditförd endast af lyckligare ekonomiska förhållanden, eller det större anseende denna skola förmenas ega, och bidrager i framtiden att öka trängseln på embetsmanrniabanan, till föga båtnad för sig och staten. Då dessutom den första allmänna bildningen inbemtas i skilda slag af läroverk, utbildas ståndsintresse och skråsinne, som stämmer de blifvande medborgarne mot hvarandra, eller för det minsta motverkar den samhällighetsanda, som för hvarje stat är af så stort inflytande, och hvilket inger en föreställning om egna eller sitt stånds företräden, ej om den sanna förtjenstens. Förenas åter de skilda skolorna, undvikas dessa olägenheter och, då liroämnena lämpligen ordnas, inhemtar gossen den första tiden sådane kunskaper, som, på hvilken linea han sedan fortgår, blifva honom af verklig nytta, och hvarje skola, äfven den närmast belägna, erbjuder honom tiltfälle dertill. Först vid mera utvecklad ålder, sedan hans anlag och förmåga af lärarne och honom sjelf hunnit inses, behöfver han eller hans målsman bestämma det blifvande Iefnadsyrket, och skulle äfven nu ett misstag begås, kan han, utan olägenhet, när som helst återvända på den lemnade vägen. — När och hvar lärjungen nödgas afbryta sina studier, innehar han ctt, om än litet, förråd af, för alla förhållanden och lägen nyttiga, kunskaper. Alla statens bildade medlemmar, embetsmannen, krigaren, borgaren, den bildade landtmannen, m. fl., hafva åtnjutit sin första intellektuella vård isamma skola och längre eller kortare tid fortgått tillsammans under lika förbållanden, de hafva från barndomen lärt känna och akta hvarandra och knutit fortfarande vänskapsband. På dessa grunder anser Utskottet Lärdomsoch Apologistskolornas förening, såsom tvenne bildningslinier i en skola, vara af synnerlig vigt. Hvad åter föreningen af lärdomsskola och gymnasium angår, så kunde fordom möjligen något giltigt motskäl anföras, då gymmnasierne voro ett slags landsorts-universiteter eller prestseminarier, och ej sällan upptogo ynglingar vid tjugu års ålder. Nu deremot, då gymnasisten vid sin afgång till akademien sällan uppnått denna ålder, medfrer deras åtskillnad väsendtliga olägenheter. Ingen betydligare olikhet i ålder eller kunskaper eger numera rum emellan skolans äldre och gymnasii yngre lärjungar. Gymnasium behöfves e) såsom en serskild öfvergångslänk till akademien, ty hela skolan bör nemligen utgöra en småningom dertill ledande förberedelse, hvilken otvifvel