ket t. ex. i en skola läses, så måste ej bestäm-
Imas huru långt lärjungen får stiga i dess kun-
Iskap, huru många auktorer måste läsas, 0. s. V.;
han stiger så långt han kan och så långt lärarens
egen kunskap räcker till, utan att behöfva nöd-
vändigt på det ena stället läsa Cornelius och på
det andra Tacitus. All fråga om högre och
lägre skola i detta afseende måste således förfalla.
Gradationen af skolan i sådan mening måste
bero på kunskapsämnenas mängd. Den lägsta
skolan; ämnad ungefär - till arbetsklassens bild-
ning, innesluter endast några få ämnen, t. ex.
innanläsning, aritmetik, skrifning etc. En högre
skola, ämnad ungefär för borgareklassens bild-
ning, innefattar de förra ämnena, men tillika
flera andra, t. ex. geografi, historia, geometri.
En ännu högre, ämnad för de bildade folkklas-
sernas barn, skulle innefatta de förra och ännu
flera, t. ex. de moderna och klassiska språken,
0. s. v., hvarvid man likvisst alltid måste tänka
sig full frihet för lärjungens målsman att be-
stämma, i hvilka ämnen af alla dem, som skolan
innefattar, hans son skall erhålla undervisning.
Staten öppnar tillfället; fadren begagnar det, som
han vill
Man har, såsom en tradition ifrån de tider, då
afståndet emellan folkets kunskaper och deras,
som egentligen egnade sig åt studier, var vida
större, än i närvarande tid, och nästan utan öf-
vergång, emottagit begreppet om lärdom, såsom
kunskap i de serskilda ämnen, som då voro fö-
remål för forskningen. Man talar således ännu
em lärda skolor och om borgareskolor, såsom
alldeles motsatta, och kallar de förra sådana,
hvaruti undervisning lemnas uti de gamla språ-
ken. Det är dock klart, att då de båda klassi-
ska språken ingå äfven så väl i en allmän bild-
ning, som de moderna, så böra de ej uteslutan-
de tillhöra en enda klass af medborgare, utan
snarare göras tillgängliga för alla. Någon skarp
gräns emellan lärda och andra skolor gilfves så-
ledes icke, och det så mycket mindre, som nu
lärdom allt mer och mer förlorar den äldre be-
tydelsen af kunskap i vissa språk och antager en
annan, den af högsta kunskap i en viss vetenskap
eller i ett visst språk.
Om således denna skarpa gräns emellan sko-
lorna förfaller, och om man - tillika antager som
en grundsats, att, vid hvilken skola som helst,
hvarje lärjunge må stiga i kunskap och hvarje
lärare meddela den, så långt som. den enas re-
ceptivitet och den andras förmåga tillåter, så gif-
ves ingen annan grund för skolornas indelning,
än mängden, icke höjden af de ämnen, hvaruti
undervisning lemnas.
Då hela skolundervisningen vore afdelad uti
kurser af de serskilda läiroämnena i stället för
klasser för dem alla, så är det klart, att staten,
hvars åliggande det vore att bringa enhet och
sammanhang i det hela, måste bestämma vidden
af hvarje kurs i hvarje läroämne, och i språken
den ordning, hvaruti auktorerne borde läsas;
hvarigenom en lärjunge, som icke längre kunde
hinna uti en skola, der af hvad orsak som hälst
endast lägre kurser lästes, alltid intog sin be-
stämda plats i en annan skola, der högre kurser
i samma vetenskap kunde genomgås.
Den högsta skolan blefve på dettasätt univer-
sitetet, först emedan alla kunskapsämnen der
kunde inhemtas, och sedan emedan högsta kur-
serne der kunde genomgås.
I aseende på det förhållande i financielt af-
seende, hvaruti skolverket genom en sådan orga-
nisation skulle komma, så synes visserligen vid
första ögonkastet dess realisation fordra större
tillgångar, än som för närvarande finnas. Menl
utom det att hela detta system utgör ett oupp-l:
hörligt närmande till en id, och att det således
kan realiseras med små eller stora tillgångar, all-
deles likgiltigt, endast med den skillnad, att i
förra fallet är man längre ifrån idealet, än ised-
nare, utan att derföre vara tillbakaskridande der-
ifrån, så bör man påminna sig, att enligt närva-
rande organisation stora kostnader gå förlorade
genom skolverkets splittring i de många olika
slagen; emedan till en stor del samma kunskaps-
ämnen läsas i dem alla, hvilket, då skolan blef
en enda, helt och hållet försvunne.
Öfver fördelarne af ett sådant skolsystem vill
jag ej här vidare utbreda mig. Den vigtigaste
af alla blir utan tvifvel den, att detta undervis-
ningsverk skulle förena den enskilda och offent-
liga skolans fördelar, och således erhålla hvad den
hittills icke kunnat vinna, ett allmännare och
mindre deladt förtroende.
Detta är i korthet den konstruktion af skol-
verket, som synes mig blifva en följd af ämnes-
läsningens. antagande till princip derför. Att
den skulle i verkställigheten möta många svårig-
heter, är ingen tvilvel; men att dessa svårighe-
ter långtifrån äro oöfvervinnelige, det synes vara
bevisadt genom organisationen af Carlbergs krigs-
ikademi, der de flesta här vidrörde momenter
redan äro införda, och lemna de lyckligaste re-
sultater. -
Jag har framställt detta skolsystem såsom en
då, således i sin fulla konseqvens. Det är icke
agdt, att det antingen till en början eller ens
rågonsin så kan realiseras. Det är till exempel
nöjligt, att den lägsta skolan verkligen måste ut-
öra en klassafdelning, hvarifrån barnet utgår till
len näst högre; men denna förändring upphäf-
rer cj ämnesläsningen inom sjelfva denna lägsta
kolan, der den redan allt mer och mer gör sig
sällande i form af vexelundervisning, en form,
om den troligtvis äfven kommer att antaga uti
le högre skolorna. Afvenså är det utan alltvif-
rel. att undar fartoånocan af de öfriva ctuöudiorna
mm ———L
Fr